Lyhördhet föder framgång

Bild: Wilfred Hildonen

Problemet i modern företagsverksamhet är det traditionsbundna och orubbliga fackföreningslägret.

Torsten Fagerholm kommenterar – som vanligt – fräscht och okonventionellt betydelsefulla händelser och trender av intresse. I ledarartikeln 29.12 analyserar han bolaget Nokias uppgång och fall i skenet av Nokiaaktiens betydande nedgång på börsen under år 2019. I framgångsrika Supercell ser Fagerholm en diametral kontrast till Nokia.

Undertecknad vill gärna komma med en jämförelse där lyhördheten upptar en central roll. Lyhördheten vad gäller tolkningen av tidigare oupplevda incitament i vår omvärld.

Anser vi att det nya och tidigare oupplevda är en övergående händelse eller borde vi tolka detta som de inledande faserna av en ny och stark trend?

Ser vi på företagsvärlden kan och bör vi ställa oss frågan: Är vi tillräckligt flexibla och anpassningsbara för att möta de nya kraven? Vilken roll förutom den nu klart dominerande administrativa har företagens styrelser då det gäller att ha näsa för och kunna initiera avgörande förändringar? Är företagsledningen i övrigt ens villig att låna ett öra till visioner och förslag som uppstått inom den kundnära personalen?

Ju mer vi värdesätter idéer och initiativ från engagerade anställda i vårt företag desto mer bör detta också beaktas i löne- och karriärfrågor. Lokalt och av det berörda företaget!

Problemet i modern företagsverksamhet är det traditionsbundna och orubbliga fackföreningslägret. I fackets tolkningar finns mycket litet utrymme för att luckra upp förstelnade strukturer. Få, om ens någon medborgare har undgått att leva med digitaliseringen eller gjort enträgna försök att anpassa sig till den. Facket däremot ropar strejk så fort företagen genomför eller planerar anpassningar till den nya verkligheten, oberoende om det sker inom den egna branschen eller någon annan. Den färska poststrejken med vidhängande stödstrejker är ett gott (bedrövligt!) exempel.

De flesta av oss värdesätter åtgärder som tryggar vårt välståndssamhälle medan facket tycks föredra ett motståndssamhälle. Ifall regeringen Marin vill uppnå det sysselsättningsmål den uppställt som villkor för att landets ekonomi skall vara på sund bas och utan ny låneupptagning bör företagssektorn erbjudas stimulerande och flexibla betingelser.

Ekonomerna spår att samhällsekonomin i första hand kommer att stödas av den inhemska konsumtionen. Olika jobb i hem och stuga samt den allt äldre befolkningens tilltagande servicebehov är en viktig marknad för de mindre företagen som i betydande utsträckning kunde påverka sysselsättningsgraden i positiv riktning.

En god inledning för den färska regeringen kunde bestå av en återgång till de tidigare nivåerna gällande det så kallade hushållsbidraget. Vilken må logiken ha varit då det välfungerande systemet försämrades?

Tom Palmberg Helsingfors

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning