Margaret Atwood är syrligt slagfärdig

Bild:

Erik Bergqvist läser en solfjäder med dikter av Margaret Atwood.

POESI

Margaret Atwood

Innerligt. Dikter

Översättning: Inger Johansson

Norstedts 2021

Kanadas ledande författare, heter det på omslaget till Margaret Atwoods Innerligt, en samling med sextio dikter i tolkning av Inger Johansson.

Atwood slog igenom som poet på sextiotalet och hon har aldrig lämnat dikten, trots de ännu större framgångarna med prosan. Innerligt, som utkom i original 2020 – och faktiskt är den fjärde utgåvan med Atwoods poesi på svenska – består av dikter skrivna mellan 2008 och 2019: framgrävda ur skrivbordslådor, påbörjade men (tills nu) oavslutade, tidskrifts- och antologibidrag, även refuserat material.

Jag tycker om såna här böcker – sammanställda med kanske större lätthet, i alla fall något lägre anspråk. Nya fasetter av poeten visar sig. Det brukar visserligen också betyda många ojämnheter, och det gäller även Innerligt.

Spretar som en solfjäder

Som helhet kunde man likna denna femdelade samling vid en solfjäder: den spretar åt många håll men sitter ihop i basen; genom Atwoods diktion, bildspråkliga stil och blandning av känslig frasering och vardagligt, nästan lite slängigt idiom. Då syftar jag främst på den svenska tolkningen. Inger Johansson, suverän översättare från rumänska, är lika pålitlig här (även om jag drar ett svagt blyertsstreck under några enstaka vändningar). Det finns ett fåtal dikter som nog är omöjliga att överföra rättvist till något språk alls: hela deras liv ligger i den nordamerikanska poesiengelskans särskilda syntes av – nu är vi där igen – vardaglighet och frasering.

Trots det breda tematiska och motiviska spannet kan man sortera innehållet i två kategorier (som ibland gästspelar hos varann): dikter om det näraliggande och dikter om människans (förödande) inverkan på naturen. Den senare kategorin, dikter om miljöförstöring, är av sämre kvalitet. Några, till exempel ur den långa "Plasticensvit", är rentav dåliga. Det hjälps inte att denna svit handlar om all otäck plast som hamnar i världshaven och uppäts av allsköns djur, som sedan antingen dör eller fångas och äts av människan. En rad andra dikter är närmast apokalyptiska, till och med trosvisst så: det kommer gå åt helvete med jorden, det har i själva verket redan börjat. Det kanske det har. Men svårt är det att skriva dikt om saken.

Minst lika allvarliga, men mer lyckade och ibland underbara, är dikter om svampar, cikador, halloweenlyktor, björnbär, spindlar … Eller den här, typisk i sin lätt häpet berättande stil:

Det fanns mer att köpa strax efter kriget.

Apelsinerna gjorde comeback

och svartvitt övergick långsamt i regnbåge.

Ännu inga avokador,

men helt plötsligt, i vinterns

dödvatten, uppenbarade sig

en kokosnöt i vår källare

likt ett hårigt bröst

på en bigfoot huggen i trä.

Atwood är inte lätt att citera i en recensions utrymme: hennes dikter behöver sina långa bågar, behöver både enskilda moment och överblick, för att komma till sin rätt.

Det finns hos Atwood en typ av syrlig slagfärdighet och metaforisk schvung som någon gång kanske är lite väl snygg. Läsaren, om än imponerad, halkar liksom vidare. Men också den snygga ytan kan ha resonans. Humorn sammanglider med mörker. Atwoods dikter, även de till synes bagatellartade, är fulla av små upplivande skred.

Åldrande och förfall är centrala ämnen. Ser man efter kanske alla dikter egentligen sysslar med detta: med det som finns, försvinner och ibland kommer tillbaka. Det övergripande motivet kanske då kan sägas vara tiden. Det gäller förstås även när motivet så att säga är statiskt – som i "Genremålning":

Här är de flådda kaninerna

som hänger i snören

med blottade muskler, glänsande brosk,

rått kött som man kan lukta:

varm rost, myrvatten.

Läs också recensionen av romanen Gileads döttrar – Atwoods egen uppföljare av romanen Tjänarinnans berättelse, som i motsats till HBO:s serie ger Tant Lydia en otäckt verklighetsnära historia.

Erik Bergqvist

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Skall man beakta FN:s hållbarhetsmål när man väljer utbildning?

Mer läsning