Management by perkele är helt passé – nu jobbas det för att göra Finland roligare

Finland största utmaning är att bli ett roligare land så att folk från andra länder vill flytta hit för att arbeta. Och den finska ökända ledarskapsstilen, management by perkele, har levt ut sin tid. Det erkänner till och med Björn Wahlroos.

Rickard Zilliacus och Viktor Bondestam som är magisterstuderande och läser finansiering vid Svenska handelshögskolan i Helsingfors, har bänkat sig i baren på Siljas kryssningsfartyg med var sin bärbar dator och öl.

Tillsammans med några hundra andra som tror på företagssamarbete mellan Finland och Sverige har Zilliacus och Bondestam klivit ombord på passagerarfärjan och Finsk-svenska handelskammarens jubileumsseminarium som ordnas för att Finland fyller 100.

Zilliacus och Bondestam är ordförande respektive vice ordförande i ämnesföreningen Hankinvest och hör till de yngre deltagarna ombord.

– Det finns en uppsjö äldre etablerade föreningar med kopplingar till affärslivet. Det skulle behövas mer ungt blod i dem. Varför inte snegla på Slush och försöka åstadkomma samma slags engagemang kring redan existerande sammanslutningar, kastar Zilliacus fram.

För de två unga ekonomistudenterna är arbetsmarknaden i Stockholm minst lika lockande som den i Helsingfors.

Bondestams båda systrar som också har gått Hanken jobbar som bäst i Stockholm och själv gjorde han sin praktik på investmentbanken Carnegie med säte i den svenska huvudstaden.

– Visst märks det att Stockholm är större. Där finns mer business och där händer mer. Min erfarenhet är att finlandssvenskar har ett mycket gott rykte på den svenska arbetsmarknaden, säger Bondestam.

Tillsammans med Zilliacus och en tredje affärskompis, håller Bondestam på och skissar på ett nytt bolag som ska ägna sig åt vad de kallar "personaliserad rekrytering", det vill säga inte vara ett headhuntingbolag i traditionell bemärkelse, utan ett företag som hjälper små och medelstora företag att hitta de rätta förmågorna och få firmorna att framstå som attraktiva arbetsgivare.

Zilliacus och Bondestam säger att deras nisch är deras stora nätverk av tvåspråkiga affärsstudenter, en resurs som är guld värd om man vill göra affärer i bägge länderna.

Käpphästar god PR för Finland

Samtidigt som de två Hankenstudenterna gärna blickar västerut, gör Petra Theman, chef för Utrikesministeriets enhet för offentlig diplomati, nästan det motsatta: Hon har också åkt med på handelskammarens konferens, men hennes jobb är att få så många som möjligt att söka sig till Finland: både turister och folk som flyttar till Finland för att arbeta.

Det Theman jobbar allra mest med är att göra Finlandsbilden mer kul.

– Vi behöver bli roligare. För att locka arbetstagare måste vi kunna intyga folk att det är skoj att leva i Finland, säger Theman och förklarar att det är särskilt viktigt att nå ut till unga människor, eftersom människors uppfattning om ett visst land cementeras redan i tonåren.

Petra Theman ger ett exempel: fenomenet kring käpphästar som för ett par år sedan fick stor internationell spridning då några finländska tonårstjejers speciella hobby – att tillverka käpphästar och rida dressyr eller hoppa hinder med dem – blev snudd på världsberömd.

– Käpphästboomen är alldeles fantastisk. Vad är väl bättre PR än tonårstjejer som lär ut att Finland är landet med de bästa käpphästarna?

Andra exempel på hur Utrikesministeriet försöker göra bilden av Finland mer kul är lanseringen av speciella Finland-emojis, alltså virtuella dekaler som man sänder med mobiltelefon, och en specialsatsning inför självständighetsdagen då man ska montera upp en videokamera som filmar kassabandet i en stormarknad så att folk världen över ska kunna spionera på vad vanliga finländare handlar för mat inför självständighetsdagen.

Wahlroos: Världen har förändrats, inte jag

Kryssningens dragplåster; Nordeas, Sampos och UPM:s styrelseordförande Björn Wahlroos kliver ombord i Stockholm och introduceras som den stora provokatören, ett epitet han inte säger nej till.

Wahlroos talar om ett av sina favoritämnen, skillnader i svenskt och finskt ledarskap, och erkänner utan omsvep att hans gamla tes om att den auktoritära finska ledarskapsstilen är överlägsen, delvis inte längre gäller.

Det här beror inte på att Wahlroos, gud förbjude, skulle ha ändrat åsikt, utan på att världen har förändrats.

– Efter att ha varit verksam i Sverige i tio års tid, har jag noterat att det har blivit mer acceptabelt att slå näven i bordet också i Sverige. Det har man alltid kunnat i Finland med den skillnaden att finska ledare drämmer näven i bordet redan innan de har fått den information de behöver för att fatta ett beslut, säger Wahlroos.

Wahlroos har alltså kommit till insikt om att den finska ledarskapsstilen med rötter i patronskulturen håller på att bli passé.

– En icke receptiv ledarstil fungerar i en värld med långsam informationsgång, men i takt med att det finns allt mer information som man måste ta till sig, fungerar den klassiska finska stereotypa ledarstilen allt sämre. Svenskarna däremot har anpassat sig och plockat upp guldkornen i den finska modellen.

Men helt har Wahlroos inte reviderat sina ledarskapsteser och roar publiken med att den av försvarsmakten för decennier sedan utgivna Infanteriets stridsreglemente, del III fortfarande innehåller nyttiga livsvisdomar – till exempel "skäll aldrig ut en chef inför samlad tropp."

– Det är mycket klok idé. Du kan läsa lusen av chefen bara du ser till att först stänga dörren.

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33