Marita Granholm, pensionär: Blommor köper jag inte längre

De har mat på bordet, de har råd med sina mediciner och med kommunal hälsovård. Men ändå finns den där hela tiden – känslan av att det är svårt att få pengarna att räcka till och att det inte går att unna sig något extra.

– Först slutade vi med Helsingin Sanomat, sedan med HBL och en del andra prenumerationer. Jag köper inte heller blommor längre. Mycket som jag var van vid under arbetstiden har jag avstått från, säger Marita Granholm.

Vi sitter i Granholms vardagsrum på Degerö i Helsingfors. På bokhyllan och på byrån finns fotografier av släktingar. Dotterns konfirmationsbild, sonen i kostym inför ett dop, barn och barnbarn. På balkongen finns blommor, av silke, som håller från år till år.

Marita och Bori Granholm gifte sig i Hoplax kyrka den 6 april 1969. De hade sin första dejt på biografen Adlon. Bild: Niklas Meltio

Lägenheten är en tvårummare med kokvrå. Huset ägs av företaget A-Kruunu, som i sin tur ägs av statsägda Governia. Grannhusen är Helsingfors stads hyreshus. Hit flyttade Marita Granholm och hennes man Bori Granholm 2007. De ville hyra en lägenhet med hiss, främst med tanke på att deras son, som är rullstolsbunden, lättare skulle kunna komma på besök.

När Bori Granholm gick i pension kring millenieskiftet och Marita Granholm gjorde samma sak några år senare tänkte paret att de skulle klara sig bra ekonomiskt. Båda hade över 40 år i arbetslivet bakom sig. Han hade jobbat på olika boktryckerier, bland annat Tilgmann, och inom metallbranschen. Hon hade jobbat på pensionsförsäkringsbolaget Varma, främst med kundtjänst.

– Men trots att jag kände till pensionsfrågor kunde jag inte ana att det skulle bli så svårt. Jag hade inte på förhand räknat ut att livet skulle bli mycket dyrare.

Marita Granholm nämner de förmåner hon fick via arbetsgivaren som nu är borta, till exempel arbetshälsovård och matförmån. Hon tycker också att maten har blivit dyrare efter att euron infördes.

– Men framför allt ändrades vår ekonomi då min man flyttade till ett serviceboende.

Hjärninfarkten vändpunkt

Bori Granholm betalar kring 1 400 euro per månad till Helsingfors stad för hyra och för vård och omsorg på servicehemmet. Det är mycket, anser Marita Granholm, ”speciellt med tanke på att han betalat skatt till Helsingfors stad hela sitt yrkesverksamma liv”. Bild: Niklas Meltio

Fakta

254 euro ska räcka

En person som bor på Helsingfors stads serviceboende betalar:

Månadshyra, till exempel för en lägenhet med sovrum, vardagsrum och kokvrå: 580 euro.

Måltider (helpension 421 euro/månad, halvpension 316 euro/månad eller enskilda måltider (en lunch kostar 7,10 euro).

Grundavgift 50 euro/månad i vilket ingår trygghetslarm, husets gemensamma utrymmen och gemensamma tjänster som tidningsprenumerationer, teve och annan teknik.

Vårdavgift som beror på hur många gånger per dygn en vårdare besöker klienten. Den lägsta summan är 117 euro/månad och den högsta 2 600 euro/månad. I denna summa ingår också tvätt av kläder och sängkläder och städning av lägenheten.

Kostnaderna samlas i en och samma faktura.

Kunden betalar högst 80 procent av sina nettoinkomster. 20 procent, eller minst 254 euro ska kunden ha till personligt bruk.

Kunden betalar själv mediciner, hygienartiklar, wc-papper, fotvård, fysioterapi, kläder med mera.

Källa: Helena Perilä, ansvarig handledare, serviceboendet Rudolf.

I slutet av 2015 drabbades Bori Granholm av en hjärninfarkt. Under den första sjukhusnatten fick han ytterligare en hjärninfarkt. Efter en längre sjukhusvistelse och rehabilitering konstaterade läkaren att Bori Granholm inte längre kunde bo hemma. Paret blev plötsligt särboende och den gemensamma ekonomin splittrades. Marita Granholm skulle ensam stå för alla kostnader i det gemensamma hemmet då största delen av Bori Granholms pension och övriga inkomster nu gick till att bekosta hyran och vården på serviceboendet.

– Vi var jätteglada över att han fick en plats på ett servicehem på Degerö men jag kunde inte tro mina öron då jag första gången hörde vad det kostar: 80 procent av alla hans nettoinkomster. Och av de 20 procent som blir kvar ska man bekosta bland annat mediciner, wc-papper, hygienartiklar och betala för fotvård och hårklippning, säger Marita Granholm.

Ny lag om klientavgifter bereds

Kostnaderna för äldrevården har stötts och blötts under flera år. Hur mycket man ska betala för sin vård styrs av lagen om klientavgifter. Men i den nuvarande lagen fastställs endast betalningsgränser för långvarig anstaltvård, det som många känner till som traditionella åldringshem.

Det är ändå en vårdform som Finland i stor utsträckning frångått. Hemvård, digitala tjänster och olika former av serviceboende har blivit betydligt vanligare och lagen har inte hängt med. Det kan vara svårt för klienterna, de äldre och deras anhöriga, att reda ut vilka tjänster som omfattas av betalningsgränserna och vilka som inte gör det. Dessutom har olika kommuner olika praxis.

Sakkunnig Mari Patronen på Kommunförbundet välkomnar därför den nya lagen om klientavgifter som är under beredning och som borde träda i kraft i januari 2020.

– Ny lagstiftning behövs verkligen. I den nya lagen jämställs anstaltsvård eller institutionsvård med olika former av serviceboende. Reglerna blir tydligare och jämlikheten mellan kommuninvånare i olika delar av Finland ökar, säger hon.

Enligt lagförslaget ska kunder inom långvarigt serviceboende med heldygnsomsorg högst betala 85 procent av sin inkomst för vården. Om klienten innan hen flyttar in på ett serviceboende levt i ett gemensamt hushåll ska parets gemensamma inkomster beaktas. Och pengen man ska ha för personligt bruk ska vara minst 160 euro per månad.

Att en del tycker det är orättvist att kommuninvånare betalar olika mycket för samma tjänst är kritik som också Mari Patronen hört. Hon påpekar att samma frågeställning gäller en mängd olika samhällstjänster och har att göra med välfärdssamhällets grundläggande värderingar.

– Jag kan förstå att individer tycker det är orimligt att grannen betalar mycket mindre för samma service men tittar vi på hela samhället skulle det vara orimligt att alla betalade samma summa för till exempel sitt serviceboende.

Mari Patronen konstaterar att den verkliga kostnaden för vård på ett serviceboende med dygnet runt-vård är cirka 50 000 – 60 000 euro per år per person.

"Ganska okej" på servicehemmet

Marita Granholm öppnar dörren till Bori Granholms lägenhet. Den är tom. En vårdare som hjälper en äldre kvinna i korridoren utanför berättar att servicehemmet i dag firar vårfest och att största delen av invånarna är i matsalen.

Marita Granholm brukar hälsa på sin man så gott som varje dag. Men vartannat veckoslut hjälper hon sin son som då har sina barn hos sig. Bild: Niklas Meltio

Och där sitter han i sin rullstol, med en pläd i famnen. Han är tunn som en fågelunge och ler när han ser sin hustru.

Marita Granholm konstaterar att han borde klippa håret. Bori Granholm får ett häfte med sångtexter i famnen.

– Jag sjunger inte på finska, inte egentligen på svenska heller. Min hustru sjunger bättre än jag, och dansar.

Invånarna i servicehemmet sitter tätt nära varandra med stolar och rullstolar vända mot ena väggen. Det är lågt i taket som prytts med finska flaggor i papper, i bakgrunden surrar kylskåp.

Prästen talar kort och kantorn klämmer i med sånger om fåglar, våren och Karelen. Det hela avslutas med Den blomstertid nu kommer, en glasstrut per man och sedan är tillställningen över.

Marita Granholm skuffar sin man till lägenheten som ligger på fjärde våningen. Den är spartanskt inredd, utan mattor och med få personliga ägodelar.

– Vår son sade att möbler och mattor bara är i vägen när man rör sig med rullstol, säger hon.

– Men det är ju fint att det finns träd utanför. Man trivs hur man trivs, säger Bori Granholm lite kryptiskt.

Bori Granholm berättar att han föddes 1935 och var krigsbarn i Sverige, i Luleå.

– Jag var yngst bland sju syskon, en skrapabulle. Mina fosterföräldrar var hyggliga men jag saknade mina egna föräldrar och mina syskon.

Som ung var Bori Granholm gymnast i HGK och friidrottare i HIFK.

– Jag tävlade i sprint.

Bori Granholm är rätt nöjd med serviceboendet. Han tycker att det är synd att så få vårdare talar svenska.

– Det fungerar väl bra här även om det kunde fungera bättre, men de har väl personalbrist.

Han ringer på trygghetslarmet han har runt vänstra handleden och ber vårdaren hjälpa honom i säng.

– Jag fick en fin fru säger han och ler.

Bori Granholm bor på Helsingfors stads serviceboende Rudolf på Degerö. Han får hjälp av närvårdare Saija Rinne när han ska lägga sig. Bild: Niklas Meltio

Marita Granholm sitter i vardagsrummet medan närvårdaren Saija Rinne hjälper honom i säng. Antagligen tittar Marita Granholm in i morgon igen. Hon brukar hälsa på så gott som varje dag. Vartannat veckoslut är hon ändå upptagen. Då hjälper hon sin son som bor med sina små barn vartannat veckoslut.

– Jag tror att desto fler svårigheter eller tråkigheter man har så växer man med uppgiften. Det är som om jag får mer krafter när jag inser att jag är friskare än min man och min son. Jag tror de krafterna kommer från en högre makt.

Fakta

Pensionärerna i siffror

20 procent av befolkningen är över 65 år.

1,49 miljoner personer fick arbetspension 2017.

1 656 euro/månad var den genomsnittliga totala pensionen (brutto) år 2017.

1 434 euro/månad var medianpensionen 2017.

Även beskattningen av pensioner är progressiv. På en pension på 1 656 euro/månad betalar pensionstagaren cirka 18 procent i skatt.

Nästan 40 procent av pensionstagarna får under 1250 euro i månaden i pension. Av dem är största delen kvinnor.

Minimipensionen är 775 euro/månad (folkpensionen plus garantipensionen).

Den verkliga kostnaden för serviceboende med vård dygnet runt är drygt 50 000 euro/år.

Maximibeloppet av kundavgifter (avgiftstak) är 683 euro per kalenderår för kunden.

Källor: Pensionssskyddscentralen, FPA.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00