Mediernas monokultur är mycket sårbar

Det är med medkänsla, förvåning och en viss känsla av omertà jag läser Anna-Maja Henrikssons I dag-kolumn (HBL 16.11). Kan det faktiskt vara så att varken Anna Hellerstedt, Gunvor Kronman, Stefan Björkman eller någon annan har informerat om och diskuterat nedläggningen av Svensk presstjänst. Som ägare av KSF Media måste ju Konstsamfundets ledning ha varit involverad eller initiativtagare till nedläggningen?

I synnerhet som föreningens stadgar säger "att även i övrigt stöda den finlandssvenska kulturen och det svenska språkets ställning i Finland med särskild tonvikt på spridning av information på svenska".

Eller har man informerat SFP:s kansli och sagt att så här ligger det nu till, och ägarna beslutar självständigt. Erja Yläjärvis kommentar (HBL 17.11) övertygar inte. Som läsare har jag inte tänkt på om en nyhet kommer från SPT, och eventuellt kan ses identiskt i ÅU och Vasabladet. Att HBL publicerar artiklar (Kjell Herberts) "som skiljer sig från vår egen linje" är ingen större merit. Egentligen mera beklagligt att det måste understreckas. Här hade det varit naturligare om Hellerstedt gett en kommentar.

Som Herberts konstaterar kan nedläggningsbeslutet urholka Svenskfinland inifrån. Likheten med naturens ekosystem är stor. Ett böljande havrefält kan se vackert ut, men är en monokultur som är mycket sårbar. Detta har redan skett med HBL och Östnyland som delar visst innehåll, späder på med dagens recept från TT Spektra, men ännu räddas av en eminent sport- och kulturbevakning. Den regionala bevakningen fungerar enbart om man har råd att prenumerera på flera produkter från KSF Media, Förlags Ab Sydvästkusten och HSS Media. Svenskfinland lider redan nu av ett hermetiskt nätverk av ekonomiska beroendeförhållanden som fondsystemet skapar, och knappast ens de inblandade trivs med alla gånger. Viga skutt mellan bidrag, ledande poster, politik och jaktplanslobbning. Riktningen är inte till det bättre om diversiteten minskar. Vad skulle Amos Anderson säga?

Kanske Svenska litteratursällskapet kunde ta över SPT? I den lysande utgivningen finns ju till exempel Zacharias Topelius Skrifter. Den finlandssvenska journalistikens grand old man, så varför inte lite dagsaktuell regional utgivning som motvikt till det förgångna.

År 2020 hade Svensk Presstjänst Ab en omsättning om 414 000 euro och ett resultat på 11 000 euro (motsvarar en knapp månadslön för Hellerstedt). Det fanns alltså en sund efterfrågan från ägartidningarna. SPT-nedläggningen höjer kostnaderna för tidningshusen när – enligt Yle – Undervisningsministeriets understöd och eventuellt Kulturfondens understöd, om jag förstått rätt, kan gå om intet.

Pontus Mattsson, Borgå

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Diamanter är det ultimata vintageköpet

Mer läsning