Lyytinen lyser inte upp bluesen

Salig röra. På sitt sjunde studioalbum Stolen Hearts blandar Erja Lyytinen rock, blues och country. Bild: Tina Korhonen

Erja Lyytinens nya album har inspirerats av blues- och rocklegender som Jimi Hendrix och Led Zeppelin. Men följden är ett album som är spretigt och på sin höjd okej.

Blues

Erja Lyytinen

Stolen Hearts

(Tuohi Records)

Jag vill verkligen tycka om bluesartisten Erja Lyytinens nya album. Dels för att blues utgör en så marginell del av all ny musik som släpps i dag, dels för att jag är imponerad av de som vågar satsa på en genre som hamnat i skymundan i Finland. Jag vill känna bluesen i Lyytinens texter, i musiken, i rösten – men när det gnälliga jämrandet börjar några sekunder in i första låten Stolen Hearts tvingas jag dra en djup suck.

"Confidence your second name, this lioness you couldn't tame ... The queen of stolen hearts", sjunger Lyytinen med inlevelse. Men jag känner ingenting.

Spretigt och ofärdigt

Lyytinen är en etablerad artist och gitarrist. Albumet Stolen Hearts är hennes sjunde studioalbum sedan debuten 2003 – hon är utan tvekan en erfaren musiker. Däremot är jag inte lika övertygad om att hon är bra på att göra blues.

På Stolen Hearts blandar Lyytinen vilt rock, blues och country. Medan 24 Angels är en rockballad rör sig Love laboratory och Black Ocean mot blues och soul. Men i stället för att erbjuda dynamik och variation är albumet otroligt spretigt med låttexter som saknar djup.

Ett av problemen är Lyytinens sound. Det märks att hon inspirerats av artister som Bonnie Raitt och 90-talets powersoul-artister, men i stället för att ta vara på sitt eget sound och hur det samverkar med musiken, verkar hon försöka imitera andra. Hon går från att låta som popjazzsångerskan Vonda Shepard i en låt till Nightwish i en annan, men hon låter aldrig riktigt naturlig eller avslappnad.

Medan hennes röst hade kunnat vara den röda tråden som binder ihop genrerna på albumet bidrar den till det ojämna. Produktionen framstår utöver detta som ofärdig: Lyytinens röst drunknar i allt annat ljud och trummorna känns märkligt dämpade.

Borde släppa bluesidealet

Bluesen framstår som en tidlös musikgenre, men det beror kanske på att den förknippas med specifika artister, klassiker, som många fortfarande lyssnar på. Det kanske också är därför Stolen Hearts känns så daterad och tillgjord.

Om Lyytinen hade släppt sina idoler, de hon vill eller omedvetet försöker låta som, hade albumet eventuellt varit bättre. Om produktionen hade vågat satsa på ett enhetligt sound, och om låttexterna hade känts förankrade i riktiga upplevelser, hade jag kanske gillat Stolen Hearts.

Nu gjorde jag inte det.

Anna Lillkung Reporter

Annons: Aktia hjälper dig att tänka framåt

De flesta finländare har idag koll på att hem, fritidsbostad och fordon behöver försäkras för att hålla ekonomin i balans om allt inte går som planerat. När det kommer till personförsäkringar är läget ett annat. Jämfört med många andra länder har Finland ett bra socialskydd och många förlitar sig på att man får tillräckligt stöd för att klara sig ekonomiskt om något allvarligt inträffar. Men hur långt räcker socialskyddet egentligen? Hur påverkas livet om man insjuknar allvarligt och inte längre kan arbeta? Klarar sig familjen ekonomiskt utan en förälder? 9.4.2020 - 00.00

Mer läsning