Människans bästa är vår gemensamma angelägenhet

Bild: Wilfred Hildonen

Ensamheten kan inget riksdagsbeslut rå på, men det kan däremot vår beredskap att finnas till för någon som är ensam. Omtanke och omsorg som uttrycks på ett konkret sätt är bra botemedel mot rädslor och känsla av otrygghet.

"Det nya normala" är ett uttryck som uppkommit i kölvattnet av rådande undantagstillstånd. Med det avses att vi gör många saker annorlunda än tidigare. Allt flera arbetar eller studerar på distans, vi umgås i allt högre grad med hjälp av sociala medier och hemmet har blivit något av en borg i flykten undan viruset. Handeln över nätet har ökat, resorna och biltrafiken har minskat.

Samtidigt som "det nya normala" växer fram sker också en ny tudelning i vårt samhälle. För en del av befolkningen har de senaste månaderna inneburit intressanta upptäckter. Det går bra att arbeta på distans, att resa mindre och umgås mera hemma. Det har kanske blivit tid över till att göra sådant som man inte hunnit med eller att bara koppla av. För andra däremot har "det nya normala" inneburit ensamhet, isolering, mentalt illamående, stress eller arbetslöshet och oro inför framtiden. De som har prövats hårt finns i alla åldersgrupper. För de som hade det svårt redan innan krisen kan det här vara tuvan som stjälper lasset.

Signalerna från fältet talar sitt tydliga språk. I en rapport som kyrkans forskningscentral publicerade senaste vecka uppgav en stor del av de intervjuade församlingsanställda att de ser ett ökat hjälpbehov. De lyfte särskilt fram otryggheten och ensamheten hos de unga, oro inför framtiden och de ekonomiska bekymren bland den arbetsföra befolkningen samt rädslan hos de äldre. Nyligen varnade världshälsoorganisationen WHO för att vi kommer att se en tydlig ökning av psykisk ohälsa i spåren av coronakrisen.

Det är uppenbart att "det nya normala" innebär att det inte blir en återgång till samhället så som det var innan coronakrisen. I stället kommer vi att vara i en situation där det tydligare än förut framgår hur beroende vi är av varandra och av ett ansvarstagande samhälle. Både våra egna vardagshandlingar och gemensamma demokratiska beslut kommer att få stor betydelse för vår framtid.

Ensamheten kan inget riksdagsbeslut rå på, men det kan däremot vår beredskap att finnas till för någon som är ensam. Omtanke och omsorg som uttrycks på ett konkret sätt är bra botemedel mot rädslor och känsla av otrygghet. Men vi är också beroende av hållbara politiska beslut. De av oss som minns recessionen i början av 1990-talet kommer ihåg hur många barnfamiljer då hamnade i en svår situation. Något som präglade ett stort antal barn och ungdomar för lång tid framöver. Därför är det viktigt att vi tillsammans är beredda att bära ansvar för att ingen ska bli bortglömd när vi söker oss ur krisen.

Våra värderingar utgör grunden för våra handlingar och beslut. Därför tror jag att det är av största vikt att vi talar om dem, särskilt i kristider. Vårt välfärdssamhälle är uppbyggt på en grundval bestående av allas lika värde, jämlikhet, frihet kombinerad med gemensamt ansvarstagande och rättvisa. Det har varit vårt samhälles styrka i med- och motgång. Med de värderingarna i ryggsäcken har det här landet klarat av att vara såväl fattigt som rikt eftersom vi har strävat efter att hålla ihop. Därför måste vi gemensamt arbeta för att människor inte ska komma i kläm och bli utanför i den utveckling som nu sker.

Kyrkan har reagerat snabbt på förändringsbehovet. Inom loppet av ett par veckor tog församlingarna i bruk sociala medier och nätet för att nå dem som inte kan träffas fysiskt. Uppföljningen ger också vid handen att vi i vissa fall når fler på det här sättet än genom traditionella former. Samtidigt har det visat sig att det personliga, fysiska mötet för många inte kan ersättas av något annat. I flera fall fördjupade även församlingarna och kommunerna sitt samarbete för att nå ensamma och isolerade.

I kyrkan måste vi nu ta tillvara de nya insikterna samtidigt som vi öppnar upp de fysiska gemenskaperna när begränsningarna efter hand minskar. Vi måste också, i samarbete med andra aktörer, fortsätta och förstärka den uppsökande och inkluderande verksamheten. Människans bästa är vår gemensamma angelägenhet.

Bo-Göran Åstrand
, biskop, Borgå stift

Fastighetsfonder ger den privata placeraren möjlighet att dra nytta av fastighetsmarknadens stabila avkastning

Mer läsning