Mammor som försvinner, mammor som stannar kvar

Sofia Torvalds essä Bliv du hos mig tampas med moderskapets frågor på djupet. Det är hudlöst och ärligt, samtidigt analytiskt, klokt och torrt humoristiskt, provocerande, sorgligt och trösterikt.

Sofia Torvalds

Bliv du hos mig

Schildts & Söderströms 2016

Hur står vi ut – med det alldeles oerhörda ansvaret för en annan människas liv? Med en kärlek som är rasande brutal? Hur står vi ut med att vara oumbärliga för en annan människa? Och med att vår existens vilar på den människans fortsatta existens?

Med vi menas här föräldrar och mer bestämt, och alldeles särskilt, mammor. För att bli mamma är fortfarande inte bara (egentligen finns det ju inget "bara" med det) att ge liv till eller ta hand om ett barn (kom ihåg att alla mammor inte har fött sina barn). Det är också att ställas i förbindelse med moderskapets idé: med en mängd djupt rotade kulturella föreställningar och krav på hur en moder ska vara.

Sofia Torvalds essä Bliv du hos mig tampas med dessa frågor på djupet. Det är hudlöst och ärligt, samtidigt analytiskt, klokt och torrt humoristiskt, provocerande, sorgligt och trösterikt. Bliv du hos mig är inte bara en mamma- eller föräldrabok – den är också släktmemoar, självbiografi, en betraktelse över plats och hembygd.

Släktens döda mammor

Torvalds ser sin släkts döda mammor när hon vandrar runt på Helsingfors gator. De för tidigt döda, och de som övergivit eller övergivits. Själva den sammanbindande faktorn i hennes släkt är separationen: "Jag försöker förstå varför mammor lämnar sina barn, varför mammor vill vara ifred, varför mammor inte älskar sina barn. Det försöker jag därför att jag själv vill vara ifred men aldrig skulle lämna mina barn, det är en olöslig konflikt i mig."

Torvalds försöker förstå de döda mammorna, göra upp med dem – medan de kanske fnyser, eller inte lyssnar, eller bara ser sorgsna ut. Mycket handlar det om farmodern Märta, som skickade sina barn till Sverige under kriget, och som i samband med skilsmässan fick lov att välja ett barn som skulle bo med ex-maken Ole i stället för med henne.

Men framför allt är det Fanny, Märtas farmor, som blir den mest pockande och provocerande modern i boken. Adelskvinnan, som lungsjuk och nära döden lämnade sin man och små söner för en ny kärlek och en ny familj.

Håller inte alltid med

Essän slingrar sig fram i olika kapitel, med de många släktingarna återkommande huller om buller. Släktträdet på innerpärmen är alldeles nödvändigt för att en icke-invigd ska följa med, och man undrar varför det varit så viktigt att utesluta släktnamn som skulle göra det lättare att minnas vem som påverkats av vilka separationer. Författaren är förstås på förnamnsbasis med sina släktingar och vill säkert undvika ankdammiga skvallerläsningar (flera av personerna är rätt välkända). Men det uteslutna pockar bara på uppmärksamhet.

Men det är en petitess. Det här är en bok som behövs, och som länge saknats. Torvalds går i dialog med dem som argumenterar mot moderskapet som existentiellt projekt och frågar: "Men blir inte moderskapet med nödvändighet alltid ett existentiellt projekt?" Där skulle jag vilja stryka ordet "projekt" – men att det är en existentiellt omvälvande process att bli och vara någons mamma är uppenbart. Det är också oerhört intressant! Ändå förtigs det, bildar ett stort hål mitt bland jämställdhetsdebatter och mammatidningarnas livsstilsgörande av moderskapet. Torvalds är inte omedveten om de historiska och politiska faktorer som påverkat kvinnors valmöjligheter, men kärnan i boken är erfarenheten av att vara så nära och så viktig för någon annan.

När essän vindlar sig fram genom moderskaps- och släkthistoria och så småningom blir självanalys, står den person som beskrivs – blyg, otrygg – i skarp kontrast mot den som skriver – eftertänksam, skarp, välformulerad. Av den mamma som vill vara ifred för att läsa syns ganska lite – i stället är det mamman som älskar "till andra sidan rymden och tillbaka", kvinnan som vill närmare och närmare, som ropar högst. Jag håller inte alltid med, det kan ibland bli rejält provocerande och jag utbrister "Men barn är inte bara rädda och utelämnade! De är också modiga, nyfikna och vill ut i världen! Mammor får inte överge men inte heller hålla kvar för hårt!"

Äntligen litterärt

Men att hålla med Torvalds är över huvud taget inte det viktiga här. Det finns få upplevelser som är allmängiltiga med att vara förälder eller barn. Torvalds skriver sin (släkts) historia och måste inte representera andra mammor – något som alltför ofta krävs av just mammor. Det viktiga är att de här frågorna äntligen tas upp litterärt och till seriös behandling – och att de görs det så kompromisslöst och av någon som sätter sig själv på spel.

"Man kan ha en familj och vara missnöjd med den och så kan man börja på en ny. På nytt och på nytt. Och av alla de andra familjerna finns lite bråte kvar, sådant som man lagt undan i skåpet och inte behöver, fotografier i en låda. Och barnen. Och barnen, förstås."

Det här gäller Fanny på 1800-talet, men det är också något som, fastän alldeles obegripligt – lämna sina barn! – görs hela tiden, även i dag. Bliv du hos mig är en koncentrerad och djupt berörande betraktelse över familjeband, tillhörighet och längtan. En bok om det förflutnas inverkan på följande generationer, och om allt det som ryms i sanningen: "Att vara mamma är att stanna kvar."

Julia Tidigs

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00