Mary Nybergh firar 100 år med gäddfärs och tjinuskitårta

Mary Nybergh har planterat smultron i en odlingslåda och ännu i mitten av augusti hittar hon två mogna smultron, som hon ger åt Tankred Malmström. Bild: Timo Kari

– Ensamheten har drabbat oss äldre hårt under coronatiden! Restriktionerna har varit fruktansvärt stränga, vi får inte ens äta middag tillsammans i vår matsal. Jag saknar aktiviteter, sällskap och allsång, allt sådant som gör att vardagen känns trevlig, säger Mary Nybergh som fyller 100 år i dag.

Mary Nybergh står vid dörren till seniorboendet Hagaro i Norra Haga och tar emot HBL ett par dagar före födelsedagen. Hon styr oss genast till toaletten för handtvätt och desinficering innan vi slår oss ner i det tomma sällskapsrummet för att samtala om de gångna hundra åren.

– Som ni ser är det tomt överallt, vi umgås inte längre på samma sätt som förr, trots att vi alla är fullt vaccinerade. Numera får vi ändå ta emot gäster, men de måste anmäla sig i förväg och de får stanna i bara en timme, berättar Nybergh.

Trots den något trista vardagen är Mary Nybergh strålande glad och pigg, håret är nyfriserat och solen skiner igen efter morgonens häftiga regn på favoritplatsen, den skyddade takterrassen på Hagaro där hon dagligen pysslar om blommorna, vattnar och rensar bort vissnade blad.

– Det tråkiga med att fylla 100 år är att jag är äldst överallt, jag har inga jämnåriga kvar. De få andra som är i min ålder är ofta så dementa att man inte kan prata om gamla minnen med dem.

Mary Nyberghs minne är det däremot inget fel på, den enda detaljen som hon måste dubbelkolla är den egna e-postadressen, allt annat minns hon som i går. Hon har levt ett långt och händelserikt liv, från ungdomens krigsår till införandet av grundskolan på 1970-talet och segern i den första FM-tävlingen i snapsvisekonst som ordnades år 2000.

– Folk förknippar mig ofta med Gudingen, snapsvisan som jag skrev och vann tävlingen med. Men min historia innehåller så mycket mer än snapsvisor! Visst, jag älskar att sjunga snapsvisor och jag tycker att folk alltför sällan ordnar sådana middagar där det serveras snaps, dagens unga verkar bara dricka öl eller vin till maten. Det är synd, för det finns inget som är så gott som nypotatis och sill med en snaps till, säger fru Nybergh bestämt.

Från skolbänken till kriget

Skolflickan Mary Procopé gick i Brobergska samskolan, officiellt Läroverket för gossar och flickor, och tog studenten 1939, våren innan vinterkriget bröt ut. Redan tidigare den våren hade hon och hennes väninnor gått kurser för sanitetslottor. Mary stationerades i Nyslott, där Sveriges Röda Kors drev ett krigssjukhus. Med ambulanser hämtade man skadade från fältsjukhus på Karelska näset och opererade dem i sjukhuset som fanns inrättat i Savonlinnan lyseo, byggnaden som i dag är stadshus.

– Det var hemskt att hamna mitt i kriget på det sättet, jag hade ju levt ett ganska skyddat skolliv i Helsingfors tidigare. Plötsligt omgavs vi av allvarligt skadade soldater, unga pojkar i vår ålder. Vi tvåspråkiga lottor fungerade främst som tolkar mellan finska patienter och svensk sjukvårdspersonal. Det har annars skrivits alldeles för lite om den svenska ambulansen i Nyslott, Sverige gjorde en fantastisk insats för Finland då, de byggde upp ett helt krigssjukhus med toppkirurger, berättar hon.

Ovanför taken i Haga trivs Mary Nybergh, här på takterrassen har hon suttit och njutit av den varma sommaren. Även under vindstilla dagar sveper en lätt vindpust över husen på den här höjden. Bild: Timo Kari

Mary hade ursprungligen tänkt studera agrologi, men kriget ändrade på hennes planer, hon ville fortsätta jobba i sjukhusvärlden och började studera vid Helsingfors svenska sjuksköterskeinstitut vid Maria sjukhus. Efter examen hann hon ändå inte arbeta i branschen.

– Jag gifte mig och fick snart tre barn, och på den tiden var småbarnsmammor inte ute i arbetslivet, jag behövdes hemma med pojkarna. Dessutom hade jag ju en man som kunde försörja mig. När Mejlans sjukhus blev klart var jag i 40-årsåldern och då ansågs jag vara för gammal för att arbeta i det moderna sjukhuset. Men då var jag redo för arbetslivet och jobbade under hela 1960-talet vid klinikerna på Unionsgatan 33, på avdelningen för långtidssjuka, för där behövde man inte kunna den senaste tekniken.

Pennan viktigt redskap

Därefter bytte Mary Nybergh helt inriktning, hon engagerade sig i skolvärlden, där grundskolan skulle ersätta läroverken på 1970-talet. Det var en spännande tid och hon deltog aktivt i kommunikationen mellan hemmen och skolan, det som sedan skulle bli det nya Förbundet Hem och Skolas viktigaste uppgift, en organisation som hon var med och grundade.

– Det var en fantastisk tid, vi fick vara kreativa och tänka i nya banor. Jobbet som förbundets första ordförande sysselsatte mig på heltid. Det krävdes förmåga att samarbeta för att informationen skulle löpa mellan hemmen och skolan. Än i dag njuter jag av att läsa att Hem och Skola behövs och att förbundet fyller en viktig funktion i samhället.

Är det nån som har tänkt på konsekvenserna, på vad långa dagar av stillasittande framför datorn gör för barns fysiska hälsa och för finmotoriken?

Hon följer fortfarande med nyheter från skolvärlden via tidningar och etermedia.

– Jag funderar ofta på hur långt skolan ska driva den tekniska utvecklingen? Är det nån som har tänkt på konsekvenserna, på vad långa dagar av stillasittande framför datorn gör för barns fysiska hälsa och för finmotoriken? Jag säger inte att allt var bättre förr, det var det kanske inom vissa delområden, men jag förstår att vi måste blicka framåt, också skolan måste utvecklas. Men vi får inte glömma hantverket och fingerfärdigheten, det är fortfarande viktigt att kunna skriva och rita med penna, tycker Mary Nybergh bestämt.

Bromarf med -f

Under samtalets gång pågår förberedelserna inför söndagens födelsedagslunch i bakgrunden i köket i Hagaro. Det är nämligen tradition att den som fyller 100 år får bestämma lunchmenyn.

– Jag har beställt något så tokigt som gäddfärs till huvudrätt! Visst får vi ibland fiskfärs här, men den görs av lax och det smakar ju ingenting. Gädda ska det vara, med mycket smör, ägg och grädde i, så tillredde jag den alltid förr. Det rätta receptet finns i Prinsessornas kokbok som jag använde. Fisken köpte vi oftast på Salutorget, men visst kunde jag dra upp en gädda själv också, med svirvel vid sommarstugan i Bromarf. Och jag vill att du skriver det med -f på slutet. Det var ingen som frågade oss Bromarfbor om vi ville börja stava ortnamnet med -v, säger hon lite upprört.

Mary Nybergh har tagit på sig uppgiften att sköta om blommorna på takterrassen vid Hagaro. Bild: Timo Kari

Trädgårdsjobbet håller Mary Nybergh i form, det är bra motion att rensa bort vissnade blommor och bära tunga vattenkannor. Senare i höst får det bli stolgymnastik i stället. Bild: Timo Kari

Mary Nybergh är påläst, hon känner till fallgroparna och de vanligaste felstavningarna i finlandssvenskan, nästa dyker upp lagom till kaffet.

– Jag vill ha tjinuskitårta till efterrätt, de bakar en alldeles ljuvlig tjinuskitårta här i köket. Medan vi äter den kan vi fundera på vad svenskarna i Sverige äter, för knappast har de kolatårta? Tjinuski och kola är inte samma sak! Visst finns det kolasås, men det är inte den som hälls på tjinuskitårtan, förklarar den skärpta 100-åringen.

Efter att Mary Nybergh har ätit sin födelsedagslunch tillsammans med de andra boende på Hagaro fortsätter festligheterna i familjekretsen, då blir hon hämtad av yngste sonen Lasse till en gemensam middag.

– Det blir bara med den närmaste familjen runt bordet, men jag har elva barnbarnsbarn, så vi är ganska många. Och då serveras det säkert snaps till förrätten och vi ska sjunga snapsvisor, för det är så roligt, speciellt gillar jag de nyskrivna visorna! Många låter bli att delta i allsång, de säger att de inte kan sjunga. Men det spelar ju ingen roll hur man sjunger, viktigare är gemenskapen, att ha roligt tillsammans. Det värsta under coronatiden är nog att alla gemensamma aktiviteter, som just allsången, har förbjudits. Då blir livet ganska trist, tycker Mary Nybergh.

Marys storasyster Margaretha Jaatinen fyllde 100 år för tre år sedan. Hon finns inte bland oss längre, men HBL intervjuade henne då, med anledning av hennes karriär som luciareporter. Läs intervjun på www.HBL.fi.

FM i nyskrivna snapsvisor ordnas i år för 22:a gången. Tävlingen är öppen för alla och nya bidrag tas emot fram till den 31 augusti.

En vinnande snapsvisa kan handla om vad som helst, men den får gärna vara aktuell och är den dessutom finurlig så ökar chanserna ytterligare. Texterna skrivs på svenska till en känd melodi, dock inte en psalm.

Bidragen lämnas in via nätportalen www.lyyti.in/snapsvisor2021.

De tio bästa bidragen går vidare till FM, som avgörs lördagen den 10 oktober klockan 13 på Villa Haikko. De fem bästa visorna går i sin tur vidare till landskampen mot Sverige som arrangeras lördagen den 20 november i Helsingfors.

Tävlingen arrangeras av Finlandssvenska Rimakademin i samarbete med Finlands svenska folkmusikinstitut, där alla bidrag också arkiveras.

Mera information finns på www.rimakademin.fi

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Pionjären inom styling

Mer läsning