Många bäckar små gör Finland unikt

Finländsk vattenkompetens är mer än en aldrig sinande reservoar och sofistikerad biokemisk teknik. Utan strikt miljölagstiftning och myndigheternas kontinuerliga kvalitetskontroller skulle vi inte kunna njuta av vårt privilegium.

Det är nästan för självklart för att vi ska reflektera över det, men vi lever i osedvanlig lyx: det är bara att öppna kranen och ut strömmar nyrenat färskvatten av högsta kvalitet. Tester har visat att Helsingfors kranvatten håller toppkvalitet, och får man tro en färsk konsumentundersökning väljer nästan nio av tio finländare kranvatten före flaskvatten.

Att vi kan lita på Helsingfors kranvatten dag och natt året runt är ingen slump utan kombinationen av högklassigt råvatten, en omsorgsfull reningsprocess, en strikt övervakad distribution och en uppsjö reservsystem som håller processen flytande om det uppstår problem.

– Råvattnet håller riktigt god kvalitet, säger Tuula Laakso, mikrobiolog vid Helsingforsregionens miljötjänster (HRM) som sköter reningen och distributionen av dricksvattnet.

Merparten av råvattnet, och det kvalitativt bästa, kommer från Finlands näst största sjö, Päijänne. Tjugofem meter under ytan i sjöns södra ända leds vattnet genom ett 350 meter långt rör och en sil till en station. Vid den börjar världens näst längsta tunnel. Tack vare en lagom sluttning rinner vattnet av sig självt genom den 120 kilometer långa Päijännetunneln på en vecka.

Lite nytta hinner det göra på vägen; två kraftverk tar vara på den förnybara energin innan vattnet rinner in i antingen Långforsens eller Gammelstadens reningsverk.

– Först blandar vi i järnsulfat, det är därför det blir så där rostbrunt på bassängkanterna, säger Tuula Laakso som demonstrerar reningsprocessen i Långforsens reningsverk.

Tuula Laakso kan ta prover av vattnet under flera skeden av reningsprocessen. Just här är det mycket av det organiska materialet borta men bakteriefloran fortfarande rik. Bild: Cata Portin

Tolv timmar i röret

Processen har tre syften: att döda sjukdomsalstrande bakterier, att eliminera det organiska materialet och att behandla vattnet så att det inte fräter på rörsystemet på vägen till hushållen.

Det allra första skedet ser obehagligt ut. Rostfärgen fastnar på skum som sakta flyter runt i de första bassängerna. Vattnet är så mörkbrunt att vi inte kan se det rotorblad som blandar om det under utfällningsprocessen.

– Järnsulfatet gör att de organiska ämnena sjunker till bottnen och elimineras, säger Tuula Laakso.

Vattnet ser smutsigare ut än det är under utfällningsprocessen. Järnsulfat har tillsatts för att avskilja organiskt material. Bild: Cata Portin

Vattnet blir surare efter järnsulfatbehandlingen, men surheten justeras till optimal nivå i ett senare skede av reningsprocessen. Bild: Cata Portin

Samtidigt blir vattnet surt, pH-värdet sjunker till 5. I nästa skede filtreras vattnet genom ett metertjockt sandskikt för att fånga upp de minsta partiklarna. Därefter pumpas en blandning av ozon och syre i vattnet.

– Det är den huvudsakliga desinficeringsprocessen, den dödar bakterier, virus och urdjur. Samtidigt blir doften och smaken angenämare, säger Laakso.

I samma skede justeras pH-värdet till omkring neutrala 7. Efter att lite koldioxid tillsatts och vattnet filtrerats genom aktivkol återstår ytterst lite mikrober i vattnet, och efter en behandling med UV-strålning förlorar de sin förmåga att föröka sig. En sista kemikalisk behandling skyddar mikrobkvaliteten under distributionen i nätet.

– Det vatten du tappar på kranen därhemma har i medeltal passerat reningsverket ett halvt dygn tidigare, men det beror på var du bor. Nära reningsverket är det ännu färskare, i periferin är det högst två dygn gammalt. Enda undantaget är midsommarhelgen då Helsingfors konsumerar allra minst vatten, då kan det vara lite äldre, säger Tuula Laakso.

En miljon kunder

HRM justerar klortillförseln enligt förväntad åtgång. Mer klor betyder att vattnet hålls färskt längre, men för mycket ger en oangenäm bismak.

– Vi balanserar mellan att betjäna de mest perifera områdena med vatten av god kvalitet utan att någon ska känna av klorsmaken för det, säger hon.

Laboratoriemästare Sari Bildjuschkin på Långforsens reningsverk kontrollerar vattenkvaliteten. Laboratoriepersonalen tar också smakprover på vattnet. Bild: Cata Portin

HRM:s laboratoriepersonal kontrollerar regelbundet vattenkvaliteten i Päijänne, och såväl råvattnet som processvattnet och slutprodukten kontrolleras kontinuerligt. Hälsomyndigheterna står för en extern kontroll. Ingenting lämnas åt slumpen. Om exempelvis en av de 40 UV-lampor som bestrålar vattnet i slutet av processen slocknar på natten tillkallas service på morgonen.

– Men om kontrollrummet ser att två lampor slocknat larmas reparatören mitt i natten, eller så styrs vattnet om via en reservväg med intakt belysning, säger Tuula Laakso.

Bild: Ksf Media

Päijännetunneln betjänar ungefär en miljon finländare. På andra håll i landet använder en del större städer ytvatten på liknande sätt, medan mindre kommuner ofta utnyttjar grundvattnet. Med undantag för några omskrivna fall är kranvattnet i hela landet alltid drickbart och färskt.

Djupt rotad lag

Att finskt vatten är så rent är heller ingen slump. Det är snarast en naturlig följd av att vi av hävd har skyddat våra vattendrag som den nationalegendom de är genom lagstiftning och normer.

– Vattenlagen reglerade byggandet och skyddade vattendragen redan innan man ens talade om någon annan miljölagstiftning. I många andra länder med mindre vattenresurser har vattenskyddslagstiftningen varit marginell, säger Tiina Paloniitty, doktorand i miljörätt vid Helsingfors universitet.

Vår vattenrätt har anor från 1700-talet. I modern tid var vattenlagen så gott som oförändrad från 1960-talet ända tills för några år sedan.

– Logiken i vattenlagen har alltid varit att man öppet väger fördelar mot nackdelar, på samma sätt som Australiens gruvlag fungerar. Tanken är att man värnar om sin största naturresurs. Hos oss är det vattnet, i Australien mineralerna, säger Tiina Paloniitty.

För många länder betydde EU-medlemskapet en hårdare reglering av vattenlagstiftningen, men inte för Finland. Ett talande exempel är EU-kravet på att grundvatten måste skyddas, med några få undantag.

– För Finland betydde det ingenting. Vår egen lagstiftning har alltid skyddar grundvattnet, utan undantag, säger Paloniitty.

Det vatten du tappar på kranen därhemma har i medeltal passerat reningsverket ett halvt dygn tidigare.

Men när EU:s domstol nyligen slog fast att vattendirektivet ska tolkas ytterst strikt tvingas också Finland se över sin vattenlagstiftning eller åtminstone hur den tolkas.

Att lagen är strikt är förstås en förutsättning för ett fungerande vattenskydd, men bara det räcker inte. Det behövs också myndigheter som övervakar att lagen verkställs och följs, påpekar Tiina Paloniitty:

– Här har vår miljöförvaltning gjort ett starkt jobb, vi har utmärkta kunskaper om vår grundvattenkvalitet. Men efter att miljöförvaltningen varit utsatt för konstant förändring i snart tio år vet man inte om vi kommer att ha lika bra koll på våra vattendrag framöver.

FAKTA

Visste du att ...?

Helsingfors kranvatten är 2–14 grader varmt, beroende på årstiden, när det rinner in i Päijännetunneln. Det passerar tunneln på en vecka tack vare en naturlig höjdskillnad på 62 meter.

HRM:s reningsverk tar upp 3,1 kubikmeter Päijännevatten i sekunden. Det blir över 250 000 kubikmeter – motsvarande 2,5 riksdagshus – om dygnet.

Finländarna använder i snitt 155 liter vatten per person och dygn, variationen är vanligen 90–270 liter. Av denna volym är i snitt 40–50 liter varmvatten. Vattenuppvärmningen står för en femtedel av energiförbrukningen i bostadshus.

Flaskvatten är i global skala förknippat med miljöproblem. I Europa uppstod 25,8 miljoner ton plastavfall 2014. Av det återanvändes knappt 30 procent. Över 70 procent landade på soptippen eller i naturen. Finland är världsetta här: 93 procent av pantflaskorna returneras.

Källor: HRM, Motiva, Plastics Europe, Palpa.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00