Märkliga påståenden om Tolstoj

Leo Tolstoj hade nog sina influenser, skriver litteraturvetaren Fredrik Hertzberg. Bild: F. W. Taylor/Arkivbild

Intervjun med Barbara Lönnqvist innehåller ett par märkliga, för att inte säga förbluffande, påståenden, skriver litteraturvetaren Fredrik Hertzberg.

Det var givande att i söndagens HBL (16.6) läsa en intervju med Barbara Lönnqvist, som åstadkommit en banbrytande svensk översättning av Tolstojs Krig och fred. Intervjun innehåller dock ett par märkliga, för att inte säga förbluffande, påståenden. På frågan om Tolstoj hade några förebilder när han skrev Krig och fred svarar Lönnqvist: "Tolstoj hittar inget hos någon annan, han söker hela tiden själv det han vill få fram". Och lite senare: "romanen börjar mitt i och slutar mitt i ... så började inga romaner innan Krig och fred".

När det gäller det senare (och det förra) är en uppenbar influens till exempel Laurence Sternes två romaner Tristram Shandy och A Sentimental Journey, som hade mycket stor betydelse för Tolstoj. De var skrivna hundra år tidigare, och båda börjar och slutar mitt i, precis som Krig och fred.

När det gäller påståendet att Tolstoj inte hittat något hos någon annan, ber han själv att få protestera. Han gjorde i 63-årsåldern upp en lista över de böcker som influerat honom mest, med graderingar för huruvida boken hade haft ett litet, mycket stort eller enormt inflytande. Listan upptar ett femtiotal böcker och kan beskådas här.

Märkligt är också påståendet om att särskilt engelsmännen var konfunderade över Tolstojs form, eftersom "många engelska romaner följer detektivromanens uppbyggnad". Snarare kunde man väl säga att Tolstoj i hög grad tagit intryck av den i England väletablerade episodiska romanen med sina många utvikningar, av Sterne, Dickens, George Eliot med flera. Också föralldel av den franska: den kanske största enskilda influensen över Krig och fred, särskilt krigsscenerna, var Victor Hugos Samhällets olycksbarn.

Allt detta torde vara välbekant för Barbara Lönnqvist, rentav så välbekant, att man kan tänka sig att hennes intervjusvar uttrycker en leda vid hela ämnet. Blir man tillräckligt trött på att höra att något influerats av något annat, blir frestelsen stor att betona det självständiga. Samtidigt är detta, i så fall, olyckligt, eftersom det befäster en ännu mera utsliten romantisk myt om geniet, som skapar allt ur eget huvud.

För att citera Aki Kaurismäki i Philip Teirs intervju (HBL 19.6): "det är ju det film handlar om, att låna från andra". Samma sak gäller litteraturen.

Fredrik Hertzberg

En nästan skuldfri bostad ger dig flera möjligheter i din ekonomi

Ett omvänt bostadslån innebär utnyttjande av den förmögenhet man har fast i sin bostad. Om man känner att pensionen inte räcker till och besparingar sitter i väggarna, kan man frigöra medel genom att ta banklån på upp till hälften av bostadens värde. 25.4.2019 - 10.46