Matresa med Anci: Kraftfulla smaker på Elba

Ön Elba, en del av den toskanska arkipelagen i Tyrrenska havet, förknippas kanske oftast med Napoleons förvisning dit 1814–15. Men Elba är så mycket mer. I detta för turisten ännu rätt okända paradis finns små genuina platser, massor av lugna stränder, dofter, färger och smaker.

Det är som om allt på Elba smakar lite mer. Det känns redan från första tuggan Stoccafisso, en av de traditionella rätterna på Elba. Det är en fiskgryta med stockfisk (saltad och torkad torsk, som lutfisk), tomater, oliver, potatis och pinjenötter. Den har sting. Att stockfisken, baccalá, är en smaksensation att leta efter visar sig också när jag sätter tänderna i den i form av carpaccio serverad med solmogna tomater och rödlök. Hela smakpaletten går i gång.

Det är främst fisk och skaldjur på menyn här. Och allra främst av allt bläckfisk. På Elba har bläckfisken en egen dag och den förekommer i alla varianter.

Grillad polpo från grillen på Le Viste. Bild: Anci Holm

Polpo är den stora med köttiga "armar" (finns en liten också som är god grillad eller friterad). Den stora polpon äts grillad, kokt med potatis, används i pastasåser och sallader eller rå som carpaccio. Calamaron har inga, eller jättesmå armar, är ihålig och grillas eller friteras som ringar. Seppia, totani är några andra ord som betyder att det är bläckfisk man beställer in. Av seppians bläck görs svart pasta och svart risotto. Och ska man äta bläckfisk någonstans så är det här där den är färsk och tillagas med kunskap och tradition. Och härligt studsigt tuggmotstånd.

En annan sak som man stöter på på de italienska öarna är bottarga, torkad och fermenterad fiskrom som vid första kontakten får doftsinnet att vrida sig, men som tillägg till en spagetti con vongole blir den bruna pulvriserade rommen en smakförhöjare.

Förutom de lokala specialiteterna finns förstås hela det toskanska matartilleriet att ta till. Elba brukar beskrivas som Toskana fast med hav. Gott plus gott.

Dukat för middag på Le Vistes terrass. I fonden klippan Lo Scoglietto. Bild: Anci Holm

”Faro”, fyren i Portoferraio är ett landmärke. Utsikt från Napoleons trädgård i Villa Dei Mulini. Bild: Anci Holm

Gronco, havsål med spaghetti på Teatro bistro wine bar. Bild: Anci Holm

På Bistro Teatro rekommenderar en av ägarna, Antonio De'Medici, dagens fångst gronco. Jag får förklarat för mig att det är en slags sjöorm. Havsål, visar det sig, delikat men benig. Lite som sardiner smakar det i alla fall med den hemgjorda spagettin och tomatsåsen.

Restaurangen ligger vägg i vägg med Teatro dei Vigilante, en teater som uppfördes under Napoleons exil och som är restaurerad till ursprungligt skick.

Citroner som parfym

Elba har en väldigt salthaltig luft, säger Fabrizio Galletti som odlar bland annat oliver och citroner i den lilla byn Schiopparello.

Det ger citronerna en väldigt kraftfull smak – och doft. Dofta på den här, så riklig, som parfym!

Han plockar en stor gul citron ur trädet och räcker fram den.

– Den här är mogen, den får du.

Citronträdet ger fyra skördar per år. Här växer de omgivna av olivträd.

Olivträden skyddar citronerna från vinden så de är en bra kombination.

Fabrizio och hans fru Maggiolina har odlat oliver och tillverkat olivolja i 30 år. Olivgården Due Palme producerar 2 000 liter olivolja varje år och stolt visar Fabrizio Galletti upp att de finns med i Slow food-rörelsens lista över italienska olivoljetillverkare. Det är en bragd att få det signumet.

Citronträden ger fyra skördar per år, berättar Fabrizio Galletti på gården ”Due palme”. Bild: Anci Holm

Jag får givetvis smaka på olivoljan som säljs på gården. Först lite bitter, men sedan klipper det till i bakre gommen, här är också det elbanska stinget. Eller "piccante", den italienska termen för stark, smakrik, mogen.

Det är fridfullt och tyst. Vi strövar i olivlundarna där det också växer kryddor och granatäpplen i den vackra trädgården. Där finns lägenheter till uthyrning för besökare, agriturismo, att bo på gård.

Oliverna börjar vara mogna nu, konstaterar Fabrizio när han inspekterar träden. Gröna och svarta. Men det har varit en torr och het sommar.

– Vi odlar ju lite druvor också, berättar Fabrizio och fyller en påse med solvarma, mogna, söta druvor som en liten avskedspresent.

I Schiopparello finns inte mindre än tre av Elbas vinproducenter, Montefabbrello, Aquabona och Tenuta di Chiusa. Vin tillverkas på Elba med DOC-kvalitet, Elba Bianco, Elba Rosso, Elba Rosato och Vermentino är de vanligaste. Också vinet är kraftfullt i färg och smak. Det vita är gyllengult och trots att rosén är mörkt röd är den knastertorr.

Elba har ett DOCG-vin, det röda dessertvinet Aleatico. Det traditionella bakverket Schiaccia briaca – för den som gillar kakor med torkad frukt och russin – har berusats med Aleaticovinet. Översatt från italienskan betyder Schiaccia briaca ganska så direkt "fyll(e)kaka". Av citronerna görs förstås Limoncino. Vintillverkningen är en viktig del av utkomsten på Elba.

Av fiori di zucca, zucchiniblommor, kan man tillreda de godaste rätter. Bild: Anci Holm

Carpaccio på baccalá, saltad och torkad torsk som lutfisk, med tomater och rödlök är en antipasto som får gommen att krulla sej. Bild: Anci Holm

Ristorante Libertarias skaldjursgryta innehåller bland annat polpo, havskräftor, vongole och blåmusslor och är oerhört läcker. Bild: Anci Holm

Ristorante Libertaria är fullsatt i kväll. När invasionsmånaderna juli och augusti är över är kampen om själarna hård. Kvar finns mest ortsbor och enstaka turister. Att besöka Elba, i synnerhet under lågsäsong, ger en inblick i vardagslivet. Här håller man hårt på siestan. Sedan vaknar stan till liv igen kring 16.00. Restaurangerna öppnar för middag vid 19-tiden.

Jag får direkt avbeställa primo piatto (första varmrätten, oftast pasta) när jag får in antipaston på Libertaria. En gryta fullsmockad med musslor, vongole, havskräfta och polpo i den ljuvligaste fond. Buonissimo!

Strandliv

Napoleon vistades ett par år på Elba i Portoferraio i exil. Han satt ingalunda overksam utan bodde furstligt i egenskap av guvernör på stadens bästa tomt. Under sin korta tid på ön hann han genomföra en rad sociala och ekonomiska reformer. Villa dei Mulini finns fortfarande kvar och glider man ner för berget landar man på en av Portoferraios stränder, Le Viste. På Elba finns stränder längs hela kusten. De är vita av slipad klappersten, svarta av klappersten, gyllene sandstränder och klippor. Och åt alla håll havet, inte bara blått utan akvamarin, turkos, safir, smaragd …

Le Viste är också namnet på den ambitiösa restaurangen på stranden. På dagen har man utsikt över det blå havet och på kvällen sväller vågornas skum in över den mörklagda stranden. Men ständigt är det lilla skäret Lo Scoglietto i blickfånget. I mörkret blinkar fyren på klippan dit älskande sägs fly för att få vara i fred.

Paccheri, stora tunna pastatuber, med zucchiniblommor och havsabborre har en distinkt smak. En tallrik med grillad polpo, dorada, havskräfta, gronco och calamaro – himmelskt. När man sedan pustar upp för den vindlande vägen tillbaka till stan syns också stjärnhimlen över havet.

På Elba kretsar det mesta kring havet. Bild: Anci Holm

Helst ska man besöka Elba på våren och försommaren. Då blommar det som vackrast. I september, och i år efter en extrem hetta och torka, har de prunkande färgerna i blomsterprakten falnat något. Men färger finns alltid, de gula citronerna, de röda tomaterna och det blå vattnet. Havet har också inspirerat ett lokalt företag att skapa öns egen parfym, Aqua dell'Elba, en essens i färg och doft av den förunderliga ön.

Fakta

Elba

Ö i den toskanska arkipelagen, provinsen Livorno.

223 kvadratkilometer.

Befolkning: cirka 31 500.

Närmare 150 namngivna stränder.

Huvudort: Portoferraio, betyder järnhamnen eftersom Elba historiskt sett levt på järnmalmsbrytning vid sidan av fisket.

Ta sig hit – en utmaning

En av orsakerna till att Elba förblivit en gömd pärla, förutom för italienska turister, är att det kräver lite planering och tid att ta sig dit.

Pisa är närmaste flygplats, men dit har Helsingfors inga vettiga flygförbindelser (däremot flyger Norwegian och Ryanair direkt från Stockholm). Till Rom eller Milano kan man flyga direkt. Direkt tåg går till exempel från Rom till Campiglia Marittima. Där kan man ta lokaltåg till Piombino Marittima varifrån färjor går i skytteltrafik till Portoferraio, Cavo och Rio Marina på Elba. Färjor går också till och från Korsika och Sardinien.

Direkta bussförbindelser går från Milano och Florens till hamnen i Piombino.

Många föredrar att hyra bil på sin Italiensemester vilket underlättar att ta sig till Elba och runt på ön, men med lokal buss når man de flesta ställen. Det är dock rätt tidsödande. Cykel kan vara ett snabbare alternativ.

Orterna på Elba är inte exploaterade för turism och uppbyggda kring stora hotellkomplex. Hotell finns men lägenhet, B&B, Airbnb och Agriturismo är vanligast.

Flera stränder är naturstränder så toalett och annan service finns inte på alla.

Räkna inte heller med att kunna vara uppkopplad hela tiden. Varken wi-fi eller mobilnät fungerar överallt.

Mer info: infoelba.com, trenitalia.com, directferries.fi

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33