Madagaskars svarta guld

Sommarens vaniljglassar för knappast tankarna till Madagaskars regnskogar. Största delen av världens vanilj odlas ändå på den afrikanska öns nordvästra kust. Årets bönor säljs till det högsta priset någonsin. Därför lockas allt fler att stjäla från odlingarna, och allt fler odlare skördar i förtid för att förhindra stölderna. Kvaliteten på årets skörd är sannolikt den sämsta på länge.

Vaniljkusten i Sava är världens främsta vaniljområde. Regionen ligger i ett svårtillgängligt hörn av norra Madagaskar. Kryddan har gjort området till landets rikaste, men många bor ännu i små plåthus. Presidenten har lovat bygga landsväg hit, men än så länge är vägen en labyrint av lergropar. Under regnperioden översvämmas den.

Thierry Lopat driver exportföretaget Lopat Vanilla Beans, som grundades 1935 av hans farfar. Han säger att den dammiga vägen är en av paradoxerna med handeln.

– Med tanke på att dessa små byar under 80 år producerat 90 procent av världens vanilj borde inte ens Silicon Valley kunna tävla med oss när det gäller investeringar. Här borde finnas skyskrapor, sjukhus, otroliga saker, säger han.

Odlingarna kräver mycket manuellt arbete och lämpar sig dåligt för automatisering. Den bördiga jorden, ett arv från forna regnskogar, gör att vaniljen trivs väl i området. Enligt en rapport från Aust & Hachmann, en kanadensisk vaniljhandlare, står Madagaskar för mellan 70 och 80 procent av den globala produktionen.

Bild: Ksf Media

Näst dyraste kryddan

På kryddmarknaden är endast saffran dyrare, men vaniljebönornas pris fluktuerar vilt. En pågående vaniljbrist har lett till att priset skjutit i höjden. Ett kilo säljs nu för över 600 dollar. I fjol var priset mellan 200 och 300 dollar, 2010 var det runt 25.

Lopat säger att det handlar om stor efterfrågan och begränsat utbud. Det är följden av spekulation på marknaden och att allt fler stora livsmedelsföretag försöker smaksätta sina produkter naturligt. Samtidigt drog en förödande cyklon igenom regionen i mars. Då dog över 80 personer och en del av årets skörd förstördes.

Manantenina är en liten by som lever på vaniljen. Byn består av små plåthus och bambuhyddor, har två vägar och tar några minuter att gå igenom. Franco "Coco" Rajaonarison odlar vanilj en bit utanför. Han vaktar sitt vaniljfält nästan varje natt. Då står han i mörkret bland bönorna till klockan sex på morgonen. Stölder är vanliga, och han berättar att både tjuvar och bönder dödats för bönorna.

VANILJCENTRUM. Franco "Coco" Rajaonarison står vid en vaniljodling nära Marojejy nationalpark och visar upp bönorna. Bild: Kaspar Björkman

– Man vet inte när tjuvarna kommer, så man måste vara beredd hela tiden. Jag har med mig min machete och en slangbella. Macheten är bara för att skrämma, jag skulle inte kunna döda någon. Om man odlar vanilj här måste man vara beredd att vakta den, säger han.

Kontrollstationer

I byarna vaktar de äldre männen om dagen. De yngre turas om att vaka om nätterna. Längs med stigarna runt byn finns tiotals kontrollstationer där alla passerande kontrolleras. Får man fast tjuvarna är det bönornas odlare som bestämmer hur man går till väga. De informella straffen kan vara väldigt brutala.

Franco förklarar att bönderna är stränga eftersom vaniljen kräver så mycket arbete. Lianerna som bönorna växer på hängs upp på små träd som planteras bara för det ändamålet. Då plantan sedan blommar befruktar man alla honblommor enskilt genom att peta in pollen i dem med en liten pinne. Sjuka delar av plantan rivs loss och insekter plockas bort för hand.

När bönorna växer fram markerar odlarna dem med sina initialer så att de kan spåras om de blir stulna, fastän det då är osannolikt att de dyker upp igen. Planteringarna börjar locka tjuvar redan månader före skördetid, och bevakningen måste inledas tidigt.

När de mogna bönorna plockats torkas de i solen tills de svartnat, först inne i plastflaskor och sedan på plastmattor. Efter en dryg månad är bönorna klara för försäljning.

Stulna bönor returneras

I Manantenina står en folkhop samlad utanför ett av de större husen. En av odlarna har hittat en säck stulna bönor gömd intill hans plantering. De mogna bönorna sorteras och ges tillbaka till odlarna. De omogna huggs i bitar för att förhindra att de hittar sin väg till marknaden.

För att undvika stölder väljer en del bönder att skörda i förtid. Försäljningen av omogna bönor har lett till att kvaliteten på bönorna från området sjunkit i flera år.

SVÅRTILLGÄNGLIGT. Vägen till Vaniljkusten är ökänd som landets värsta trots att regionen är Madagaskars rikaste. Passagerare hjälper till med att få en lokal buss uppför en backe. Bild: Kaspar Björkman

Vaniljsäsongen öppnas officiellt den 20 juni. Då får man börja transportera, köpa och sälja fritt. I Manantenina skördar man senare än vid kusten, och det bergiga landskapet skyddade odlingarna från cyklonen i mars. Odlingarna där ligger således bra till, samtidigt som de är ett mycket frestande mål för tjuvar.

Thierry Lopat berättar att samma situation rådde 2003 då kilo­priset nådde 260 dollar. Det höga priset fick många köpare att övergå till konstgjorda alternativ. Då brast bubblan och priset rasade till 25 dollar per kilo. Många bönder tvingades bränna sina odlingar för att få utrymme för mer lönsamma växter.

Tre år till bönor

Det kan ta över tre år innan nya plantor börjar bära bönor. Således finns det ett tomrum innan bönder som planterat i hopp om att sälja till höjda priser möter efterfrågan. Lopat säger att priset inte går att förutsäga, men att regionens vanilj förändras enligt trenden.

– Det är säkert att ju högre priset stiger, desto lägre blir kvaliteten. Man kan tycka att det inte är naturligt att betala mer och mer för en produkt vars kvalitet sjunker. Men med vaniljen blir det just så, eftersom folk då tar fler genvägar för att kunna sälja den snabbare. Då priset är lägre, tas plantorna bättre om hand för att ge högre mervärde.

BEGÄRLIGT. Stulen vanilj som hittats sorteras enligt markeringar på bönorna i Manantenina. Bild: Kaspar Björkman

Priset gynnar odlare och exportörer, men driver också upp priset på allt annat. Det kan leda till stora problem för öns befolkning. Då priset på ris steg alltför mycket tvinga­des regeringen lägga en spärr på livsmedelspriserna.

Globala livsmedelsjättar som Nestlé, Kellogg's och Hersheys har meddelat att de minskar på konstgjord smaksättning och satsar på äkta aromer. Lopat säger att det ännu finns utrymme för vaniljindustrin att växa.

– Det har hänt att andra länder gått förbi oss i produktionen, men de faller alltid tillbaka. Man vet inte varför, men vanilj som planteras någon annanstans dör efter en tid. Här händer det inte, i alla fall inte ännu. Så det kan bara öka.

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33