Med tejp över munnen i kamp för sina rättigheter

Bild: Wilfred Hildonen

Inom handikappservicen, omsorgen och specialutbildningen för unga vuxna och vuxna råder en extremt låg ambitionsnivå.

Just nu pågår de talhandikappades vecka, en manifestation som i de mer vidsynta funkpol-länderna (inklusive USA) är en månad lång. En dryg procent av befolkningen saknar ett talat tal eller talar mycket otydligt. En del har dessutom utvecklingsstörning och autism. Behovsägarna har rätt till hjälpmedel, talterapi och tolktjänster. Hjälpen lyser dock med sin frånvaro på grund av ignorans och resursbrist.

Handikapp- och omsorgsservicen hör tyvärr till de sektorer inom det offentliga där man notoriskt bryter mot lagen. Kanske dessa frågor inte borde ha sin hemvist inom socialsektorn?

Få är i dag så medvetna om FN-konventionen om de mänskliga rättigheterna för de funktionshindrade som behovsägarna själva. Samma gäller medvetenheten om diskrepansen mellan rättigheterna och utfallen i praktiken. Detta gäller i synnerhet vardagen för dem med autism. Av någon orsak skärs alla över en kam, trots att vissa kan disputera med hjälp av talsyntes, medan andra har en omfattande problematik och kanske uttrycker sig med minimala gester.

I år är veckans tema vänskap. Hur kan vänskapsrelationer bildas och tryggas om det så kallade resurskravet, det vill säga rätten till godtycke, kvarstår kring personlig assistans i den kommande handikapplagstiftningen?

Vi har ett demokratiunderskott bland de talhandikappade och bland dem med autism. Gruppen görs beroende av pådrivande närstående, bokstavligen på livstid.

Det finns kvalitativa hög- och lågtekniska hjälpmedel för kommunikationen. Tyvärr ransoneras både beviljandet och ordförrådet. Utan insatser från de anhöriga cementeras språkbruket på dagisnivå oavsett individens ålder eller kapacitet.

Inte nog med det. Trots att undervisningssektorn, socialsektorns handikappservice och den medicinska rehabiliteringen kunde bevilja hjälpmedel sker detta inte i praktiken. Följden är att familjerna överbelastas och att behovsägaren blir utan den hjälp han eller hon enligt lag är berättigad till. Man kunde ana en avsikt inom byråkratin: ju färre ord (eller tecken) individen beviljas, desto mindre kan individen överklaga besluten och stå på sin rätt. Dagens spariver drabbar i första hand dem som har svårt att försvara sig.

Kommunerna bollar hjälpmedelsfrågan mellan kostnadsställena. En hundring eller en tusenlapp anses få kommunen på fall. Man verkar också tycka att "de där" inte behöver kommunicera. "Räcker det inte med tak över huvudet och lite mat"? Hur dyra ansökningsprocesserna och rättsfallen är tänker ingen på.

Inom handikappservicen, omsorgen och specialutbildningen för unga vuxna och vuxna råder en extremt låg ambitionsnivå. Då var det nästan mänskligare förr då man tvingade individen på det som då hette anstalt, mer eller mindre från födseln. I dag har ju alla levt ett normalt liv med familjen som stöd. Sedan blir det stopp och fyra väggar med tak får duga, på livstid.

Vi behöver en attitydförändring och ett kunskapssprång inom habiliteringen, specialundervisningen inom det andra stadiet och omsorgen om de unga vuxna och vuxna.

Yrkesutbildningen borde få ett uppsving. I dag ges just ingen närundervisning längre och inom vårt område ges den med bristande eller förlegad kunskap i sak.

Det ankommer på den talhandikappade att anpassa sig till personalens kunskapsnivå. Var är rättsskyddet då? Delaktigheten och självbestämmanderätten kan de bara drömma om i praktiken.

Riksdagen och våra myndigheter borde se till att ändamålsenliga yrkesgrupper arbetar med de talhandikappade och med dem med autism. Vidare borde myndigheterna ha full koll på vad stödtecken, tecknat tal och kommunikationshjälpmedel (AKK) kan bidra med i dag. Ignoransen och förbigåendet av behovsägarna borde, på riktigt, bli straffbara.

Terry Grahn, sakkunnig (habilitering och AKK), funktivist, Grankulla

Fotnot Med funkpol avses funktionshinderspolitik. Funkrätt är funktionshindersrätt och en funktivist är en aktivist inom funktionshindersrörelsen.

Bli kock i Axxell

Svenskfinlands kändaste kock, Micke Björklund, har trätt in som mentor och mecenat för Axxells kockutbildning i Karis, för kockutbildningens framtid och Finlands matkultur. 8.10.2019 - 11.40

Mer läsning