Lyxen är dubbelbottnad, paradoxal

Det var ett vågat stilistiskt drag av Trygve Söderling (HBL Debatt 9.9) att i diskussionen om kultursektorn och pandemin kalla kulturen en lyx, ett ord som onekligen väcker associationer åt en rad olika håll, alla kanske inte så hemskt "kulturella". Men det han säger i sitt inlägg är att kultur är en rikedom, att vi är rika eftersom vi har tid och råd med någonting utöver smör på brödet. Den lyxen är enligt honom i det långa loppet skillnaden mellan slaveri och liv.

Jag läser en intervju på nätet av Claes Foxerus på dennes blogg Lyx med Michael Dahlén, professor i ekonomi och författare, där samtalet kommer in på det de beskriver som "gammal lyx" och "ny lyx". Foxerus skriver: "Den 'gamla' lyxen fasthåller artefakternas status som bil – Ferrari eller penna – Mont Blanc. Den 'nya' lyxen spänner förbi (de flesta stegen i) Maslows behovstrappa: i västvärlden har vi våra fysiska och psykiska behov tillfredsställda, så vi kan tillåta oss fokusera på det extra(vaganta)."

Enligt Foxerus har betydelsen av lyx förändrats, från att förr ha varit starkt kopplat till det materiella till att numera vara en upplevelse. Dessutom är lyx, menar han, på väg att bli ett framtidsscenario, nämligen ett evigt liv: "Detta innebär rent evolutionistiskt en mycket spännande resa: lyx var förr främst rationellt, i dag är det emotionellt och i framtiden blir det utopiskt – i vissa aspekter."

Lyxen färdas alltså, om man får tro Foxerus och Dahlén, mellan olika stationer, från det fysiska till det mentala, från det rationella (ifall det att räkna i pengar anses rationellt) till det mentala och utopiska, det transcendenta, det tidsliga.

Kanske är tidsstressen i dag något av det som starkast dikterar upplevelsen av vår samtid. Tidsstressen och dess motpunkt: känslan av att vara uttråkad. För en pensionär är detta att inte behöva ha sin tidsanvändning rigoröst utstakad en stor lyx. Men den sker hela tiden mellan linjerna ordning och oordning (kaos?) eller kanske hellre fokus och vila. Anspänning/disciplin och avslappning. Och lyxen består just av att den kan upplevas som självvald, inte påtvingad.

Men också den lyxen är dubbelbottnad, paradoxal. Parallellt med den dagliga tidsfriheten finns insikten om den begränsade tiden mer allmänt.

Etymologin hos ordet lyx är komplicerad. I latinet finns två likalydande ord med delvis överlappande betydelse: luxus i betydelsen yppig fruktbarhet, kättja, lust och luxus i betydelsen vrickad, vriden ur led.

Utopin kan då också ta formen av en dystopi: är det kanske så att tiden alltmer håller på att vridas ur led i det samtids- och framtidsscenario man nu har att försöka fundera vidare på?

Sven-Erik Klinkmann, Vasa

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Pionjären inom styling

Mer läsning