Mazzarella talar inte i egen sak

Med förskräckelse tänkte – och tänker – jag på dem som lever ensamma, som kanske bor trångt, som nu förlorat sina rutiner, sina sociala sammanhang.

Det är synd att Dan Högström blev arg innan han hade hunnit notera att jag i min Impuls-kolumn (HBL 21.3) inte talar i egen sak.

Jag har aldrig tyckt om ordet "privilegierad" men just nu är jag mycket medveten om att det är privilegierad jag är: jag har min pension, tillsammans med min man lever jag ett gott liv i Ekenäs, ett liv som mycket liknar det jag levt förut med läsande, skrivande och promenerande – gärna med vänner och grannar, dock nu med minst en meter mellan oss. Kolumnen kom till därför att jag redan i tjugo år skrivit om åldrande och vet att det många äldre fruktar mer än något annat är isolering. Med förskräckelse tänkte – och tänker – jag på dem som lever ensamma, som kanske bor trångt, som nu förlorat sina rutiner, sina sociala sammanhang. Jag gissar att alla som är över sjuttio känner oro, regeringens åtgärder har påmint oss om vår sårbarhet, men hos dem som sitter ensamma hemma med sin oro måtte oron kunna växa till en allt överskuggande skräck. Nu behövs insatser för att förvissa dem om att isoleringen bara är fysisk. Många lite yngre pensionärer har dessutom besökt äldre, nu har det stödet fallit bort. Liksom den känsla av att ändå vara till nytta som många yngre äldre har haft.

Det är många som har det tungt nu: företagare, frilansarbetare, småbarnsföräldrar som ska distansarbeta hemma, vårdpersonal. Jag tror inte att alla finländare sitter i samma båt, jag tror att vi sitter i ganska många olika, men jag vill också tro att vi är på väg åt samma håll. Därför behöver vi ha fördragsamhet med att bekymren kan se olika ut.

Merete Mazzarella, Ekenäs

Aktia hjälper dig att tänka framåt

De flesta finländare har idag koll på att hem, fritidsbostad och fordon behöver försäkras för att hålla ekonomin i balans om allt inte går som planerat. När det kommer till personförsäkringar är läget ett annat. Jämfört med många andra länder har Finland ett bra socialskydd och många förlitar sig på att man får tillräckligt stöd för att klara sig ekonomiskt om något allvarligt inträffar. Men hur långt räcker socialskyddet egentligen? Hur påverkas livet om man insjuknar allvarligt och inte längre kan arbeta? Klarar sig familjen ekonomiskt utan en förälder? 9.4.2020 - 00.00

Mer läsning