Övervakare granskar avvisningar – hur det går sedan vet ingen

Bild: Lehtikuva/Khalil Mazraawi

Polisen verkställer nu allt fler tvångsavvisningar, och med på resorna finns diskrimineringsombudsmannens övervakare som ska se till att den avvisade får en människovärdig behandling. Men efter överlämningen slutar övervakningen.– Vi vet ingenting om vad som händer de avvisade efter det, säger överinspektör Pirjo Kruskopf om människor som fått avslag och tvångsutvisats från Finland.

Sedan slutet av 2014 har de två övervakarna vid diskrimineringsombudsmannens byrå åkt med på ett trettiotal resor där personer avvisas ur landet med tvång. För tillfället pågår rekryteringen av en tredje person, eftersom bråda dagar väntas då allt fler negativa asylbeslut vinner laga kraft.

Övervakarnas uppgift är att se till att polisen inte använder mer maktmedel än nödvändigt och tillåtet. Deras arbete bygger på EU:s återvändandedirektiv, som föreskriver att alla medlemsländer ska ha en effektiv övervakning av polisens tvångsavvisningar.

– Det betyder att maktmedlen står i proportion till motståndet, de får inte vara överdrivna. Till exempel metoder som hindrar eller stör andningen får inte användas. Munnen får inte täckas över, säger Kruskopf.

Flera dödsfall

I Finland har inga övergrepp med dödlig utgång förekommit under avvisningarna, men i flera andra europeiska länder har det hänt att den som avvisas kvävts till döds under resan – senast under en avvisning från Sverige 2015. Därav paragrafen, och en ny förordning som trädde i kraft vid årsskiftet om att det på alla Frontex avvisningsflyg ska finnas en övervakare med. Den europeiska gränsbevakningsbyrån Frontex ordnar internationella uppsamlingsflyg för avvisningar, men många avvisningar sker också med vanliga reguljärflyg.

De två övervakarna hinner inte med på alla avvisningsresor, utan gör stickprov.

– Vi försöker välja sådana där det finns särskilda skäl att vara med. Det kan handla om särskilt utsatta personer, som barnfamiljer, ensamma kvinnor eller personer som är sårbara på grund av hälsotillstånd, ålder eller funktionshinder. Och så finns det avvisningar där man kan förvänta sig att den som avvisas gör motstånd och där tidigare försök till avvisning kanske misslyckats, säger Kruskopf.

Efter varje resa skriver övervakaren en rapport och ger polisen feedback. Men övervakaren får inte ingripa under själva resan.

– För tillfället håller vi på och skriver ett klagomål till riksdagens justitieombudsman om ett fall som berör polisens användning av maktmedel. Men ofta är det inte så dramatiskt, även om vi kanske kommer med förslag till förbättringar. Det kan till exempel handla om att ha tolkning under resan eller om samarbetet mellan polisen och flyktingförläggningen.

Och i andra änden – den avvisade överlämnas till hemlandets myndigheter och finländarna åker hem?

– Ja, så är det. Överlämningen är ofta en mycket kort ordväxling då man utbyter nödvändiga dokument. Där slutar uppgifterna och befogenheterna. Visst undrar man förstås ibland vad som händer med personen efteråt.

Ansvar på beslutsprocessen

Såväl polisen som övervakarna är bara verktyg som verkställer beslut som fattats på annan ort, konstaterar Kruskopf. Övervakaren får nöja sig med att iaktta och rapportera.

Men ibland rör saker på sig i alla fall. Migrationsverket beslutade nyligen att större återhållsamhet ska iakttas då det gäller att skicka tillbaka nigerianska människohandelsoffer till Italien.

– Till det beslutet bidrog också övervakarnas iakttagelser av att det inte verkade finnas någon organiserad mottagning på den italienska sidan, som i sin tur bidrog till att människohandelsrapportören och Migrationsverket började utreda saken. Så även om vi inte kan ingripa kan iakttagelser och de svaga signaler vi plockar upp leda till någonting i slutändan, säger Kruskopf.

Några svaga signaler på den irakiska sidan då, där de flesta asylsökande som fått avslag kommer ifrån?

– Nej, vi har ännu inte hunnit åka på så många resor till Irak. Varje fall är individuellt, och det är svårt att få någon säker information om vad som händer efteråt. Den enda slutsatsen man kan dra är att vi faktiskt inte kan veta någonting alls.

Krutet måste alltså läggas in i ett tidigare skede.

– Därför vilar ett stort ansvar på själva beslutsprocessen. Bara genom att garantera att processen och besluten håller hög kvalitet kan vi försäkra oss om att inte en enda människa som behöver skydd hamnar i en situation där hen råkar ut för människorättskränkningar i sitt hemland, säger Kruskopf.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00