Med sympati för djävulen

Javier Bardem porträtterar knarkkungen Pablo Escobar.Bild: Raul Soto

Loving Pablo är kompetent om än inte nyskapande, och Javier Bardem imponerar i rollen som knarkkungen Escobar.

DRAMA/BROTT

Loving Pablo

Regi och manus: Fernando León de Aranoa. Foto: Alex Catalán. I rollerna: Javier Bardem, Penélope Cruz, Peter Sarsgaard, Julieth Resrepo.

Smaka på rubriken, ett lån från det gamla Rolling Stones-örhänget. Fast här går tankarna till Javier Bardems gestaltning av Pablo Escobar, den ökända colombianska kokainkungen.

Betyder det att filmen i fråga, skriven och regisserad av spanjoren Fernando León de Aranoa, är en Narcos (med hälsningar till den utomordentligt fascinerande Netflix-serien) i det korta formatet? Ja och nej.

En stor del av handlingen må vara bekant, men ingalunda allting. Precis som titeln anger får Don Pablos kärleksliv här lite mera utrymme. Och mycket handlar det om tv-journalisten och rikskändisen Virginia Vallejo (Penélope Cruz) som i början av 1980-talet faller för Medellíns stora son – och får betala ett högt pris för sitt känslomässiga engagemang.

Inflammerat läge

Inte helt överraskande finns det i filmen även en tredje part: Peter Sarsgaards (amerikanska) DEA-agent som med president Ronald Reagans goda minne försöker klämma åt Escobar, detta medelst ett utlämningsavtal som på hemmaplan, i Colombia, möter hårt motstånd.

Faktiskt är detta en av de orsaker som gör att drogkriget i Colombia, en redan i sig våldsam historia, helt spårar ut. Myndigheter av alla de slag ses som legitima måltavlor och som bekant är ordningsmakten i Colombia inte den som vänder andra kinden till.

Så till den grad inflammerat blir läget att Pablo Escobar på eget bevåg överlämnar sig till myndigheterna, bara för att placeras i ett fängelse – La Catedral heter boningen – som snarare liknar en lyxig klubblokal. Inte för att krigföringen slutar där, nix.

Mer än brottsdrama

Ifall man vill anföra kritik mot León de Aranoas alster – som förövrigt bygger på en bok av Vallejo – skulle det i så fall handla om att filmens berättare tenderar att förpassas till bakgrunden.

Underförstått: av det kvinnliga perspektivet syns inte så himla mycket. Visst, i takt med att Pablo Escobars impopularitet ökar råkar också Virginia illa ut, precis som det anstår en älskarinna. Men även i övrigt är det andra fiolen som gäller.

Med det inte sagt att Loving Pablo skulle vara blott och enbart ett brottsdrama (med många snillrikt iscensatta våldsexplosioner). Det här är filmen som lyfter fram även de samhälleliga aspekterna, med en Don Pablo (i ett skede medlem av senaten) som värnar om de fattiga och därför inte har några som helst problem att ragga upp lojala fotsoldater, så kallade "sicarios".

En annan poäng: när cirkeln i början av 1990-talet sluts är det familjemannen Pablo, pappan och äkta mannen, som gräver sin egen grav.

Bardem fängslar

Det vore fel att tala om en helt nyskapande film men det ska sägas att León de Aranoa gör ett kompetent jobb. Det massiva källmaterialet till trots framstår Loving Pablo inte som ett simpelt best of-album; tempot och temperaturen finns hela tiden där.

Men det som gör att man har svårt att slita sig är Javier Bardem, rätt och slätt fängslande. Accenten sitter som en tupp på fäktningsarenan och magen bara växer, detta samtidigt som glimten i ögat successivt förloras mot tröttheten och frustrationen.

Speciellt fin är han i scenerna med Penélope Cruz, fru Bardem i det privata. Gärna hade man sett ännu mera av den varan.

Krister Uggeldahl

Fem saker att komma ihåg när du ansöker om konsumtionskredit:

Ett lånebeslut från en ansvarsfull långivare är en försäkran om att du vågar ta lånet och att det inte kommer att leda till problem. Det viktigaste för konsumenten är att den egna ekonomin klarar av att betala tillbaka lånet. En ansvarsfull långivare tar hänsyn till detta. Fastän räntesatserna verkar svåra att förstå, lönar det sig att fästa uppmärksamhet vid långivarens ansvarsfullhet. 20.7.2018 - 00.00