Med en sörjande president i fokus

Det tog fyra år för George Saunders att skriva Lincoln i bardo. Eller tjugofyra, beroende på hur man ser på det. Rädslan höll honom tillbaka. Var inte berättelsen om den sörjande presidenten alldeles för vacker för att han skulle klara av projektet?

I början av 90-talet passerade George Saunders kryptan där Abraham Lincolns son Willie låg begravd. En kusin pekade ut gravplatsen och berättade att presidenten hade sörjt sitt döda barn så mycket att han vid upprepade tillfällen åkt till kryptan, öppnat kistan och hållit sonens kropp intill sig.

– Jag förstod den känslan och varför han gjorde så, men han måste ju också ha slutat med det någon gång. Hur var det den sista gången han gick dit, vad var det som drog honom tillbaka till verkligheten? De där frågorna som du inte kan besvara är en väldigt bra startpunkt för en berättelse, säger George Saunders.

Ville inte "fega ur"

Ändå dröjde det 20 år innan han vågade ta sig an historien. Det fanns många skäl till det, det tyngst vägande var att han visste att det skulle bli en jobbig process.

– Mina tidiga böcker var satiriska och roliga, en smula mörka, nästan lite futuristiska och den här boken var något helt annat. Så jag höll mig liksom borta från den under alla de där åren. Men när jag var 54 kände jag att jag inte ville missa chansen att utmana mig själv, att fega ur för att boken var för vacker skulle ha inneburit något slags konstnärlig död – början till slutet för mig som författare.

Så här i efterhand vet han förstås att beslutet var riktigt. För Lincoln i bardo tilldelades han Bookerpriset 2017 och när vi träffas befinner sig Saunders i Stockholm för att ta emot Kulturhuset Stadsteaterns internationella pris för boken.

Slumpen hjälpte till

Flera gånger under samtalets gång betonar han sin bakgrund i den amerikanska arbetarklassen. Att bli författare var inget alternativ när han var skolpojke, George Saunders skulle egentligen inte ens ha gått på college. En serie slumpartade händelser, som bland annat omfattade en examen i geofysik, ett och ett halvt års jobb på oljefält i Indonesien och ett snöpligt sjukdomsfall, gjorde att han till sist tog mod till sig och sökte till en författarskola.

När han misslyckats med att skriva "Den stora romanen" bestämde han sig för att hålla sig till kortformatet – "jag kände att jag kanske hade en väldigt liten talang". Och det är som novellist George Saunders var känd före Lincoln i bardo.

– Fast min fru är inte riktigt säker på om det heller är en roman. Hon brukar säga "för att vara en roman har den väldigt mycket tomma partier".

President Abraham Lincoln tillsammans med sonen Tad. Tad var yngre bror till Willie som dog i tyfus, elva år gammal. Arkivbild. Bild: TT-AP/Anonymous

Burlesk skara andar

Hur skulle han balansera skönheten i berättelsen om Abraham Lincolns sorg så att den inte blev för söt och sentimental? George Saunders löste det genom att introducera en både burlesk och gripande skara andar, människor som liksom tyfusdöde Willie ännu befinner sig i det ingenmansland mellan liv och död som i den tibetanska buddismen kallas för bardo.

– Det har gjorts en ljudbok i USA. Den unga producenten var väldigt entusiastisk och föreslog att vi skulle ha en ny uppläsare för varje person i boken och jag sade "hur många?". När hon räknade efter blev det 166 personer, säger han och berättar att i princip hela hans familj – inklusive han själv medverkar med sina röster.

George Saunders är praktiserande buddist sedan många år och lever efter mottot att inget i livet är permanent. Men han är djupt bekymrad över tillståndet i USA sedan Donald Trump blev president.

– Att vara en 60-årig person som har levt i det systemet i hela sitt liv och tagit det för givet och plötsligt se hur det rämnar – det får en att inse att alla de där mänskliga problemen har funnits där hela tiden. Precis som i boken kan man se att den amerikanska rasismen inte försvann. Den gick bara under jorden och höll sig lite tystare, men den är väldigt stark. Detsamma gäller den amerikanska misogynin och homofobin – de lever och frodas, säger han och fortsätter.

– Jag försöker se det som spännande tider. Som när man har en sjukdom och låtsas att allt är okej och plötsligt dyker det upp en stor böld på halsen och man bara – okej, nu MÅSTE vi verkligen prata om det här.

George Saunders har gjort sig känd som novellist. Lincoln i bardo är hans första publicerade roman. Som ung skrev han visserligen en tegelstenstjock bok – men insåg snart att den var oduglig för publicering. "Häromdagen höll jag den i min hand och tänkte 'den kan inte vara SÅ dålig', men den var ännu värre än jag mindes den." Bild: TT/Claudio Bresciani

Profil

George Saunders

Född: 1958 i Amarillo, USA.

Bor: I Catskill Mountains i delstaten New York.

Familj: Hustrun Paula och två döttrar.

Bakgrund: Växte upp i Chicago och tog sig med möda igenom skolåren med en examen i geofysik. Fick jobb på Sumatra och började läsa enorma mängder böcker under sina skiftledigheter. Bestämde sig för att bli författare och pluggade på Syracuse-universitetet i delstaten New York. Debuterade 1996 med Civilwarland in bad decline. Novellsamlingen Tionde december har översatts till svenska.

Gör också: Skriver för The New Yorker, har skrivit filmmanus och undervisar i kreativt skrivande på Syracuse-universitetet.

Aktuell: Med den svenska översättningen av Lincoln i bardo. Nyligen tog han emot Kulturhuset Stadsteaterns internationella pris för boken.