Lurigt och lagom spännande

LIVSFARLIG LEK. Emma Roberts och Dave Franco leker sanning och konsekvens i Nerve. Bild: Niko Tavernise

Trots att det ibland är lite si och så med trovärdigheten finns det en sorts pervers logik i filmen Nerve, om ett manipulativt online-spel.

THRILLER

Nerve

Regi och manus: Henry Joost & Ariel Schulman. Manus: Jessica Sharzer.

I rollerna: Emma Roberts, Dave Franco, Emily Meade.

Den som mot förmodan inte har fullt upp med att jaga Pokémon kan med fördel bänka sig framför Nerve, en thriller där det till synes tråkiga IRL-stuket (som i "in real life", på riktigt) skakar tass med cyberspace och dess hotbilder.

Nerve är det manipulativa online-spelet som bygger på det välbekanta sanning eller konsekvens-scenariot. Logiken här är inte överraskande den följande: ju häftigare utmaningar, desto högre poäng – och tittarsiffror.

Antalet följare i sin tur betyder klirr i kassan, alltså är det inte så konstigt att många känner sig manade. High school-tjejen Venus Delmonico (Emma Roberts), "Vee" bland vänner och bekanta, hör inte nödvändigtvis till dessa.

Hon är den blyga, socialt hämmade Staten Island-tjejen som helst av allt gömmer sig bakom sin kamera. Det vill säga när hon inte håller till i skuggan av klasskamraten och bästa väninnan Sydney (Emily Meade), en baddare på Nerve.

Så när Vee i en svag stund engagerar sig handlar det blott om en fix idé, inte om tävlingsinstinkt. Dessutom börjar det hur oskyldigt som helst, typ kyss en främling och fånga det på bild.

Ödets ironi är att valet faller på Ian (Dave Franco), en kille som de facto också sysslar med Nerve. Och vips sitter de på en motorcykel på väg till stora stygga Manhattan – utmaning nummer två.

Inget att skriva hem om det heller, men det är förstås endast en tidsfråga innan utmaningarna antar seriöst skrämmande, för att inte säga livsfarliga, proportioner.

Stolpe in

Nerve är varken den första eller den sista filmen om nätet och dess faror, om grupptryck och nätmobbning, men det är definitivt en av de bättre, mera underhållande.

Inte bara lyckas radarparet Henry Joost & Ariel Schulman med konststycket att integrera den vildvuxna nättrafiken med den yttre handlingen, detta utan att man som tittare känner sig åsidosatt. Även i övrigt är det lätt och ledigt berättat, och trots att det ibland är lite si och så med trovärdigheten finns det i filmen en sorts pervers logik, väl anpassad till "The Age of Instagram".

Vad synd då att Joost och Schulman inte riktigt vågar löpa linan ut, att man på slutrakan får kalla fötter. Trots detta blir det nog stolpe in, lite beroende på huruvida man tillhör filmens målgrupp eller ej.

Krister Uggeldahl

En nästan skuldfri bostad ger dig flera möjligheter i din ekonomi

Ett omvänt bostadslån innebär utnyttjande av den förmögenhet man har fast i sin bostad. Om man känner att pensionen inte räcker till och besparingar sitter i väggarna, kan man frigöra medel genom att ta banklån på upp till hälften av bostadens värde. 25.4.2019 - 10.46