Man ska kunna skriva om också svåra ämnen för barn

Både Maija och Anssi jobbar även annars visuellt, och är vana vid tanken att bild och text ska interagera. Arbetet tillsammans förlöper för det mesta sömlöst. Bild: Leif Weckström

Maija och Anssi Hurmes barnböcker tar avstamp i verkliga händelser men växer ut till fantasifulla och spännande berättelser. De räds inte för att ta upp också svåra ämnen. – Man ska kunna tala om nästan vad som helst med barn: döden, skilsmässor, svåra sjukdomar, svarta tankar, avundsjuka och depression. Barn upplever berättelsen på den nivå de förmår och filtrerar sådant det inte kan förstå, säger Anssi Hurme.

När vi träffas på Annegården ser jag henne, en levande version av flickan Elsa i Maija och Anssi Hurmes debutbilderbok Under täcket. Samma näpna ansikte, stora ögon och fräknar på näsan. Fast i verkligheten är hon författarparets dotter. Berättelsen handlar om barnet Elsa som ligger sjuk i sin säng. Därifrån färdas hon till en annan värld där hon möter djur som behöver hennes hjälp.

– Allt började med att vår dotter som då var två år hade vattkoppor som kliade och gjorde ont. Under de långa sjukdagarna lekte barnen utklädningslekar, och vår dotter klädde sig i en röd klänning och björnmössa. Jag tog foton som blev så fina, och ritade sedan en bild med samma flicka som motiv, säger Maija Hurme.

Hon hade själv tidigare skickat in egna manus, men blivit refuserad. Förlagsredaktören gillade bilden med flickan i björnmössan men frågade om hon känner någon som kunde skriva. Skribenten fanns på närmare håll än hon hade tänkt sig. Texten till Under täcket blev till på en metrofärd från hemstationen i Hertonäs till Kampen. När Anssi var klar skickade han berättelsen som ett textmeddelande åt Maija.

– I själva verket har jag skrivit alla texter till barnböckerna på metron, flygplanet eller bussen. Att knappa på mobilen går bra när det gäller korta texter. Man är omgiven av människor som man kan betrakta men inte behöver interagera med, säger Anssi.

– Jag behöver däremot ordentligt med egen tid om jag ska jobba med bild, gärna fyra timmar i sträck, inflikar Maija. 


Berättelser med verklighetsförankring

De flesta av berättelserna har uppstått ur situationer i parets egna eller barnens liv. Fladdermuspojken anspelar på superhjälteserier, något som Anssi läst mycket som barn. Berättelsen härstammar från en dagiskonflikt. Barnet hade klätt sig i en fin fladdermusdräkt av sammet och fick av ett annat barn höra att det inte är någon riktig Batmandräkt eftersom den saknade plastmusklerna som finns på de typiska Batman-maskeradkostymerna. Bokens huvudperson Ivar har ett alter ego som får göra vad han vill, precis som superhjältar. I boken är det pappan som har den omvårdande rollen för barnen medan mamman jobbar. 

– Det är från vårt eget liv, då jag jobbade kvällar och Anssi skötte barnen. Det är inte så att jag ritar in en vårdande pappa för att det är politiskt korrekt, utan för att det speglar vår verklighet, säger Maija.


Rum för tolkning

Allt är ändå inte gulliga fantasivärldar och superhjältar och alla berättelser har inte lyckliga Disney-slut. Just nu speglas den samhälleliga realismen starkt i barn- och ungdomslitteraturen i Finland. Kristina Murray-Brodins bok Allt är precis som vanligt, som illustrerats av Maija Hurme, handlar om ett barn som känner sig så osynligt för föräldrarna som inte har någon tid för barnet, att det försvinner för att se om föräldrarna faktiskt blir så ledsna att de dör. I paret Hurmes tredje gemensamma bok Skuggorna, som har en dovare färgskala än de tidigare böckerna, släpper de in allvaret och sorgen i sagovärlden. Boken handlar om en mamma som är borta, och både barnet och pappan tyngs av två ledsna clownliknande varelser och deras skuggor – som samtidigt också erbjuder dem trygghet. Maija Hurme fick inspiration till karaktärerna när hon besökte Gemäldegalerie i Berlin och såg 1600-talsporträtten av människor i stora kragar och med allvarliga miner.

– Man ska kunna tala om svåra saker med barn, såväl glädje som sorg. Barn upplever berättelsen på den nivå de förmår och filtrerar sådant de inte kan förstå, säger Anssi.

– Man måste bara hitta rätt tidpunkt att tala om det svåra, inflikar Maija.  

Skuggorna kan tolkas på många olika sätt, vilket är ett medvetet val av paret Hurme.

– Man kan inte göra en bok om sorg utan egen erfarenhet, annat vore akademisk sorg, alltså att man bara utgår från all forskning som finns om sorg, säger Maija och forsätter:

– I den här historien finns flera olika sorger inbakade. Det finns spår av ett förlorat barn och en mamma som dog. Medan jag ritade boken funderade jag också ur ett annat perspektiv, den frånvarande mammans. Mitt eget, ibland bristfälliga föräldraskap och tankar kring hur Anssi och barnen skulle klara sig om jag inte orkade vara mamma längre.

I en första skiss av Skuggorna ritade Maija en mamma som kom tillbaka med sina resväskor, men Anssi sade nej, de måste klara sig utan henne. Om man gör en bok om sorg måste man gå "all in".

– Jag grät och grät och suddade ut mamman. Men det blev en bättre berättelse. Vår erfarenhet av sorg är att den ibland dämpas, men kan komma starkt tillbaka via en doft eller händelse, som en knockout som tar all luft ur en. Vi lär oss att leva med skuggorna som ständigt är närvarande och en så viktig del av våra liv att vi skulle vara annorlunda utan dem, säger Maija.


Sömlöst arbete

Både Maija och Anssi jobbar även annars visuellt, och är vana vid tanken att bild och text ska interagera. Arbetet tillsammans förlöper för det mesta sömlöst. I Skuggorna var det Anssi som skrev en outline, alltså ett bildmanus i textform, medan Maija skrev själva texten.

– Det arbetssättet skulle knappast funka med någon annan än Anssi. Det är det fantastiska med att jobba tillsammans med någon som står en nära. Det är möjligt att stryka eller ändra i den andras text eller ha kommentarer om bilderna. Oftast grälar vi inte. Men de sista meningarna i Skuggorna grälade vi jättemycket om, säger Maija Hurme.

Å ena sidan kan sagor fungera som bränsle för fantasin, å andra sidan kan de också innehålla en sensmoral. Hur tänker ni kring balansen mellan de här? 

– Sensmoral känns väldigt förlegat, svarar de enhälligt.

– Vi är inga auktoriteter. Böckerna är avsedda för både föräldrar och barn. Vi kan inte predika för andra vad som är rätt och fel. Vi kan till exempel inte skriva en bok som uppfostrar barn till vegetarianer, säger Anssi.

Maija medger att hon ändå via sina illustrationer ibland ritar in hemliga ideologiska budskap. Bläddrar man i till exempel Hanna Lundströms poesibok för de yngsta, Rassel Prassel Puss, med illustrationer av Maija Hurme, kan den noggranna notera att småttingen som smakar på tidningsbladet bär tygblöja i stället för engångsblöja. 

– Men det är också en tidsbild, tygblöjor är vanliga just nu i många familjer och det skulle vara konstigt om de inte syntes på bild i böckerna, säger Maija.

– Det finns också goda exempel på böcker som innehåller sensmoral där det funkar, till exempel Emilia och tvillingarna av Camilla Mickwitz från 1981 som har ett tydligt miljöbudskap. I den viftar författaren inte alltför mycket med pekfingret. Så visst går det att få in budskap också, säger Anssi.

I Sverige är Olika förlag som jobbar för mångfald och mot stereotypier noga med detaljer när det gäller genus och representation. Maija har illustrerat fyra pekböcker som skrivits av Åsa Mendel-Hartvig som getts ut av förlaget. När Maija ritade en pappa med blåa stövlar ombads hon ändra till lila.

– För mig är det viktigt att synliggöra saker men ändå lämna budskapet öppet för tolkning, säger Maija.


Äventyr med ö som flyter i väg

Den nyaste boken Yksinäisten saarten kartasto (Altas över ensamma öar) har Maija Hurme både skrivit och illustrerat själv. Den historien började med att hon ritade en liten flicka som satt i en gunga över vatten, så att tårna snuddade vid vattnet. Lite senare såg hon ett teveinslag om en ö av torv i en insjö som under natten flutit i väg från någons strand. På morgonen fick ägarna ro efter ön som hade flutit ut på sjön och påla fast den. Maija spann vidare på temat kring känslor om vad som är fast och beständigt. Bokens huvudperson Pirkko är ett frågvist barn som tröttnar på sin mamma som inte har svar på hennes viktiga frågor. Pirkko flyttar till en egen ö med sin kompis orangutangen Aimo. Spänningen stiger när ön plötsligt en natt lossnar och börjar flyta bort. Också den här boken kan läsas på många nivåer.

– Förutom att boken är en spännande berättelse hoppas jag att den kan hjälpa någon att fundera över relationen mellan mor och dotter som ibland kan vara komplicerad.

När vi bläddrar i högen av författarparets böcker som ligger utbredda över kafébordet noterar vi plötsligt att både Under täcket och Skuggorna börjar med samma öppningsbild: barnens sovrum. 

– Kanske vi ska göra det till vår grej? Sovrummet i Skuggorna ger en mer realistisk version av hur det ser ut hemma hos oss, kanske är det ännu stökigare, säger Maija med glimten i ögat.

Dottern som sitter och tjuvlyssnar tittar då på sin mamma och kisar med ögonen.

– Hennes rum är så mycket stökigare, hela tiden, säger Maija.

Hur tycker ni att ni konstnärligt förändrats sedan första boken?

– Mycket! Det är nästan som jag vill spy när jag bläddrar i Under täcket. Allt är så tillrättalagt och borgerligt, speciellt barnets sovrum. Antagligen hade jag en vision om att följa den vackra, typiska Beskowska traditionen. Jag jobbade för hand och målade alla bilder i gouache vilket krävde tålamod. Om något gick fel fick jag börja om från början. Nu har vi blivit säkrare i både berättelsen och bildberättandet, säger Maija.

– För varje bok vi gör blir vi bättre på själva berättandet, och den lärdomen kan man dra nytta av i efterhand, säger Anssi.

Paret Hurme gläds åt att den finlandssvenska barn- och ungdomslitteraturen blomstrar. I litteraturmagasinet Mera, som ges ut inför Bokmässan i Helsingfors, och som Maija gjort tillsammans med Lena Frölander-Ulf, presenteras hela 28 färska finlandssvenska barn- och ungdomsböcker från de senaste åren.

– Det är fantastiskt att ett så litet språkområde ger ut så högklassig och till temat varierande litteratur, säger Maija.

– Samtidigt fungerar litteraturen som ett fönster också för den finskspråkiga befolkningen då en stor del ges ut på både svenska och finska, säger Anssi.

Maija har noterat att finlandssvensk barnlitteratur är i ropet också i Sverige.

Linda Bondestams framgång i Sverige är ett exempel. Också jag har märkt att svenska författare och förlag med stort intresse kollar in de finlandssvenska böckerna. Just nu håller jag på och illustrerar en bok för Bonnier Carlsen, och det tack vare de böcker jag har gjort för Schildts & Söderströms.

– Vi får alla vara stolta över stjärnor som Maria Turtschaninoff, som visat att också högklassig ungdomslitteratur från Svenskfinland kan bli internationellt eftertraktad. 

När det gäller parets egna böcker som kommit ut på både finska och svenska samtidigt, skriver Maija själv om berättelsen i stället för att översätta direkt, för att språket ska kännas autentiskt.

– När man skriver barnböcker borde man alltid också läsa högt det man skrivit för att höra att berättelsen flyter och är lätt att läsa högt, säger Anssi.

Arbetsprocessen med andra författare ser av naturliga skäl annorlunda ut för Maija Hurmes del.

– När jag får läsa Hanna Lundströms färdiga dikter är det som godisdag! Jag kan förstås ha synpunkter också på hennes texter men jag kommer in i ett senare skede och börjar skissa och fundera utifrån ett nästan färdigt material. 

Nästa år utkommer Lundström och Hurmes tredje gemensamma bok ut: Rassel prassel strössel. Medan de två tidigare omtyckta böckerna Rassel prassel puss och Rassel prassel promenad, handlar om natur och skog är temat i den nya boken mer urbant.

– Det blir dikter från torg och kaféer, avslöjar Maija. 

Född: 1976.

Studier: Journalistik och historia.

Gör: Barnboksillustratör och -författare. Illustrerar också läromedel och är nyhetsgrafiker på Hufvudstadsbladet.

Intressen: Böcker och urban odling.

Prisbelönt för: Lasten oma vuosikirja fick statens pris för informationsspridning 2015. Fladdermuspojken och Rassel prassel puss nominerades för Arvid Lydecken-priset.  Rassel prassel puss utsågs år 2017 till årets finlandssvenska biblioteksbok.

Född: 1976.

Gör: Är designföretagare och grafiker och har bakgrund som art director på tidningen City-lehti.

Intressen: Cykling.

Anssi Hurme & Maija Hurme på scenen Blåbärslandet torsdag 25.10 kl 10.30, Toukola lördag 27.10 och i HBL-montern 6n48 fredag 26.10 kl 14.30. Maija Hurme Fiskehamnen lördag 27.10 kl 14.30

Yrkesexamen från Prakticum öppnar många dörrar

Studier vid Yrkesinstitutet Prakticum ger nycklar till arbetslivet. Samtidigt kan det också vara en smidig inkörsport till fortsatta studier vid en yrkeshögskola. 4.12.2019 - 00.00

Mer läsning