Lyxtrio på ny lyxklubb – Vijay Iyers trio imponerade i Helsingfors

Vijay Iyer. Arkivbild. Bild: Adam Warzawa

Femstjärniga recensioner och utmärkelser som årets album har Vijay Iyer samlat på sig under de senaste åren. Det är lyxigt att mitt i huvudstaden i en inte för stor klubb få lyssna på ett av jazzvärldens största namn i dag.

JAZZ

Vijay Iyer Trio

G Livelab 5.10

"I dag" är ordkombinationen som kommer i åtanke då man hör den indisk-amerikanska pianisten Vijay Iyers jämlikt improviserande trio med basisten Stephan Crump och trumslagaren Justin Brown. Det är fråga om pianotriojazz årsmodell 2016. Årets modell skiljer sig dock inte nämnvärt från förra årets, då Iyers trio uppträdde på We Jazz-festivalen i december.

Det som mest skiljer dessa två spelningar är miljön. Även om Iyers band förmodligen skulle låta bra till och med mitt i rusningen på järnvägsstationen, fungerar pianotrion – det intima formatet som kan låta som mera än summan av sina delar – bäst i en klubbsituation.

Trion inledde mycket spontant, Iyer spelade enstaka toner av vilka han byggde en bruten rytmik. Crump lyssnade och började både ledsaga och kommentera med spridda toner. Brown justerade trummorna lite halvblasé tills han plockade upp bitarna och startade ett drivande komp.

Det första stycket var enligt Iyer ett eget som ännu inte har någon titel, vilket leder till tanken att man började mer eller mindre improviserat. Men improvisationen framkallade snart Thelonious Monks Work, som även hördes på Alexandersteatern i fjol. Liksom då kunde man inte dela in framförandet strikt i tema och solo, utan Monks lustifika fraser alternerade med Iyers ännu längre gångna färder i gränslandet för en tonal värld.

Rytmik i högre skolan

Rytmiken med sina pauser och skiftningar hörde till den högre skolan. Browns komp var ofta täta och beatbaserade men ändå inte ett dugg stela. Pulsen var så drivande att Crump kunde växla mellan fingrar och stråke på kontrabasen utan någon fara att rörelsen skulle stagnera.

Trions metod, hellre kollektiva och simultana solon än individuella, medför att strukturerna döljs något. De olika styckena vävdes till en helhet och Iyer presenterade musiken bara två gånger, mellan längre musikaliska sjok.

Även Rod Tempertons The Star of a Story hördes både på We Jazz och nu. Repertoaren tycks inte variera så stort på trions spelningar, men kanske andra godbitar kom på den andra konserten – trion spelade nämligen två konserter för olika publik samma kväll i labbet.

Extra skäl för att spela stycket fanns, oberoende av om Iyer kände till det. Temperton, som skrev bland annat Thriller för Michael Jackson, avled nämligen förra veckan.

Dessutom fick man i poplåten prov på Iyers egensinniga solon som ofta bygger på upprepning och utveckling. Pianisten repeterade med ett finger ackordets kvint medan resten av den högra handen gjorde piruetter kring denna bordun.

G Livelab, som nyligen öppnade sina kopparinramade dörrar i hörnet av Lilla Robertsgatan och Georgsgatan, är ett ställe som saknar like i staden. En lika lyckad kombination av interiör, ljudåtergivning och tillgänglighet har inte tidigare setts. Laboratoriet kommer att bjuda på drygt tio konserter per månad: pop, klassiskt och jazz.

Jan-Erik Holmberg

Fräscht grepp på bostadsmarknaden tilltalar unga

17.5.2019 - 16.03