Människans sångröst är ett mångsidigt och komplext instrument

Debattinläggets författare Laura Salovaara (till vänster) och Hanna Lammi jobbar regelbundet som sånglärare i huvudstadens körer. Bild: Riikka Käkelä-Rantalainen/Cata Portin/Collage

Körklangen är ett resultat av många olika delfaktorer, inte enbart klassisk sångteknik och vibrato, skriver sångarna och sångpedagogerna Hanna Lammi och Laura Salovaara.

De frågeställningar kring körklangen som diskuterats i HBL är inte på något vis unika för det finländska eller ens det nordiska körfältet, samma frågor diskuteras även internationellt. Som sångpedagoger med körerna som arbetsfält och som professionella sångare vill vi påpeka att en körs uttrycksfulla och bärande klang omfattar många delfaktorer, inte endast behärskandet av klassisk sångteknik (och vibrato).

Läs också: Kulturdebatt: Låt inte klangen förblinda! (16.5)

Ofta börjar man bygga upp körklangen utifrån intonation och slutresultatet kan då bli ett försiktigt, till och med nyanslöst sångsätt. Mest balanserad blir körklangen då körsångarna behärskar sina egna röster på ett mångsidigt sätt och man inte behöver vara rädd för att göra fel. En mångsidigt skolad röst är flexibel inför de klangförändringar som eventuellt krävs i olika stilar och genrer. Körklangen påverkas även av stämbalansen samt av enhetligheten i textproduktion och frasering, vilket skapar grunden för att finslipa renheten i kören.

Vi har bekantat oss med Jan Salvéns spektrogramanalys (publicerad här, refererad i HBL 9.5), som enligt vår mening inte erbjuder några vetenskapligt täckande resultat. Att sträva efter en mångsidigare körklang, att stärka körfältets sångliga kunnande och höja aktningen för professionell körsång är ändå utmärkta målsättningar. I körerna pågår en hel del utvecklingsarbete i fråga om sångteknik och körklang, men en stor del av detta arbete sker i det fördolda. I bästa fall kan ett nära samarbete mellan kördirigent och sånglärare leda till att resultaten av detta arbete blir en del av körens klangbild och inte en separat process. Denna arbetsmodell bromsas oftast upp av brist på pengar: det är dyrt att betala lön till två proffs. Finlands kördirigentförening och Finlands sångpedagoger rf har intensifierat sitt samarbete enligt önskemål av bägge parter.

Läs också: Experter på sång och körledning: Salvén har delvis rätt (HBL 9.5)

Viktigt att beakta forskningen

För att undvika missförstånd borde diskussionen om klang och om körsångares teknik alltid basera sig på de senaste forskningsrönen i fråga om fysiologi och hur sångrösten fungerar. En bärande sångröst uppstår genom att stärka sångarens formanter det vill säga vissa delar av övertonsserien. Att i sin egen röst upptäcka denna egenskap, även kallad squillo, förutsätter inte att man använder vibrato. Som fenomen förekommer squillo i alla former av röstanvändning, även i talrösten. Även då man diskuterar resonans bör man skilja på resonansen i ansatsröret, som har en direkt inverkan på det klingande resultatet, samt de reflektioner som känns i olika delar av kroppen – dessa kan antingen förse sångaren med väsentlig information om hens sångteknik eller leda in på villospår.

Vår erfarenhet är att ett kontrollerat vibrato ofta är önskvärt i körerna. Det är sällsynt att man medvetet eftersträvar en tunn klang – att en sådan klang ibland uppstår vid konserter kan bero på så vardagliga fenomen som obalans mellan stämmor eller nervositet i sångarleden.

Som Kalle Ahlberg (HBL 14.5) och Monica Groop (HBL 9.5) på ett träffande sätt påpekar är också uttrycket (och uttrycksviljan) en väsentlig del av sånginstrumentet och påverkar därmed slutresultatet. Den engelska forskaren Jenevora Williams har studerat sång hos barn och ungdomar. Till och med hos tonåringar som lider av så kallad läckande röst på grund av växtspurter kan luftläckaget enligt Williams minska och rösten få en mer bärande klang då sångaren sjunger musik som hen har känslomässiga band till.

Läs också: Engagera körsångarna i texten! (14.5)

Arbetskulturen påverkar

Även körens arbetskultur påverkar det sångliga slutresultatet. Gör man många krävande nutida musikverk med snabb tidtabell? Då kanske man lätt blir på hälft med att tillägna sig musiken och kontrollera rösten. Ger man respons som stöder ett fritt och modigt sjungande eller låser responsen sångarna? Vilken väg väljer man att närma sig repertoaren – koncentrerar man sig noggrant på detaljer eller söker man först efter ett mer flödande sångsätt, ur vilket den gemensamma klangen sedan snidas fram?

Läs också: Jan Salvén svarar: Jag är ingen nationalistisk nostalgiker (11.5)

Ulf Långbacka önskar sig ett mångsidigare grepp då det gäller att förädla körernas klang (HBL 19.5). Vi håller helt med om att ett sångsätt inte utesluter andra. Bredden inom den klassiska vokalmusiken är stor i fråga om hurdan röstkvalitet man söker efter och använder. I bästa fall kan en driftig kör variera sin röstanvändning i olika genrer utan att lyfta fram ett sångsätt framför andra. Just nu komponeras en hel del ambitiös och sånglig samtida konstmusik för kör, men också musik som leker med effekter (människorösten är kapabel till så mycket!), ny körpop och nutida folkmusik. Alla dessa förtjänar respekt och sin plats på fältet, utan att glömma traditionerna.

Läs också: Vi behöver bredare kunnande, inte smalare (HBL 19.5)

Hanna Lammi och Laura Salovaara

Sångpedagoger, sångare

Översättning till svenska: Tove Djupsjöbacka

Hanna Lammi , Laura Salovaara

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Många vill välja ekologiskt – också hos frisören

Mer läsning