Maastricht – antikälskarens mecka

Till den lilla nederländska staden Maastricht vallfärdar konst- och antikälskare varje år i mars. Här finns temporärt världens finaste museum. Allt ligger framme och allt är till salu.

Tefaf, The European Fine Art Fair, började på 1970-talet som en mässa för äldre måleri. Den hölls vartannat år och snart tillkom en sektion för antikviteter. I dag är man uppe i 31 000 kvadratmeter där 265 internationella handlare inom konst, antikviteter och design sammanstrålar med totalt över 30 000 föremål till salu. Mässan pågår i elva dagar. Fjolårets saldo var 75 000 besökare, 262 representanter för museer från olika länder, 400 privata plan som anlände till Maastricht-Aachens flygplats och 136 000 blommor till ståtliga blomsterarrangemang.

Mässans renommé bygger på överlägsenhet, expertis och elegans. Glöm de stela betonghallarna vi oftast upplever som mässplatser. Här bygger 220 man i 23 dagar, de sista 11 dagarna dygnet runt. 15 000 kvadratmeter matta skonar samlarnas sköra fötter. Inga neonljus förekommer.

Öppningsdagen är legendarisk. Inträde sker enbart per inbjudan och under de nio timmarna öppningen pågår från middag till klockan 21 behövs det bland annat 15 000 glas champagne, 31 000 glas vin, 75 000 koppar kaffe, 50 000 sandwichar, 11 000 ostron serverade av 2 300 servitörer och preparerade av 515 kockar. Men vilken show och teater det är om man nu skulle ha tid att följa med det.

7 000 års historia

Det mest intressanta är ändå föremålen som finns hos de olika handlarna. Mig veterligen är detta det enda stället i världen där man samtidigt kan se mänsklighetens kulturhistoria representerad i föremål från de sista sjutusen åren. Detta är också mässans styrka. Eftersom den är så massiv är det uppiggande att emellanåt kunna byta ämne och århundrade, till och med årtusende. Här finns allt från de klassiska kulturernas gravfynd via gammalt europeiskt måleri till möbler och inredning, 1900-talets design och dagens nyaste konst. Samt smycken på hög nivå. Var annars kan man se allt detta samtidigt?

Föremålens äkthet garanteras av en expertjury som under ett par dagar innan mässan öppnar kontrollerar alla föremål, deras attribuering och proveniens, det vill säga deras historia. Om något inte stämmer låses föremålet in och handlaren får det tillbaka först när mässan stängt. Det här kan vara en orsak till att mässan värderas så högt bland både samlare och museer. Faktum är att det under de senaste två årtiondena grundats fler nya museer i världen än under 1800- och 1900-talen tillsammans. De behöver alla objekt att ställa ut.

Nyupptäckt Rembrandt

På en mässa med Maastrichtmått bör det alltid finnas sensationer. I år kom det stora i smått format. Mässans sensation är utan tvivel en tidigare okänd tavla av Rembrandt. En relativt liten och dammig tavla i dåligt skick hittades i en källare utanför New York. Den sattes upp på auktion i Bloomfield som okänd 1800-talsmålning med ett utrop på 600–800 dollar. Två budgivare började tävla med varandra på nätet och tavlan såldes för 870 000 dollar. Vinnare var Galerie Talabardon & Gautier vars ena ägare Bertrand Gautier anade annat. Han lät konservera tavlan och det råkade vara en jackpot: i övre högra hörnet syntes monogramsignaturen RHF, Rembrandt van Rijn. Det är en tavla som konstnären målat som 18-åring, och här ses hans signatur för första gången. Tavlans motiv är doften och den hör till en serie om våra fem sinnen. Tavlan såldes till Leiden Museum före mässan för, enligt hörsägen, en summa på tre miljoner. Det här är en historia om vikten av att handlaren har kunskap, snabbhet och mod att ta risker. Utan sådana blir det knappast nya kap.

Svensk proveniens

Jorge Welsh, med affärer både i London och Lissabon, är specialist på kinesiskt porslin för Europahandeln och visade en av sina höjdare: en pagoda i blåvitt porslin med förgyllning från Qing-dynastin, närmare bestämt slutet av 1700-talet eller början av 1800-talet. Den är en av endast tio i världen och har som proveniens familjen Ekman på Gubbero i Sverige. Den 90 centimeter höga dekorativa pagoden blev genast såld. Man får inte veta summan, men som gammal i gamet fick jag veta att summan var sexsiffrig och kring mitten, alltså kring 500 000 euro.

Picasso, Renoir och Monet blir man van att se här. Det är förståeligt på en internationell mässa där de flesta handlarna sparar sina förnämsta föremål för just detta evenemang. En monter kostar mellan 100 000 och 200 000 euro, men många handlare gör hälften eller mer av sin årliga försäljning här.

Under de senaste åren har man sett att speciellt konsthandlarna fått upp sina ögon för svenska konstnärer och svenska auktioner. Ofta har man kunnat se en Strindberg eller en Munch som inhandlats på auktion i Skandinavien och som här visas för en flerfaldig summa. I år förekom inga Strindbergtavlor, men det tyska galleriet Galerie Ulrich Fiedler hade en sparsmakad vitgrå monter med möbler av den svenska jugendarkitekten Alfred Grenander. Det rörde sig om möbler designade 1906 till hans sommarhus i Falsterbo som auktionerades ut på Helsingborgs Auktionsverk under sommarhettan i fjol. Två enkla slagbord köptes för 20 000 kronor av den svenska handlaren Paul Jackson och det tyska galleriet. Nu var de till salu för 160 000 euro på Tefaf Maastricht, restaurerade och ackompanjerade av en diger katalog.

Louis Sparre

Finskt ser man inte alltför ofta på mässan, men ju närmare vår egen tid man kommer desto större är chansen. I år bestod överraskningen definitivt av en märklig tavla hos konsthandlaren Agnew's, grundat i London 1817. En långsmal oljemålning i pompös ram, av allt att döma en tavla att hängas ovanom en dörr var signerad L. SPARRE/MDCCCXCVII Hfors. Tavlan heter Conscientia och tros höra till konstnärens intresse för spiritualism. Den är målad samma år som Louis Sparre grundade Iris-fabriken i Borgå. Tavlan har gått i arv inom familjen, till sist hos sondottern Christina Klingspor på Hällekis i Sverige. Den såldes på Bukowskis Market i höstas för 9 000 euro, nu gick priset på 60 000 euro.

Didier ltd från London är specialiserat på smycken designade av konstnärer och skulptörer efter andra världskriget. I år hade de två verk av finländare: Björn Weckströms halsband i silver och plexiglas från 1988 i originaletui för 6 500 euro och ett guldhalsband med spektrolit av Helge Narsakka designat för Kaunis Koru 1963 för 6 600 euro.

Jason Jacques från New York ställer ut på den moderna sidan. Hans bås brukar uppmärksammas. I år hade han inget finländskt, men han är den som säljer keramikkonstnären Kim Simonssons verk i USA. För två år sedan hade han Simonsson också på denna mässa, men trots att skulpturerna går åt som smör i USA blev de osålda här. I år ställde han ut den franska art nouveau-keramikern Pierre-Adrien Dalpayarts arbeten i en monter designad av samlaren, inredaren och möbeldesignern Rick Owens.

Tefafs styrka är definitivt bredden, kvaliteten, elegansen och estetiken. Här är det framför allt en fråga om att finnas till, synas och bli sedd. I år hörde man mest tyska, franska, holländska och italienska. Tidigare var det mera ryska och kinesiska.

Financial Times skrev för en tid sedan att varken konstintresserade amerikaner eller latinamerikaner längre vågar besöka Europa på grund av terrorhot, och att hotellbokningarna i Bryssel har sjunkit med en tredjedel. Kanske det är därför Tefaf i år etablerar två nya mindre mässor i USA, en för äldre konst i Washington och en för modern konst och design i New York. Samtidigt är det många amerikanska handlare som inte vill eller kan ställa ut i Europa. Få se hur framtiden ser ut.

Fakta

Tefaf

Årets antikmässa i Maastricht pågick den 11–20 mars.

I New York kommer den första mässan att hållas den 22–27 oktober i år.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00