Mask-Alli förklarade krig mot binnikemasken och porren

Outtröttlig var hon, Alli Vaittinen-Kuikka, som år efter år arbetade ihärdigt för att övertala finländare att överge sina bekväma men ohälsosamma vanor att äta rå fisk. För barn och vuxen landet runt blev hon känd som Mask-Alli.

Tänk dig att en tio meter lång mask bor i dina tarmar. Obehaglig tanke, eller hur? Så många som tjugo procent av alla finländare hade bred binnikemask (Diphyllobothrium latum) år 1950. Speciellt i Insjöfinland åt man glatt gravad gädda och andra saltade fiskar utan att veta att parasitlarven på så sätt kom in i tarmarna.

De flesta kände inte av någon mask, men en del gick omkring med ett eller flera av de här otrevliga symtomen: yrsel, konstant hunger, viktnedgång, utmattning, illamående och diarré.

I allra värsta fall åt binnikemasken upp nästan hela kroppens lager av vitaminen B-12 och då blev personen sjuk i perniciös anemi, blodbrist.

IDOGT ARBETE. Hälsovård låg alltid Alli Vaittinen-Kuikka nära hjärtat, också under de tolv år hon satt i riksdagen. Bild: Pressfoto

Alli Vaittinen-Kuikka (1918–2006) eller Röda Korsets distriktshälsosyster "Mask-Alli" gjorde en stor insats då hon ihärdigt jobbade för att finländarna skulle bli kvitt plågoriset binnikemasken som lever i insjöfiskarna gädda, abborre, lake och gärs. I Savolax, Karelen och Kajanaland bar minst varannan på masken i slutet av 60-talet. På vissa orter hade så gott som alla invånare binnikemask.

Till Mask-Allis främsta meriter hör tveklöst att hon inledde ett upplysningsarbete som efter några år kom att bli väldigt framgångsrikt. År 1954 fick hon en idé till en kampanj tillsammans med Joensuus stadsläkare T. Seppänen. Mask-Alli började resa runt i traktens folkskolor för att berätta för vuxna om att "rå fisk är dålig fisk", som var kampanjens motto.

ETT FOLKHÄLSOPROBLEM. En riktigt lång binnikemask ringlade sig längs med Helsingfors gator 1963 då medicinstuderande firade sitt initiativ till att skicka sina medlemmar till Muuruvesi kommun där man skulle undersöka vilka invånare som hade binnikemask. Bild: HBL-arkiv

När läkemedelsfabriken Medica gick med i kampanjen med sin nya maskmedicin Rosapin, som började delas ut från och med 1959, fick upplysningsarbetet ny fart. Nu siktade man in sig på skolbarn i alla kommuner i Norra Karelen. Barnen fick med sig hem en broschyr om maskens faror. Redan mot slutet av 50-talet hade maskinfektionerna gått ned från 30 till 7,5 procent bland Norra Karelens barn.

Avskräckande mask

Alli Vaittinen startade ytterligare en kampanj år 1963 i Norra Karelens masktätaste kommun: Rääkkylä. Kampanjen var Finlands största dittills. Alla kommuninvånare undersöktes och planscher med maskinformation hängdes upp på mödrarådgivningar, vårdcentraler och på allmänna platser. Landsortstidningar, radio och tv publicerade och sände information om hur man gör sig av med masken. Dessutom visade Alli Vaittinen upp avskräckande exempel för skoleleverna: glasburkar med konserverade binnikemaskar. Under den här tiden delade man ut över 200 000 maskkurer.

I en annons som publicerades i många tidningar konstaterar Alli Vaittinen att "det är eländigt om människan inte har något annat inre liv än binnikemasken".

Också svenskspråkiga medicinarstudenter deltog i initiativet. Här är medlemmar från studentföreningen Thorax i det långa karnevalståget i Helsingfors. "Medicinarna slår till mot folksjukdomarna" står det på banderollen. På 60-talet var binnikemasken ett stort folkhälsoproblem i Finland. Bild: HBL-arkiv

– Det var en exemplarisk kampanj där man lyckades ta kål på sjukdomen. Alli Vaittinen-Kuikka hade en framträdande roll i kampanjerna på 50- och 60-talet, säger Seppo Meri som är överläkare och professor i immunologi vid Helsingfors universitet.

Tack vare Mask-Alli blev Finland av med det som vi kallade för en nationell parasit och en folksjukdom, menar professor Meri. Först någon gång på 70-talet kan man säga att den nationella pärsen var över.

Han berättar att det på 50- och 60-talet var vanligt att sprida ut avföring från dassen på åkrarna som gödsel.

– När regnet kom fördes binnikemaskens ägg som fanns i gödseln ut i vattendragen. Äggen blev till larver som åts av skaldjur som i sin tur blev slukade av små fiskar. Larven spriddes vidare när stora fiskar åt de små och till slut kom de in i människan.

Det var inget ovanligt att folk hade den tagliatelle-lika masken inombords i månader eller till och med flera år.

I dag är det mycket ovanligare med binnikemask. Seppo Meri tror att det rör sig om mindre än hundra fall om året. Sjukdomsfallen registreras inte längre. Fler fall finns däremot i Estland och Ryssland där kunskapen om rå insjöfisk inte är lika stor.

– Förvånande nog har det de senaste tio-femton åren dykt upp små epidemier i Mellaneuropa i och med att folk äter närodlad sushi. Fall har påträffats i Zürich- och Genèvesjön samt i Frankrike.

Masken var Guds straff

Filosofie doktor Mervi Naakka-Korhonen har närmat sig Mask-Alli från en helt annan vinkel. Hon har nämligen forskat i insjöfinländarnas minst sagt spännande folktro om binnikemasken. Innan Alli Vaittinens kampanjer trodde man att masken kom in i kroppen av sig självt. Eller att man föddes med den.

– Det som överraskade mig redan som liten på 60-talet då mamma jobbade på ett äldreboende i östra Finland var uppfattningen om att binnikemasken inte var något "dåligt" eller "ohälsosamt" att ha i kroppen.

Insjöfolket kunde ha flera maskar i matsmältningskanalen, men förr eller senare bestämde man sig för att på egen hand driva ut dem. Men ingalunda alla, för det ansågs heller inte bra.

– Då kunde man börja må dåligt. Man trodde till och med att binnikemasken var bra för matsmältningen. Och det var absolut inte fråga om att gå till apoteket för att få medicin, man hade sina egna konster för att driva ut masken.

Man följde med månens faser. När månen var i nedan tog man sin folkmedicin.

Naakka-Korhonen har hört historier om skolbarn som om eftermiddagarna var så trötta att de hängde med huvudena i pulpeterna då masken åt upp all energi. Hon menar att upplysningskampanjen definitivt behövdes.

– När jag satt med mitt forskningsarbete slogs jag flera gånger av tanken på att masken i värsta fall kunde växa nio centimeter på en natt!

Det räckte ändå förhållandevis länge innan snaran drogs åt kring binnikemasken i Finland. I mitten av 1700-talet föreslog Åbo Akademi-professorn Herman Spöring, tvärt emot alla andra på den tiden, att binnikemasken kan komma från fisk.

Ändå trodde man fortfarande på 1800-talet att masken var Guds straff. En del trodde att masken dök upp i en viss typ av människor: blyga, psykiskt sjuka eller väldigt grälsjuka personer. Det var först på 1890-talet man slog fast att masken kommer från fiskar, men det räckte ändå många årtionden innan man kunde peka ut vilken typ av fisk den fanns i.

Den som slutgiltigt satte ned foten var läkaren A. Huhtala som i Suomen Kuvalehti 1951 lät förstå vilket nationellt hälsoproblem binnikemasken faktiskt var.

PORRMOTSTÅND. Den här bilden togs i november 1971 när Alli Vaittinen-Kuikka, samlingspartistisk ledamot, sitter i riksdagens korridorer. Det var samma år som hon lämnade in det omdiskuterade porrpaketet till justitieministern. Bild: Hans Paul

Porrkrigare

Att Mask-Alli var en konservativ person är kanske något som ibland överskuggar hennes insatser mot binnikemasken. Många äldre finländare minns kanske snarare hennes korståg mot porren och erotiken. År 1971 lämpade hon över ett knippe i hennes tycke pornografiska tidningar (allt från Hymy och Nyrkkiposti till Jallu) och en lista med sextio underskrifter av riksdagsledamöter till Justitieministeriet.

På 60-talet var Finland bland de striktaste i Norden när det gäller porr och erotik. Bland annat förbjöd man den finska översättningen av den norska författaren Agnar Mykles bok Sången om den röda rubinen. Och Ingmar Bergmans film Jungfrukällan fick heller inte visas. Även de finska översättningarna av Henry Millers Kräftans vändkrets och Ivar Lo-Johanssons Lyckan stötte på hårt motstånd.

Den 19 december 1967 rapporterade Nya Pressen om en av de då så vanliga polisrazziorna mot antikvariat som sålde snusktidningar under disk. Den gången åkte åtta antikvariat fast och polisen beslagtog 2 500 tidningar. I HBL den 21 augusti 1971 var det en bil fullastad med svenska porrtidningar som fastnade i Lillmälö färjhamn i Pargas. Den gången hittade man 2 000 tidningar av bland annat Piff, Paff och Raff.

Någon rättssak av porrtidningarna som Alli Vaittinen skickade till ministeriet blev det aldrig. Med förhoppningar om en förbudslag om porr försökte hon få den dåvarande justitieministern Mikko Laaksonen åtalad för tjänstefel för att han inte ingrep i det som kom att kallas "porrpaketet".

Senare försvarade Laaksonen sig med att "det fanns inte porr i det paketet, bara naket och snygga flickor", skrev Nya pressen i oktober 1971.

Alli Vaittinen svarade med att en naken människa kan vara vacker, men att porrens tanke är att egga upp folk till onormala idéer.

– Porrbilder kan ge mentala skador, impulser rentav till sexmord. Hälsovård är mitt område och i min ålder påverkas jag inte av sådant.

Kvinnornas Finland

Vem var Mask-Alli?

Alli Vaittinen(-Kuikka) föddes den 8 maj 1915 i Impilax, då en del av Finland, nu Ryssland.

Hon både undervisade och ledde Barnmorskeinstitutet i Helsingfors på 40-talet.

På 50-talet jobbade hon som hälsosyster i Röda Korsets distrikt i Karelen.

Hon fick titeln socialråd 1974.

Hon blev politiskt aktiv i kommunalpolitiken för Samlingspartiet i Norra Karelen. Två gånger valdes hon till elektor i presidentvalet. Åren 1966–1978 satt hon också i riksdagen.

Mest känd är hon som ansiktet utåt i två framgångsrika kampanjer där man övertalade invånarna i Östra Finland att sluta äta rå och halvrå fisk för att inte få i sig binnikemask.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00