Macron böjde sig

Den här demonstranten greps under protesterna i Lyon den 8 december. Bild: Lehtikuva/AFP/Jean-Philippe Ksiazek

Att vara Frankrikes president hör till de svåraste uppgifterna i världen. Det har bevisats än en gång.

Fransmännen misstror från decennium till decennium landets elit och politiska ledning. På bara 19 månader har president Emmanuel Macron i många fransmäns ögon förvandlats från en ung, frisk och obefläckad fläkt till en oförstående, elitistisk sprätt.

Då fransmännen har tröttnat och vill få något till stånd så går de ut på gatorna och protesterar. Det har tidigare gett resultat och så även den här gången. De så kallade Gula västarna inledde sin protestaktion den 17 november och efter fyra kravallfyllda lördagar med hundratals skadade och tusentals gripna föll presidenten till föga.

I sitt korta men konkret innehållsrika tal på måndagskvällen fördömde Macron allt våld som har förekommit i samband med protesterna i Paris och även på andra håll i landet. Men han sade också att de Gula västarnas vrede på många sätt är berättigad.

Han medgav att de åtgärder som han hittills har vidtagit inte har varit tillräckligt snabba eller kraftfulla. Men samtidigt påpekade han att protesterna har riktats mot resultaten av 40 års franskt styre, inte hans ett och ett halvt år vid makten.

Macron har rätt, nödvändiga reformer har aldrig fåtts till stånd. Den franska offentliga sektorn är en dyr jätte och bidrar till att landets ekonomi är svag. Budgetunderskottet är stort och växer nu ytterligare. Arbetslösheten är också fortsatt relativt hög.

I det här skenet är det samtidigt anmärkningsvärt hur stora eftergifter och dyra löften Macron kunde ge i måndags. Det talas om löften för över tio miljarder euro.

I sitt måndagstal lovade Macron bland annat att minimilönerna höjs med 100 euro och att det inte är företagen som ska behöva stå för det. Pensionärerna slipper skattehöjningar, övertidsersättningarna blir skattefria, liksom även arbetsgivarnas julbonusar till anställda.

Hur allting ska finansieras i den nya situationen är ännu höljt i dunkel. Dunklet fördjupas ytterligare av att Frankrikes rörelsemån är så begränsad. Ekonomin har redan tidigare legat kring de nedre gränser som EU tillåter. Macron kan inte räkna med att EU ser mellan fingrarna för Frankrikes del kort efter att man inte har gjort det med Italien.

För att finansiera de löften till låginkomsttagarna som Macron nu har kommit med kan han tvingas till skatteskärpningar och nedskärningar. Det kan i sin tur leda till nya protester från andra grupper som drabbas.

Frankrikes president kan absolut inte andas ut. Det kan en president som styr fransmännen aldrig göra.

Macron har tidigare inte vacklat, trots att hans popularitetssiffror dalat kraftigt. Men nu var han ställd mot väggen. Över 70 procent av fransmännen gav sitt stöd till de Gula västarnas protester och för att kravallerna inte skulle urarta ännu mer måste han göra något.

Hans position och auktoritet har fått sig en rejäl törn, inte bara i Frankrike utan även i omvärlden. Inte minst i EU, där han har hållit en mycket hög profil genast från början av sin presidentperiod. Om hans ambitiösa och på många sätt nödvändiga strukturella reformer på hemmaplan nu kommer av sig förlorar han samtidigt trovärdigheten inom EU som en stor och visionär ledare.

Det är synd, vi behöver i dag starka förespråkare för en liberal och samarbetande värld.

Huruvida de löften Macron nu har gett blidkar vreden och löser upp de Gula västarnas aktioner får vi antagligen veta först under veckoslutet. Eftersom rörelsen inte har några egentliga ledare finns inga officiella reaktioner att tillgå.

Butiks- och restaurangägarna hoppas innerligt att kunderna igen tryggt kunde återvända utan att vara rädda för skränande massor som krossar glas och bränner bilar. Företagarna har redan förlorat stora summor då den normala julkommersen helt har bromsats upp. Det inverkar negativt på hela landets ekonomi.

Låt de röda tomtarna nu ta över Parisgatorna efter de Gula västarna.

Tommy Westerlund Ledarskribent

Trädgårdsstaden har kvar sin charm

På 1950-talet gjorde den moderna trädgårdsstaden Hagalund finländsk stadsplanering världsberömd. I dag är det både gammalt och nytt boende som får bostadsköpare att vända sina blickar hitåt. 3.9.2019 - 09.17

Mer läsning