Malm är inte en vanlig flygplats utan en egen unik tidlös värld, en värld man inte behöver vara flygare för att komma in i

”Pappa, titta så många flygplan. Där stiger ett i luften”, ropar en kanske femåring i bordet intill. Det värmer hjärtat var gång man ser hur ivriga barnen blir när de får se flygplan på så nära håll.

Jag svänger in mot Malms flygplats. Saktar in före grinden och släpper förbi några joggare som rundar naturstigen kring flygplatsområdet. När jag kör in genom porten fylls jag av en känsla av tidlöshet. Här har generationer sett och gjort detsamma som jag med samma kärlek och entusiasm. Det är något speciellt över flygplatser, men ingenstans såsom på Malm.

Jag kör förbi Flygfartsförbundets och luftfartsscouternas lokal som står på samma plats som kontrollkommissionens teater en gång stod. Längre fram finns en kulle med rester av ett försvarsverk som ryssarna byggde under första världskriget. Parkerar bilen vid den gamla hangaren, som uppfördes 1936 och var ett av Europas största byggen vid uppförandet. Tömmer postlådan i undergången till hangarens bakgård, en av ett tjugotal tillhörande de många flygskolor för yrkesflygare, klubbar och privatföretagare som verkar på flygplatsen. Där träffar jag Gun, flygplatschefen, och vi byter några tankar. Passar på att gå in via den gamla hangaren för att hälsa på Valdemar Hirvelä i hans klockverkstad. Nu står hangaren tom och det är något sorgligt att tänka tillbaka på tiden då hangaren var full med flygplan och människor som utförde samma sysslor med samma passion och samhörighet som deras fäder och farfäder före dem.

De gamla skyltarna och texterna från 1940-talet berättar var brandvarnare en gång fanns. Förbudstexten mot rökning är mångspråkig och avslöjar från vilka länder man flög till och från Malm; Finska, svenska, tyska, engelska, franska och polska. Knackar på klockverkstadens dörr. I taket ovanför finns ännu skotthålet kvar som åstadkoms av ett krigstida vådaskott från ett Messerschmitt-jaktplan parkerat ute på "plattan". Småpratar en stund med Hirvelä i klockverkstaden som en gång i tiden var verkstad för service och reparation av flyginstrument.

Även här har historien en kontinuitet. På Hirveläs internationellt kända kvalitetsur står det "Manufactured at Helsinki Malmi Airport". Sticker mig sedan snabbt in på restaurangen i gamla administrationsbyggnaden för en kopp kaffe. Utsikten över flygplatsen och dess aktivitet är unik. Här byter mången gammal och ny flygare erfarenheter, så kallade kaffekoppsflygtimmar. Mången livserfarenhet och mycket kunnande har gått från generation till generation över en kopp kaffe.

"Pappa, titta så många flygplan. Där stiger ett i luften", ropar en kanske femåring i bordet intill. Det värmer hjärtat var gång man ser hur ivriga barnen blir när de får se flygplan på så nära håll. Går vidare till min flygklubb i sydvästra hörnet av flygplatsen. Under sommaren inbjöd Malms luftfartsscouter andra scoutkårer till flygdagar. Den gamla "plattan" var fylld av barn i gula västar som ivrigt väntade på sin tur att få flyga en runda runt flygplatsen med våra flyglärare. Sätter mig en stund på klubblokalens terrass och njuter av det öppna landskapet som är exakt som det så många har njutit av före mig. Går sedan över "plattan" som en gång utgjorde en av Malms sex landningsbanor och nu fungerar som flygparkering och taxibana. Beläggningen utgörs fortfarande av de krigstida betongplattorna som förstörde flera flygplan än fienden då de vid menförestider rörde på sig så att det formades trösklar mellan plattorna.

Vid helikopterhangaren hälsar jag personalen som gör en helikopter klar för landmätningsarbete. Bredvid ligger de stora cirklarna som hängs under helikoptrarna för röjandet av skog invid ellinjer. Stiger in i hangaren och gör flygplanet klart för en liten runda. Startar motorn och slår på radion. Där hörs många bekanta röster. Timo frågar i radion om jag flyger med till Kymi för att grilla korv. Pehu uppmanar mig att flyga försiktigt.

Jag rullar ut till väntplats Bravo. Måste vänta en stund på min tur för den Gamla frun, vår kära DC-3 från 1941, kommer in för landning. Hon har varit ute på en medlemsflygning och kommer nu hem som den sista flygande representanten av de plan som en gång var Aero Oy:s standardflygplanstyp på Malm. Sommaren före coronaåret gjorde hon ett enormt intryck på en engelsk turistgrupp jag guidade runt på flygplatsen. Rullar ut på landningsbanan och öppnar full trottel. Flygplanet stiger smidigt över flygplatsen och under mig öppnar sig samma vy som generationer sett före mig. Så är en av årets 40 000 operationer på Malm utförd.

Malm är inte en vanlig flygplats. Malm är en egen unik tidlös värld, en värld man inte behöver vara flygare för att komma in i.

Marco Corsi, Helsingfors

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Så kan valet av lån påverka din ekonomi

Mer läsning