Lyran sjunger om trygghet till förmån för Kvinnolinjen

Damkören Lyran sålde slut på sin välgörenhetskonsert i Uspenskijkatedralen. Överskottet från biljettförsäljningen riktar Lyran till telefon- och nättjänsten Kvinnolinjen för kvinnor som upplevt våld, hot eller rädsla. Också musiken på fredagskonserten lyfte fram teman om trygghet och skydd.

Var är du? Akademiska damkören Lyran. Jutta Seppinen, dirigent. Uspenskijkatedralen, 23.11.

Lyrans konsert under ledning av Jutta Seppinen blandade olika stilar och byggde samband mellan kyrkliga budskap och sagoberättelser. En betydande del av programmet var återanvändning av Lyrans nordiska folksångsturné förra våren. Likväl anknöt också folksångsarrangemangen till fredagens konserttema med sina berättelser om fara och olycka. Lyrans fortsatta engagemang med folksång var glädjande och mångsidig lyssning speciellt tack vare många lediga soloinsatser. Bland folksångsrepertoaren var Ilona Korhonens stycken ur evangeliet Marian virsi, i stil av finsk folksång enligt Arhippa Perttunen, speciellt intagande.

Det nya arret för damkör av Samuel Barbers Adagio/Agnus Dei lyftes fram i marknadsföringen och programbladet aningen underligt som ett "uruppförande". Är inte just den här musiken ytterst bekant? På Lyrans konsert ljöd Barbers verk som musikalisk terapi eller tröst. Lyran sjöng nätt och rent men jag saknade uthållighet och seghet i de långa linjerna och de breda harmonierna. Likväl tror jag att Lyran uppskattade chansen att pröva sig på den här musiken och troligt är att tonsättaren Perttu Haapanens arrangemang kommer att leva vidare i körens repertoar. Dessutom kan man tänka sig att samarbetet mellan paret Seppinen/Haapanen hade praktiska fördelar och att också där finns potential för framtida projekt.

En ytterst välkommen tankeväckare på programmet var Seppinens nyskrivna verk Lapsi. Tvära klanger, råa glidljud, skrynklandet av papper och plötsliga tystnader förde fram ett annorlunda damkörssound som tog starkare ställning till tankar om osäkerhet eller rädsla. Mot slutet presenterades en mångtydig teatral scen där fyra sångare kastade boll till varandra liksom småbarn. Bakom publiken ropade plötsligt ensamma korister frågande "Äiti?" mot dirigentens avstötande rygg.

Born Into a Fairy Tale var ett nytt (men inte så spännande) verk av den amerikanska tonsättaren Timothy C. Takach till text av Julia Klatt Singer. Takach och Singer har redan tidigare samarbetat med nyskriven körmusik i Mellanvästern i USA. Det nya stycket klingade traditionellt med milda harmonier om sagovärldar som bortablivit. I stället hittade verket sentimentalt lugn i minnet av mamma – hennes röst (her voice) och hennes kärlek (her love).

Sammanfattningsvis framstod Lyrans konsert lyckat i många avseenden. Kören uppträdde med både ny och gammal repertoar. Programmet visade ett brett urval av sångteknik med många friska utmaningar för kören. Speciellt glädjande var det att se en uttänkt konserthelhet ta form kring välgörenhetsmålet och att konserten hade hittat en tacksam publik.

Dante Thelestam