Mångsidig stämningsskapare

Trumpetaren Martti Vesalas kvintett låter sig inspireras av Miles Davis och Wayne Shorter, men låter ändå synnerligen personlig.Bild: Teemu Mattson

Martti Vesala bjuder med sin kvintett på en välklingande och mogen skiva med mångsidigt stämningsskapande musik.

Jazz

Martti Vesala Soundpost Quintet

Stars Aligned

(Ozella)

Trumpetaren Martti Vesala (född 1981) är bekant från bland annat Maratone Quintet och Njet Njet 9. Hans Soundpost Quintet kommer nu med sin andra skiva. Musikens utgångspunkter är enligt upphovsmannen Miles Davis 60-talskvintett och Wayne Shorters tonspråk. Skivans åtta stycken är skrivna av Vesala, som även har komponerat för UMO, Klüvers Big Band (Danmark) och Kungliga Musikhögskolans KMH Jazz Orchestra.

Trots de klart uttalade förebilderna är musiken personlig och man tänker nödvändigtvis inte på Miles eller Shorter då man lyssnar. Vesalas flygelhorn klingar varmt medan trumpeten biter i tonerna med lämplig pondus och framåtanda.

I kvintetten spelar Petri Puolitaival (saxofon och flöjt), Joonas Haavisto (piano), Juho Kivivuori (bas) och Ville Pynssi (trummor). Det är med andra ord lätt att konstatera att det är ett toppgäng som är i farten.

Stämningsskapare

Titelspåret är en optimistisk svängare i vilken man skapar spänning genom effektivt växlande mellan ostinato och walking. Kivivuoris basspel driver starkt och duktiga solistiska bidrag serveras av Vesala, Puolitaival och Haavisto. Pynssi både flyter och dansar på trumsetet.

I den lugna rytmiskt latinbaserade The Lost Sea bildar flygelhornet och altflöjten ett stämningsskapande par genom utsökt skrivna stämmor och vackert ensemblespel. Kivivuori uppvisar kontrabasens melodiska sida i sitt solo. Stycket för tankarna till CTI-bolagets klassiska 70-talssound.

Rooftops frammanar en urban bild av en drönares (eller annan luftfarkosts) flykt över sommarstaden. Fast här tar inte batteriet slut efter några minuter, utan färden fortsätter från aftonrodnad till gryning.

I The Sun's Eye och Murky Green överger man pulsen, men inte disciplinen, och det låter lite som en städad version av 70-talets inhemska frijazz. I Driving Force spelar Puolitaivals målmedvetna tenorsaxofon huvudrollen. Fraseringen är superb – intensiv och rytmiskt intressant. Stars Aligned är en välklingande och mogen skiva med mångsidigt stämningsskapande musik.

Jan-Erik Holmberg

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33