Målet om ett koldioxidneutralt Finland är inte så häftigt som det låter

Konsumtionssamhället är allt annat än klimatsmart. När Finland ska bli koldioxidneutralt räknar vi bara med de utsläpp som uppstår innanför riksgränserna fastän vi konsumerar mycket sådant som producerats utomlands. Det gör att vårt klimatfacit ser bättre ut än det är. Bild: Vesa Moilanen/Lehtikuva

När vi blundar för vår konsumtion ser vi bättre ut i klimatväg än vad vi i själva verket är. Målet om ett koldioxidneutralt Finland gäller bara för utsläppen inom riksgränserna, men inte för de utsläpp som vår slit-och-släng-kultur belastar andra länder med.

Regeringsprogrammet slår fast att Finland ska bli koldioxidneutralt till 2035. Då ska våra växthusgasutsläpp vara nere på en sådan nivå att skog och mark förmår ta upp lika mycket koldioxid, så att Finland inte påverkar klimatet alls.

Målet rönte internationell uppmärksamhet när det lanserades, och med visst fog. I internationell jämförelse är det ambitiöst om Finland ska bli världens första koldioxidneutrala välfärdssamhälle.

De två senaste åren har regeringen jobbat på planer för att strypa utsläppen. Mycket återstår, men det är fortfarande möjligt att Finland verkligen når ända fram. Om det lyckas, kan vi då påstå att Finland är koldioxidneutralt, att vårt samhälle inte längre påverkar klimatet?

Ja, enligt gängse praxis för att räkna och bokföra utsläpp. Nej, om vi ser till hela vår klimatpåverkan.

I klimatpolitiken bokförs utsläppen på det land där de uppstår. Beaktar vi bara de produktionsbaserade utsläppen kan vi bli koldioxidneutrala såsom regeringen och internationell klimatpolitik definierar begreppet.

Skulle vi däremot räkna med de konsumtionsbaserade utsläppen kommer Finland inte att bli koldioxidneutralt även om regeringens mål uppnåddes till fullo.

Det beror på att vi finländare konsumerar varor som tillverkas i andra länder där produktionen är billigare. De varorna skulle inte produceras i samma volymer om det inte fanns en exportmarknad. Med andra ord lägger vi ut mycket av våra konsumtionsbaserade utsläpp på andra länder, som Kina eller Indien.

Det får vårt egentliga klimatavtryck att se mindre ut än det är medan exempelvis Kinas och Indiens utsläpp ser större ut än vad de är. Skillnaden är anmärkningsvärd. Finlands miljöcentral har beräknat att ungefär hälften av medelfinländarens totala klimatavtryck uppstår utomlands.

Så om Finland når regeringens klimatmål nollas de utsläpp som uppstått i det geografiska området Finland till 2035. Det är ändå inte detsamma som att det finska samhället eller vår livsstil vore koldioxidneutrala.

Selektiv marknadsföring

I takt med att klimatmedvetenheten har ökat har mål om koldioxidneutralitet blivit en hållbarhetsfråga och ett marknadsföringsargument i näringslivet. Affärskedjor, industrier och allehanda företag marknadsför i dag sina varor och tjänster som koldioxidneutrala, eller som att de ska bli det inom kort.

Det har gått så snabbt att man undrar hur företagen räknar. En enkel företagsenkät som organisationen Finnwatch gjort i år, för tredje året i rad, visar att många räknar utan att känna till grundläggande siffror. Finnwatch frågade 40 företag vad de vet om klimatavtrycket i de importprodukter de säljer. Av svaren framgår att företagen har dålig koll på hur stora utsläpp som uppstått under produktion och förädling.

Merparten av företagen har satt något slags mål för att minska sina utsläpp, men i de flesta fall begränsar de sig till de utsläpp som uppstår i själva affärslokalen eller vid förpackning av produkterna. Det är en bagatell jämfört med de utsläpp som uppstår under produktion, förädling och transport.

Bara 30 procent av de företag som besvarade enkäten hade slagit fast utsläppsmål också för sina underleverantörer. Finnwatch noterar också en del framsteg: i år uppgav 70 procent av företagen att de åtminstone hade försökt samla in utsläppsdata från underleverantörerna – mot 33 procent förra året.

Problemet är inte bristen på vilja utan att företagen inte får fram information om underleverantörernas utsläpp, eller att de bedömer att den information de fått inte är pålitlig.

Förra året kände över hälften av de granskade företagen inte till med vilka energiformer deras importprodukter hade tillverkats. I år är den andelen nere på 38 procent, men dessvärre uppgav alla företag som kände till energiformen att produktionen förbrukade fossil energi.

Glöm snabbmodet

Det rimmar illa både med företagens marknadsföring om koldioxidneutralitet och med svaren från en enkät som Finnwatch lät göra 2019. Då önskade 74 procent av finländarna klimatåtgärder av företagen och sade sig föredra produkter som inte framställts med fossil energi.

Finnwatch kräver att beslutsfattarna ska fästa mer uppmärksamhet vid konsumtionsbaserade utsläpp och att klimatlagen ska ställa ett mål på de utsläpp Finland lägger på andra länder. Annars riskerar de att glömmas bort i klimatpolitiken, resonerar man.

Det kunde späda på missuppfattningen att Finland är väldigt märkvärdigt i klimatpolitiken och att vi gott kan peka finger mot dem fastän vi uttryckligen har en andel i utsläpp som bokförs på dem.

I november öppnade Nordeuropas första fabrik som tillverkar returfiber på uttjänta textiler. Fabriken i Pemar är ett exempel på hur cirkulär ekonomi kan minska vår klimatpåverkan. Bild: Roni Lehti/Lehtikuva

Den andelen varierar förstås mellan olika branscher beroende på hur självförsörjande varje bransch är. I textil och mode är Finland extremt importberoende. Branschorganisationen Suomen tekstiili ja Muoti har räknat ut att hela 96,5 procent av branschens utsläpp uppstår utomlands. Nästan 90 procent av utsläppen uppstår uttryckligen i produktionen av textilfibrer och tyger.

Enligt uträkningen orsakar hela den inhemska textil- och modeindustrin, inklusive importplaggen, klimatutsläpp på knappt 1,7 miljoner ton koldioxidekvivalenter om året, eller 305 kilo per finländare. Det motsvarar 3 procent av medelfinländarens totala klimatavtryck.

Branschen siktar på koldioxidneutralitet till 2035 och konstaterar att valet av material har oerhört stor betydelse för utsläppen. Ska man minska utsläppen snabbt måste bomull och polyester ersättas med returfibrer och fiberinnovationer. Dessbättre använder flera inhemska textilföretag redan råvaror med försumbart klimatavtryck, inklusive returmaterial. Här finns både tillväxt- och exportpotential, säger branschen.

Den har också ett tips till konsumenterna lagom till julhandeln: glöm snabbmodet och satsa på plagg som håller länge. Kan du fördubbla den tid du använder dina kläder halverar du deras klimatavtryck.

Peter Buchert Reporter

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Närvårdare Pia Lemberg studerar vidare på läroavtal: ”Vård i livets slutskede ligger nära mitt hjärta”

Mer läsning