Marina Bauer skapade udda lyx i de norska fjällen

Ingen el, inget vatten och utedass. Men exklusiv inkvartering med hög faktor av extrem upplevelse. Bakom projektet i de norska fjällen står Ålandsbördiga arkitekten Marina Bauer. Hennes verk har nu äran att representera det bästa av norsk nutidsarkitektur på nationalmuseet i Oslo.

Den mjuka åländska dialekten har vävts samman med det norska språket efter tjugo år i Bergen i vackra västra Norge, och Marina Bauer rör sig som det hurtiga norska folket, promenerar med lätta steg raskt upp för den branta sluttningen. Uppe på krönet tronar ett litet uthus, för någon egentlig lada är byggnaden inte heller.

Uthuset har stått där på krönet med vida vyer över den djupa dalen ovanför kommunen Voss i närmare hundra år, och det har fungerat som härbärge för bonden Gunnar Flisrams nötkreatur när de har behövt söka skydd för vädrets makter.

Området är ett veritabelt snöhål med fem sex meter snö varje vinter. Mängden snö har också lett till att Myrkdalen i Voss är en stor skidort, och på väg att växa sig betydligt större. I slutet av maj är liftsystemet stängt men ingen höjer på ögonbrynen när några sista entusiaster susar ned för återstoden av snö bara för att sedan klättra upp igen för ett nytt åk.

Ensligt men vid skidliften

Det gamla uthuset ligger inte i gyttret av stugor och hotell utan ett stenkast längre bort i egen enslighet men precis invid en av liftarna som ingår i Myrkdalens nätverk av pister. Huset har perfekt ski in, ski out läge, men det dröjde ett bra tag innan byggnaden förvandlades till inkvartering som lämpar sig bäst för livsnjutare med passion för det extrema.

Fint formspråk. Ålandsbördiga arkitekten Marina Bauer arbetar mycket med trä, och i det lilla uthuset förenar hon ny byggnadskonst med ett gammalt yttre. Bild: Leif Weckström

Marina Bauer beskriver ombyggnaden av uthuset som sitt pilotprojekt och hennes önskan är att genomföra många motsvarande inte bara i Norge utan gärna också i hembygden, på Åland.

– I Norge ser man vackra gamla gråa lador, uthus och ekonomibyggnader överallt i kulturlandskapet, i dalarna och på fjällen. Det råder en klar gemensam syn på vikten att bevara kulturlandskapet inklusive byggnaderna, säger Bauer som funderade hur man kan ta tillvara, skapa nytt liv och nytt innehåll utan att rubba dimensioner eller struktur.

– Samma kulturhistoriska skatt finns i det åländska kulturlandskapet, i form av lador på åkrar och vid skogsbryn och i synnerhet alla båthus i skärgården som man också kunde utnyttja på ett bra sätt, säger hon.

Med ett bra sätt avser hon inte att man bara behåller det yttre höljet och lyxar till och bygger om till oigenkännlighet innanför. Romantiska fjantigheter är inget för Marina Bauer.

– Folk har byggt om ladugårdar till sällskapsrum men jag vill skapa ramar för autentiska upplevelser.

Spaning och förhandling

Marina Bauer körde omkring i trakterna kring Bergen och spanade efter ett lämpligt objekt, och kom en dag att upptäcka uthuset på krönet. Pusselbitarna föll långsamt på plats, marknadsföringschefen på Myrkdalens fjällhotell, Kaia Finne gillade tanken att erbjuda spektakulär övernattning, bonden Gunnar Flisram hade inget att invända och projektet fick stöd hos norska myndigheter enligt tanken om att det gagnar turismen. Regelverket för övernattning ställde dock särskilda krav på bygglovet.

– Jag förhandlade länge och utförligt på min svensknorska med en tjänsteman som pratade på samma sätt. Det visade sig att han också kom från Åland.

För Marina Bauers del var det mer eller mindre slumpen som förde henne till Bergen. Hon är en passionerad utförsåkare och landade efter direkt studenten i Frankrike och Val d´Isere i syfte att kombinera studier och skidåkning. Senare flyttade hon till Bergen, och efter fyra fem år sökte hon till arkitektutbildningen i staden.

– Jag har bott i Bergen i 20 år, jag har min familj och mitt jobb i staden men kontakten med Åland har inte gått förlorad, tvärtom, vi tillbringar alltid sommarsemestern på Åland.

Respekt för ursprunget

Marina Bauer är stolt över sitt pilotprojekt, och med all orsak. Bygget är hennes arkitektur personifierad, finstämd japanskinfluerad, enkel och lågmäld och med djup respekt för både ursprunget och omgivningen.

Tittut. Det nutida burspråket öppnar vyer åt olika håll. Bild: Leif Weckström

Svindlande. Fjällen och den djupa dalen bjuder på en visuell upplevelse samtidigt som läget med ski in ski out är perfekt för den passionerade skidåkaren. Bild: Leif Weckström

Tyvärr var den yttre brädfodringen redan i så uselt skick att det murkna virket föll i bitar när vi försökte plocka isär byggnaden. Meningen var att montera den nya trämodulen, hotellrummet, innanför den ursprungliga fasaden, men nu går ytterväggarna i nytt lokalt virke enligt gammalt mönster och traditionellt hantverk. Därför är inget bräde exakt likt det andra.

Taket i korrugerad plåt är kanske inte vackert men så har man gjort på landsbygden i alla tider, förnyat med material som inte har varit kostsamt och som har fungerat för ändamålet, i det här fallet hållit uthuset torrt.

Innanför finns nybygget med en estetik driven till sin spets. Ett litet brädfordrat rum med ett burspråk till fönster och en oförglömlig vy.

Gästen kryper in genom en rund öppning, och väljer mellan två breda bäddar täckta med japanska tatamimattor. Platsen att stå upprätt på är mindre än en kvadratmeter, mitt i rummet hänger en kittel och den enda värmekällan och belysningen är tiotals värmeljus. Här snuddar du vid det ultimata existentiella.

Visst är det asketiskt. Inget vatten och utedasset bakom knuten. Men upplevelsen att övernatta ute på fjället innanför väggar av trä med stjärnhimlen ovanför är unik. Och visst, man ska vara ganska speciellt lagd för att uppskatta den extrema verkligheten.

Livets goda. Övernattningen i den lilla trähyttan ska bjuda på en känsla att befinna sig någonstans i rymden. Den övre dörren är förresten ingång när snötäcket når fem sex meter. Bild: Leif Weckström

I exklusiv krets på utställning

Så speciellt är det ombyggda lilla uthuset att det platsar på nationalmuseets stora utställning över det bästa i norsk nutidsarkitektur. Till utställningen, Et sted å være – Norsk samtidsarkitektur, kallades 25 arkitekter eller arkitektbyråer, och Bauer är i gott sällskap. Bland de utvalda, som skildrar nutidsarkitektur mellan 2011 och 2016, ingår Snøhetta som också internationellt räknas bokstavligen till de hetaste atkitektbyråerna. Nationalmuseet ligger i Oslo, och utställningen pågår till den 19 november.

ninaehweckstrom@gmail.com

Profil

Marina Bauer

Marina Bauer, 40, är född i Mariehamn, Åland

Hon är utbildad på Arkitektskolan i Bergen, Norge

Driver tillsammans med maken, arkitekten Espen Folgerø arkitektbyrån OPAFORM.

Paret har startat en fabrik som tillverkar trähuselement.

Till familjen hör två döttrar, Nina 12 och Nadia, 7.

Om inkvarteringen:

Man kan boka rum i Tråfjosen, som den lilla hyttan heter, via Myrkdalen Fjellandsby/hotellet.

Övernattning kostar 31 euro per person. Lämpar sig för max fyra personer.

Egen sovsäck med, och eget liggunderlag om du ogillar hård madrass!

Hotellet levererar frukost, middag och annan service mot betalning.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00