Med Makedonien som exempel

Nationalitetskänslan i Makedonien är stark och många ogillar kompromissen med Grekland som kan ändra landets namn till Nordmakedonien.Bild: Lehtikuva/Robert Atanasovski

Dragkampen mellan den forna jugoslaviska republiken Makedonien och Grekland om vad republiken Makedonien ska kallas förefaller vara över.

Republiken Nordmakedonien blir namnet på det land som i internationella sammanhang brukar kallas FYROM, den engelska förkortningen på den forna jugoslaviska republiken. Klumpigt, så det förslår.

I veckoslutet undertecknade Greklands premiärminister Alexis Tsipras och Makedoniens premiärminister Zoran Zaev överenskommelsen om det nya namnet. Både i Grekland och i Makedonien finns ett motstånd mot namnet. Till exempel Makedoniens president motsätter sig namnbytet men han kan inte i längden stoppa det ifall parlamentet godkänner det nya namnet i två omröstningar.

En folkomröstning ska också ordnas i höst. Det pågår intensiva ansträngningar från det kompromissvilliga lägret för att vinna stöd för det nya namnet.

Det handlar förstås om mycket mer än bara ett namn. I rampljuset inför undertecknandet har man lyft fram Greklands anspråk på att ha ensamrätt till namnet Makedonien därifrån Alexander den store kom. Till och med FYROM:s flagga med solen och åtta strålar betraktades i ett skede som stöld av det grekiska kulturella arvet.

För en utomstående ter sig ändå folken på Balkan så uppblandade med varandra att det kan vara svårt att förstå bråket som har pågått sedan 1991 när den forna delrepubliken Makedonien i Jugoslavien blev självständig. I det skedet hade man strukit ordet "socialistiska" i delrepublikens namn.

Men Makedonien fick landet inte kalla sig officiellt på grund av Greklands, inte Belgrads motstånd.

Bråket om vad landet ska heta har pågått i över tjugo år. I skymundan hamnade det faktum att Makedonien var den enda av de sex jugoslaviska delrepublikerna som lyckades frigöra sig från Belgrad och Serbien på 1990-talet utan att ett enda skott avfyrades.

Tre av dem – Slovenien, Kroatien och Bosnien – vann sin självständighet med vapen i hand och den sjätte delrepubliken, Montenegro, förblev fram till 2006 i ett statsförbund med Serbien. Därefter förklarade sig båda två självständiga. Därmed var hela den forna federationen Jugoslavien upplöst. Serbien skulle dessutom senare förlora Kosovo i södra Serbien.

En förklaring till att nationalitetskänslan i Makedonien har varit och fortfarande är så stark har sina rötter i det faktum att Makedonien är ett litet och etniskt blandat land. Trots den fredliga lösgörelsen från Jugoslavien 1991 hamnade landet knappt tio år senare mitt i centrum av konflikten på Balkan. Serbiens president Slobodan Milosevic hanterade situationen i sitt land på ett sätt som senare skulle leda till Kosovos självständighet.

Makedonien och Albanien fick ta emot hundratusentals flyktingar från Kosovo på våren 1999. Men medan kosovoalbanerna återvände ifrån Albanien till Kosovo så fort det bara var möjligt, så valde många kosovoalbaner att stanna i Makedonien.

"Jag har aldrig träffat på en kosovoalban som skulle vilja stanna i Albanien. Men däremot har jag heller aldrig stött på en kosovoalban som skulle ha velat återvända till Kosovo från Makedonien", uppges Makedoniens långvarige president Kliro Gligorov ha sagt när landet kritiserades för att det ville dämpa takten på flyktingströmmen över gränsen från Kosovo till norra Makedonien.

Efter att Kosovo ställts under FN:s administration 1999 och en 50 kilometer bred demilitariserad zon inrättats runt området bildade denna zon i praktiken en korridor som ledde rakt ner i norra Makedonien. På bägge sidor om den demilitariserade zonen mellan Kosovo och södra Serbien samt i norra och nordvästra Makedonien bodde etniska albaner. Paramilitära albanska grupper som opererade utifrån den demilitariserade zonen strävade efter att införliva alla etniska albanska områden kring Kosovo med det FN-styrda området.

Detta ledde till konfrontationer både i södra Serbien och i Makedonien och dessutom till politisk instabilitet i Makedonien 2001. Vilket i sin tur ledde till krav från EU:s sida på att landet skulle ändra sina lagar på ett sätt som inte tillät diskriminering av vissa folkgrupper. Makedonien ville också bli medlem av Nato men på grund av den inrikespolitiska krisen 2001 försinkades också den processen. Bitterheten var stor, eftersom Makedonien hade stött Natos bombkampanj mot Serbien från mars till juni 1999.

Efter att parlamenten i Grekland och Makedonien har godkänt avtalet om namnbytet och vissa andra formaliteter har uppfyllts, får Europa ett nytt land, Nordmakedonien. Om den lösning i namnfrågan som Grekland och Makedonien nu har nått kommer att påverka Makedoniens möjligheter att bli medlem av EU och Nato återstår att se.

Ser man på hela det område som en gång bildade det forna Jugoslavien är nämligen utmaningarna fortfarande många. Den besvärligaste olösta frågan gäller Kosovos status. Serbien har inte erkänt det självständiga Kosovo och för närvarande pågår det en stark lobbning från både serbisk och kosovoalbansk sida för att påverka Washington. USA har erkänt Kosovo men eftersom Donald Trumps administration är mer oberäknelig än sina föregångare väcks både farhågor och förhoppningar.

EU betonar unionens sammanhållning men också fred – EU erhöll ju dessutom fredspriset 2012. Därför är det viktigt att följa med utvecklingen på sydvästra Balkan. Vapnen har tystnat, åtminstone för tillfället. Men flera EU-länder, inklusive Finland, vet att inte ens hundra år är nog att läka alla sår efter bittra krig. Därför bör man följa med utvecklingen på Balkan ännu mer än vad man gör i dag. Inte enbart observera, utan analysera utvecklingen utifrån historien.

Gnistor har alltid haft en tendens att tända bränder på Balkan.

Yrsa Grüne

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00