Maison Louis Carré – ett modernistiskt mästerverk

Aalto-villan Maison Louis Carré är ett utpräglat moget arbete vad gäller struktur, stil och materialval. Från de första skisserna 1956 till det slutliga genomförandet 1959, gjordes endast ett par enstaka modifieringar. HBL har besökt byggnaden i Bazoches-sur-Guyonne, strax utanför Paris.

Gatorna i den lilla franska byn Bazoches-sur-Guyonne nära Paris är kantade av sagoliknande hus, många med halmtak, stenväggar i gyllene kalksten och välvårdade trädgårdar. Byn påminner om pittoreska byar i både Bretagne och England. Därför är det desto mer förvånande att finna Maison Louis Carré just här: en spektakulärt modernistisk villa i skarp kontrast till grannskapets romantiska varianter.

Privatvillan byggdes under det sena 1950-talet på beställning av den förmögne parisiske konsthandlaren Louis Carré – och den ritades av Alvar Aalto. De två möttes under Venedigbiennalen 1957, där Aalto var ansvarig för Finlands paviljong.

Den berömde arkitekten och den respekterade galleristen kom från samma generation, födda 1897 respektive 1898. Därtill delade de många idéer om sin generations arkitektur, konst och design och dess ideal.

"Vi hade båda en universell idé om konst", säger Louis Carré när han med en vän diskuterar sin relation till Alvar Aalto.

Sluttande tak

1955 hade Louis Carré köpt 21 lantbrukstomter i Bazoches med intentionen att bygga ett hem där för sig och sin hustru Olga. Huset skulle också fungera som utställningslokal för hans konstkollektion. I ett första skede tänkte Carré engagera Le Corbusier, som han kände mycket väl, men Le Corbusiers preferenser för betongarkitektur avskräckte. Valet föll i stället på Alvar Aalto, som Carré hade hört talas om via konstnärer och vänner bland konstgallerister.

Louis Carré reste till Finland 1955, där han besökte Villa Mairea – byggd för industrimannen Harry Gullichsen och hans hustru Maire 1939 – och andra Aaltobyggnader.

Småningom kom Alvar och hans hustru Elissa Aalto till Frankrike för att besöka tomten i Bazoches. Man kom snart överens om var byggnaden skulle placeras, liksom takets form. Carré ville inte ha ett platt tak och Aalto samtyckte till att ett sluttande tak skulle smälta in i landskapet på ett elegant sätt. Förutom detta krav fick Aalto i det närmaste fria händer med husets form och på hösten 1957 var husets detaljplaner klara och byggnationen påbörjades.

Elissa Aalto, arkitektens andra hustru, övervakade projektet och tillbringade flera perioder i Frankrike. Alvar Aalto besökte själv regelbundet byggnadsplatsen. Efter att ha deltagit i husets designprocess i Finland, övervakade den schweiziska arkitekten Marlaine Perrochet konstruktionen på plats och särskilt då arrangemangen av interiörerna.

Tre huvudzoner

Maison Louis Carré, som ligger på den högsta punkten av de tre omgivande hektaren, följs av en mjukt sluttande terräng. Huset är inte extremt stort – 350 kvadratmeter på bottenvåningen, 90 kvadratmeter på andra våningen – men erbjuder väl planerade och organiserade ytor.

Bottenvåningen är centrerad kring den stora entréhallen. Denna kan delas upp i tre huvudzoner; den "publika" (hall, vardagsrum, bibliotek, matrum), den "privata" (en bastu och tre sovrum med tillhörande badrum) och "tjänsteavdelningen" (kök, tjänstefolkets matrum, skafferier). På första våningen ligger tjänstefolkets sovrum och ett linneförråd. Källaren innehåller värmepanna och vinkällare.

Huvudingången är belägen på husets norra sida medan köket och serviceytor ligger placerade i öster. Vardagsrum och bibliotek är västvända med utsikt mot trädgården och det omgivande landskapet, sovrum och badrum ligger i söder.

Varje "viktigt" rum har också sin uteplats: vardagsrummet och biblioteket öppnar upp mot en terrass och mot trädgården, sovrummen och badrummen har egna, "privata" terrasser, skyddade av murar, byggda i tegel och trä.

Direkt innanför huvudentrén skapar det välvda, fem meter höga taket en spännande effekt för att sedan gradvis mjukt "falla" ner mot trappstegen som leder ner till vardagsrummet.

Taket är en klassiskt uttalad Aaltodesign: ett fritt fallande "element", som skapar en känsla av utrymme och spänst genom hela huset. Ljuset, både det naturliga och det artificiella, kommer från sky lights ovanför huvudingången samt från tre stora, hängande taklampor som tillsammans understryker känslan av både ljus och generösa ytor.

Interiörer

Hela huset, inifrån och ut, andas en känsla av diskret komfort och lyx. Samma noggrannhet som präglar materialet på husets exteriör, syns i valen av de interiöra materialen: röd finsk tall i hallens tak och i vardagsrummet, ekträ i parkettgolven och bibliotekshyllorna, ask och teak i dörrar, pelare och tillbehör, brons och läder i dörrhandtag.

Många av möblerna, lamporna och textilierna är speciellt framtagna för villan, annat är valt från de dåvarande katalogerna från Artek (som ju grundades 1935 för att producera och marknadsföra Aaltos design).

Alvar Aalto skapade även alla fristående exteriöra element: uppfarten till huset, garaget, trädgården, en liten vacker skogsdunge ägnat till mottagningar och informella fester, asymmetriska trappor och en liten amfiteater.

Här fanns till och med en vingård, men den är numera avlägsnad.

Efter det att paret Carré flyttat in i sitt hus, fortsatte Aalto att skapa nya element som utomhusbelysning, flaggstänger och framför allt en swimmingpool med tillhörande poolhus. Den färdigställdes 1963.

Konsekvent genomförande

Maison Louis Carré kan jämföras med Aaltos andra stora residens, Villa Mairea, byggd i Norrmark tjugo år tidigare. Båda husen var beställningsarbeten av förmögna konstmecenater som uppmuntrade arkitekten och gav honom fria händer. Men medan Villa Mairea var en experimentell byggnad, vars arkitektur genomgick åtskilliga förändringar under konstruktionsprocessen, så var Maison Carré från början ett moget exempel, vad gäller struktur, stil och materialval. Från de första skisserna 1956 till det slutliga genomförandet 1959, gjordes endast ett par enstaka modifieringar.

Under konstruktionsprocessen besökte Louis Carré Finland vid åtskilliga tillfällen, framför allt för att välja möbler ur Arteks kollektion. Carré var starkt involverad i de i de interiöra arrangemangen. Han letade till exempel efter den exakt rätta golvkeramiken eller de perfekta golvkvaliteterna. I ett brev till en god vän, daterat mars 1958, nämner han att han redan "hade besökt ett antal badrum hos goda vänner med en måttstock i sin ficka".

Louis Carré var en passionerad och engagerad uppdragsgivare, som inte drog sig för att avskeda vissa byggföretag, som inte respekterade arkitektens intentioner. Samtidigt var han väl medveten om husets värde ett globalt arkitekturprojekt och valde till exempel att inte ta med sig några som helst möbler eller objekt till det nya hemmet. Han lämnade totalt frihet till Elissa och Alvar Aalto när det gällde interiörernas utformning.

Resultatet är ett unikt hus, frukten av mötet mellan två exceptionella personligheter från två kulturer. I byggnaden integreras alla de kvaliteter som utmärker Alvar Aaltos karaktär och egenvärde som arkitekt, tolkade för att överensstämma med uppdragsgivarens önskningar och personliga livsstil.

Jämfört med Aaltos finska villor har Maison Carré en uttalad "fransk touche" i sina intima ytor, sin värme och sina materialval.

Berömda gäster

Louis Carré bodde i huset till sin bortgång 1977. Under hans livstid, kom många betydelsefulla gäster på besök till Bazoches; konstnärer som Marcel Duchamp och Juan Miro, författare som Paul Eluard, skådespelarvännerna Madeleine Renaud med maken Jean-Louis Barrault, och politiker som den dåvarande finske presidenten Urho Kekkonen.

Louis Carrés hustru Olga bodde kvar i huset till sin bortgång 2002. Sedan 1996 är Maison Louis Carré klassat som ett franskt "Monument Historique" – historiskt minnesmärke. Villan köptes av franska Fondation Alvar Aalto 2006, med det uttryckliga syftet att "skapa ett publikt intresse kring historien och det kulturella arvet efter den finske arkitekten Alvar Aalto".

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00