Marjamäkis lejon hittade spelglädjen i en snabbare och offensivare hockey

Lauri Marjamäki har fått lejonen att spela anfallsglad och positiv ishockey.Bild: Martti Kainulainen

Snacka om totalförändring! Den passiva dödgrävarhockeyn från fjolårets VM är borta och ersatt med fördomsfritt och kreativt anfallsspel i högt tempo. Lauri Marjamäki lärde sig av sina misstag och byggde ett vinnande lag till VM i Danmark.

Lejonen har fått en flygande start på VM i Danmark. De vanligen så ångestfyllda tillställningarna mot på förhand sett lätta lag har varit rena munsbiten för årets blåvita VM-lag och gruppens tre blåbär föll med utklassningssiffror i de inledande matcherna i Herning.

Konstrasten till VM för ett år sedan är gigantisk. Det är med fasa man tänker tillbaka på hur lejonen spelade i gruppspelet i Paris.

I VM 2017 inledde lejonen med att ta en minst sagt seg seger över Vitryssland. Segermålet 3–2 sköts först halvvägs in i tredje perioden efter att laget tappat en 2–0-ledning till 2–2.

Efter det följde katastrofmatchen mot VM-värdarna Frankrike där lejonen inte bara åkte på en klar 1–5-förlust. Man blev dessutom rejält utspelade av fransmännen. Efter det följde matchen mot Tjeckien där Finland tappade 3–0 till 3–4 innan man hade stora problem med Slovenien, man slog Schweiz efter förlängning och förlorade den avslutande gruppspelsmatchen mot Kanada.

Och det var inte bara resultaten som var svaga för ett år sedan. Lejonens spel var fruktansvärt dåligt, tråkigt och ineffektivt. Lauri Marjamäki körde med en passiv taktik där man spelade avvaktande, drog ner tempot och försökte stånga sig blodiga mot motståndarnas välorganiserade och uppställda försvar i mittzonen. Den här taktiken tillämpades oberoende om Kanada eller Slovenien stod för motståndet.

Lejonen räddade turneringen genom att överraskande slå USA i kvartsfinalen för att sedan förlora både semifinal och bronsmatch innan man reste hem.

I VM 2018 har allt förändrats.

Det syns inga som helst tecken på ångest i lejonens spel. Tvärtom ser man på spelarna att de njuter av att spela och att självförtroendet är på topp och spelglädjen och kreativiteten flödar på isen.

Precis som Marjamäki förtjänade kritiken han fick för ett år sedan förtjänar han beröm i år.

Den finländska landslagscoachen har sett till att lejonens spel genomgått en enorm förändring och förbättring under säsongen.

– Den största förändringen sedan är fjol är säkert vår backbesättning. Då alla funderar varför vi spelar på ett annat sätt än i fjol så är det den största orsaken. Backarna förändrar spelet helt, säger Marjamäki.

– De kan se till att vårt spel får rätt rytm, de klarar av att spela starkt med pucken under press från motståndarna och de stöder anfallen väl.

Då lejonen i fjolårets VM-trupp hade backar som Joonas Järvinen, Lasse Kukkonen, Atte Ohtamaa och Topi Jaakola har man i år Juuso Riikola, Miro Heiskanen, Miika Koivisto och Markus Nutivaara i truppen. Det finns med andra ord mångfalt mer rörlighet och puckkunnande i årets VM-backar jämfört med de backar som drog på sig lejondressen för ett år sedan.

Då den rätt begränsade backtruppen i fjol spelade mycket passningar i sidled i egen zon, stannade upp bakom det egna målet då man fick pucken och ofta bara lyfte ut pucken ur egen zon då motståndarna satte press högt uppe i banan har årets VM-backar en fantastisk förmåga att spela pucken snabbt framåt, själva åka ur defensiv zon med pucken och på det sättet ge laget chansen att snabbt vända spelet och komma åt att anfalla mot sämre organiserade och grupperade försvar.

Det har gett mängder av kontringar, enormt mycket målchanser och ett väldigt högt tempo i lejonens spel.

Marjamäki lärde sig sin läxa efter fjolårets katastrofala VM-spel och han har byggt ett lag som har helt andra förutsättningar att spela modern hockey i högt tempo.

– Vi har dessutom en väldigt vass spets i det här laget, vårt powerplay fungerar och så är vi mycket effektiva då vi får lägen. Det är inte allt för vanligt i de här sammanhangen, säger Marjamäki om sitt lag.

Inför turneringen var lejonens centerbesättning något av ett frågetecken. Sebastian Aho och Mikael Granlund har spelat ytter i NHL och att ta klivet in i mitten av banan samtidigt som isytorna är betydligt större i VM än vad de är vana vid i Nordamerika är inte helt lätt. Antti Suomela är den enda av lejonens fyra centrar som spelat som just center hela säsongen då också fjärdekedjans Janne Pesonen främst spelat som ytter i klubblaget.

Men den moderna hockeyns utveckling går i en riktning där spelarna byter positioner mycket på isen och rollerna blandas ihop i och mellan byten vilket har underlättat lejonens spel och spelarnas anpassning till sina lite obekanta roller i landslaget.

– Man talar inte på samma sätt mera om centrar, yttrar och backar utan om spelare ett, två, tre fyra och fem. Om centern är högst uppe i banan täcker någon annan upp bakom och då spelar det inte så stor roll om det är höger eller vänster ytter, beskriver Marjamäki sitt lags spel.

Finland hade som sagt inga som helst problem med att slå de på förhand sett svagaste lagen i gruppen. Sydkorea och lettland föll med 8–1 och Norge fick lämna isen med 7–0 på tavlan.

Att lejonen hade målskillnaden 23–2 efter tre matcher är väldigt imponerande. Det som är minst lika imponerande är att Finland avgjorde alla tre matcher innan de ens på allvar hunnit komma i gång. I varje match satte lejonen ett par mål direkt i inledningen vilket ledde till att luften gick ur både motståndare och match direkt.

Och efter det slog lejonen inte av på takten och lät motståndarna komma in i matchen utan man höll en hög nivå, fortsatte jobba hårt och visade att man inte lämnar något år slumpen i den här turneringen.

– Det är nog exceptionellt hur bra det här laget presterar. Inställningen är proffsig och fokus hundraprocentig hela tiden, säger Marjamäki.

Då det står 6–0 på tavlan efter 40 minuters spel mot ett klart sämre motstånd är det inte helt ovanligt att tankarna börjar varandra, att spelarna tappar fokus och att motståndarna bjuds på några riktigt saftiga chanser.

Där skiljer sig årets lejonlag från många andra. I stället för att lyfta foten från gaspedalen har han fortsatt spela för fullt och skapat mycket chanser också i slutet av matcherna.

– Vi klarar av att spela stiligt också i klar ledning. Ingen börjar slappa och glida omkring på isen utan alla fortsätter jobba hårt för laget och följer det vi kommit överens om. Det visar att vi har en mycket bra arbetsmoral i truppen, säger tränaren.

Den goda stämningen, den fina arbetsmoralen och de glada minerna i laget hänger förstås inte bara ihop med att resultaten inte låtit vänta på sig i VM. Efter förra säsongens djupdykning har Marjamäkis landslag spelat en gladare och offensivare hockey och att spelarna bättre trivs då de får spela positivt i stället för den dödgrävarhockey som lejonen visade upp i Paris och Köln är lätt att förstå.

– Vi har spelat exceptionellt bra ishockey hela säsongen. Och stämningen i laget har varit bra sedan i höst. Vi hade en bra atmosfär i laget i höstens Karjala Tournament och vi har det här i VM och vi hade det i OS, säger Marjamäki.

Men han medger också att spelstilen och spelsättet påverkar hur spelarna upplever situationen och hur bar de trivs i laget.

– Det är klart att själva spelet hjälper till att skapa positivitet och då vi har sådana här spelartyper är det möjligt att spela en annorlunda hockey. Jag vill igen lyfta fram det backarna. Då man har backar som är så starka på skridskorna förändrar det spelet en hel del.

– Det är en rätt stor generationsväxling på gång just nu. Vi har i tio år haft mer eller mindre samma stomme i laget och spelat enligt ett visst system där vi samlar ihop laget inför anfallsstarterna och sedan puttar pucken från back till back och sedan fram till en ytter. Spelet har förändrats mycket. I dag är det bara en back som åker ner efter puckar djupt i egen zon medan den andra redan är på väg framåt och redo att anfalla.

Det finns alltså många orsaker till att lejonens spel sett modigare, fördomsfriare och mer underhållande ut än tidigare.

Lauri Marjamäkis lejon har verkligen genomgått en enorm förändring under det senaste året. Om det kan ge den avgående landslagstränaren en medalj som belöning för sitt arbete återstår att se. Förutsättningarna är åtminstone betydligt bättre än för ett år sedan då lejonen slutade fyra i Köln.

Fakta

2017 vs 2018

Finland mötte fyra klart svagare motståndare i gruppspelet i VM i Paris och Köln i fjol då Vitryssland, Slovenien, Norge och Frankrike stod för motståndet. I årets VM i Danmark har lejonen tre klart sämre motståndare i sin grupp i Herning.

2017

Finland–Vitryssland 3–2 (2–0, 0–1, 1–1)

Efter en fantastisk inledning på VM med två mål på drygt fem minuter kom ångesten sakta inkrypande i lejonlaget då Vitryssland gjorde både 2–1 och 2–2. Veli-Matti Savinainen sköt segermålet halvvägs in i slutperioden.

Finland–Frankrike 1–5 (0–1, 1–2, 0–2)

Det mesta gick snett från start då lejonens defensiva och försiktiga taktik ledde till mängder av målchanser för fransmännen som effektivt utnyttjade sina lägen. 1–5 var inte alls orättvist utan Frankrike var det bättre laget på isen.

Finland–Slovenien 5–2 (0–1, 2–0, 3–1)

Slovenien, som senare åkte ur A-gruppen, gjorde öppningsmålet och hade 2–2 med drygt tio minuter kvar att spela innan lejonen till slut kunde avgöra efter en väldigt passiv och darrig insats från början till slut.

Norge–Finland 2–3 (1–0, 0–2, 1–0, 0–1)

Också Norge gjorde öppningsmålet mot Finland. Lejonen vände 0–1 till 2–1 men fick en rejäl kalldusch med 29 sekunder kvar på klockan. Till slut kunde Finland ta hem segern efter förlängning.

2018

Finland–Sydkorea 8–1 (2–0, 3–1, 3–0)

Efter knappt sex minuters spel stod det 2–0 på tavlan efter att lejonen gjort två mål i boxplay genom Sebastian Aho och Teuvo Teräväinen. Lejonen gav aldrig ett svagt koreanskt lag chansen att komma in i matchen och tog en mycket komfortabel seger.

Lettland–Finland 1–8 (0–3, 0–2, 1–3)

Lettland skulle vara ett tuffare motstånd än Sydkorea men också i den här matchen blev ett par snabba mål avgörande. Aho och Veli-Matti Savinainen gav lejonen en 2–0-ledning under matchens första åtta minuter.

Finland–Norge 7–0 (2–0, 4–0, 1–0)

Segerreceptet var det samma som i de två föregående matcherna. Två mål (Savinainen och Marko Anttila) under matchens första dryga sju minuter punkterade matchen innan den ens kommit i gång på allvar.

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33