Med Mozart vid havet

Efter första konserten. Under öppningskonserten uppträdde från vänster Isaac Rodriguez, Tomas Nuñez-Garcéz, Kiril Kozlovsky, Anna Rajamäki, Maija Linkola, Nonna Knuuttila och Topi Lehtipuu.Bild: Hilkka Olkinuora

Det är Mozart vid havet som gäller i Ingå kyrkoby denna helg.

KAMMARMUSIK

Musik vid havet

Öppningskonsert i Ingå kyrka 17.6. Ingå Ensemble (Nonna Knuuttila, Maija Linkola, violin, Anna Rajamäki, altviolin, Tomas Nuñez-Garcés, cello, Kiril Kozlovsky, piano), Topi Lehtipuu, tenor. Mozart, Paisiello.

Sympatiska kammarmusikfestivalen Musik vid havet råkade köra i gång på Einar Englunds 100-årsdag i fredags. Något som konstnärliga ledaren Nonna Knuuttila dock valt att inte notera i programmet, som i stället kretsade kring årets tematonsättare Mozart.

Det är alltså Mozart vid havet som gäller i Ingå kyrkoby med omnejd i dagarna tre och vid öppningskonserten i den stämningsfulla, och fullsmockade, medeltida gråstenskyrkan fick alla tiders största musikaliska geni samsas med en av samtidens populäraste operakompositörer, Giovanni Paisiello.

Idén var uppenbarligen att, likt en mosaik, sammanfoga mindre bitar till en större bild, som kanske kunde tolkas som en resa genom kärlekens olika fasetter. Upplägget kändes dock inte tillräckligt genomtänkt och helheten gav ett rätt sillsalladsmässigt intryck alltifrån inledningsnumret, första satsen ur Mozarts inte helt obekanta serenad för stråkkvintett, Eine kleine Nachtmusik – här framförd utan kontrabas – till slutnumret, rondofinalen ur första pianokvartetten.

Detta trots borne showmannen Topi Lehtipuus inspirerade nummer, som stundtals förlänades en lätt teatralisk touche. Så till exempel Saper bramate, grevens cavatina till Rosina ur Paisiellos största hit, Barberaren i Sevilla, där Lehtipuu frimodigt trakterade mandolinen. Så även Don Ottavios aria Dalla sua pace ur Don Giovanni, där Lehtipuus friskt klingande och smakfullt använda tenor smekte örat på ett klart behagligt sätt.

Stämningsskapande pärlor

Hade Mozart levt några decennier längre hade han kanske blivit en lika framgångsrik liedtonsättare som Schubert. Produktionen i genren är inte omfattande, men ett antal små stämningsskapande pärlor skvallrar om en uppenbar känsla för konstformen. Häribland sånger som An Chloé, Das Lied der Trennung och, inte minst, den härligt uttrycksfulla miniatyren Als Luise die Briefe ihres ungetreuen Liebhabers verbrannte.

Instrumentalnumren, exempelvis den högexpressiva Adagio och Fuga c-moll för stråkkvartett och den betydligt mer avslappnade Sex variationer för piano över Paisiellos aria Salve tu, Domine (ur operan Gli astrologi immaginari), framfördes helt acceptabelt av stråkarna i Ingå Ensemble samt alltid lika flyhänte Kiril Kozlovsky.

Samma gällde för övrigt även avslutningen, nämnda sats ur den magnifika g-mollkvartetten, och frågan inställer sig osökt: varför i hela friden gjordes inte hela stycket? Den pauslösa konserten var över på en dryg timme och det hade funnits gott om tid att presentera åtminstone ett större verk i sin helhet och i originalbesättning.

Mats Liljeroos Musikkritiker

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00