Lustigt aktuell betraktelse över sanning och kärlek

Elektrifierat. Ilkka Heiskanen och Heikki Kinnunen för en märklig dialog i Éric-Emmanuel Schmitts Variations Énigmatiques. Medan Kinnunen (t.h.) puffar på som en pansarvagn, förvandlas Heiskanen till en allt mer kameleontliknande karaktär.Bild: Aki Loponen

Den som följde debatten om Knausgårds autofiktiva romansvit Min Kamp ser lustiga paralleller i 90-talspjäsen Enigmatiska variationer.

TEATER

Arvoituksellisia muunnelmia (Enigmatiska variationer)

Originalmanus Éric-Emmanuel Schmitt, översättning Leo Kontula. Regi Sakari Kirjavainen, scenografi Juha Mäkipää, kostymer Elina Kolehmainen, ljus Petteri Unkila, ljud Jane Auvinen. I rollerna: Heikki Kinnunen, Ilkka Heiskanen. Helsingfors stadsteater, Studio Pasila 30.8.

En ensam journalist reser till en avlägset belägen ö, för att bli den förste som tillåts intervjua den vresige och enstörige nobelprisförfattaren Abel Znorko. Början går klent, men då samtalet djupnar avslöjas en intensiv och tragisk hemlighet som förenar de två männen. Gränserna mellan fakta och fiktion suddas ut i den franske författaren Éric-Emmanuel Schmitts pjäs Variations Énigmatiques, som i Leo Kontulas översättning kallas Arvoituksellisia muunnelmia.

Veteranskådespelarna Heikki Kinnunen och Ilkka Heiskanen är ensamma på scenen som besökaren Erik Larsen och hans motvillige värd Znorko. Men deras elektriska samspel räcker mer än väl för att ta scenen i besittning. Kinnunen puffar genomgående på som en pansarvagn i rollen som förbittrad och bufflig kulturman och står för de flesta av pjäsens skratt, medan Heiskanens flexibla ansiktsdrag utgör en fruktbar projektionsyta för hans allt mer kameleontliknande karaktär. Scenografin är sparsmakad utan att vara minimal, och fungerar som inramning utan att väcka desto större uppseende. Samma kan sägas om ljuddesignen, även om stormens vinande utanför Znorkos skärgårdsvilla ibland känns störande endimensionellt och burkigt.

Originalmanuset är skrivet redan 1996 men känns ändå lustigt aktuellt, då det behandlar de suddiga gränserna mellan fakta och (auto)fiktion genom en berättelse om en butter och nojig norsk nobelprisvinnares snåriga personrelationer. Den som för några år sedan följde med debatten kring Karl-Ove Knausgårds romansvit Min Kamp och de etiska dimensionerna av att blanda självbiografi och fiktion kan se lustiga paralleller i handlingen. Även i denna historia ingår en kärleksrelation och en kvinna, även om hon här saknar möjlighet att föra sin egen talan med sin egen röst.

Produktionen är ett samarbete mellan Helsingfors Stadsteater (Helsingin Kaupunginteatteri), Tavastehus teater (Hämeenlinnan Teatteri), Kuopio Stadsteater (Kuopion Kaupunginteatteri), Logomo (Åbo) och Riihimäki Teater (Riihimäen Teatteri) och kommer också att visas på samtliga nämnda teatrar efter premiären i Helsingfors.

Otto Ekman Reporter

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00