Maximal ekonomisk vinst i skogsbruket hotar ekologiska värden och kolförrådet i ekosystemen

Svedjandet var förödande för kolreserverna, men på den tiden bekymrade man sig inte för klimatförändringen. I dag borde vi ha mer förnuft att bevara och sköta ekosystemens kollager.

Mats Nylund (HBL Debatt 23.3) och Stefan Thölix (HBL Debatt 25.3) kritiserar i sina kommentarer till vår insändare (Lönnemo och Simola HBL Debatt 19.3) vårt påstående att en klok skogsägare skulle idka kontinuitetsbruk och avverka endast värdefulla stockar, särkilt vårt yttrande att "priset är bättre". Vi har inte påstått att virkespriset per kubikmeter vore högre i gallring än i kalhuggning. Det är ju tvärtom, fast skillnaden inte är stor.

Avgörande är att priset för en kubikmeter grovt stockvirke är ungefär tre gånger högre än priset för en kubik massaved. Om ägaren inte ser sin skog som kubikmetrar utan som individuella träd av olika slag och storlek, blir skillnaden ännu större. När små träd säljs till massaved får säljaren betalt ungefär 30 cent per stam. En klok ägare säljer ut endast trädstammar som vuxit till rejält stockvirke, då är priset i klass 30 euro per stam, alltså hundra gånger det av de enstaka massavedstammarna.

Som stöd för sin kritik hänvisar Nylund till bland andra Lukes forskare Jari Hynynens teoretiska scenarier som synbart visar att maximalt intensifierad skogsvård ytterligare skulle öka kolsänkan i vårt skogsbruk. Faktiskt skulle intensifiering innebära minskad timmervolym som följd av påskyndade avverkningar. Tyvärr glömmer modellen helt bort kollagret i skogsmarken – något som Lukes forskare systematiskt tycks ignorera (HBL Debatt, Erkki Lähde m.fl. 10.2).

I mina egna skogsundersökningar har jag ägnat mig åt kolbalansen i både hed- och torvmark inom modernt skogsbruk, med ytterst oroväckande resultat (se Simola et al 2012, Simola 2017, European Journal of Soil Science nrs 63, 69). Klimatet räddas inte med att trädplantager pressas till maximal tillväxt av vedbiomassa om totalmängden av organiskt kol i ekosystemet samtidigt håller på att minska.

Mikael Jurvélius (HBL Debatt 23.3) undrar hur kolförlusten kan vara ett problem, då kol hittas som ett minne från det urgamla svedjebruket överallt i skogsmarker. Begreppet kol antyder här olika saker. De svarta kolbitarna i gamla svedjemarker är förkolnade fragment av trä som blivit kvar efter ofullkomlig vedbränning. Träkol bevaras mycket väl i marken.

Begreppet kollager avser den totala mängden av elementet kol (carbon, C) som finns i både levande och dött organiskt material såsom humus i ekosystemet. Det finns 3-4 kg elementärt kol per varje kvadratmeter i typisk skogsmark. Svedjebrukets träkolpartiklar består av högst några promille av detta.

Svedjandet var förödande för kolreserverna, men på den tiden bekymrade man sig inte för klimatförändringen. I dag borde vi ha mer förnuft att bevara och sköta ekosystemens kollager.

Heikki Simola, docent i miljövetenskap, Esbo

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Skräddarsytt drömhem uppfyllde alla önskemål och höll budgeten

Mer läsning