Lunchpatrullen: Mamma Rosa känns en smula lyxig

Lunchpatrullen är tillbaka och inleder sin runda strax norr om Helsingfors centrum, på Mamma Rosa vid Tölötorg. Här gäller bordsservering också till lunchpris.

Om man har tid och möjlighet att göra en avstickare från Helsingfors centrum för att inta lunchen vid Tölötorg, så är Mamma Rosa väl värt en spårvagnsresa med linje 2 eller en rask promenad på en kvart. Lunchen där kostar inte mer än en gammal lunchkupong (som numera har ersatts av ett laddningsbart plastkort för samma ändamål), alltså 10,40 euro. Men servicen känns mera personlig och matportionen tillredd med större kärlek än i centrum.

Vi anländer mitt i lunchrusningen, så livlig som den nu blir en vardag strax efter midsommar. Alla bord på den inglasade terrassen är upptagna, så vi bänkar oss vid ett fönsterbord inne i restaurangen, med utsikt över Runebergsgatan och Tölötorg. Torget upptas till största delen av parkerade bilar, men visst finns där också ett par torgstånd och ett välbesökt tältkafé.

Fotografen Leif beställer laxportionen med potatismos och sparrissås, medan jag väljer chili con carne med ris och rödkål. I lunchpriset ingår också en liten förrätt med bröd, man får välja mellan sallad och dagens soppa, som den här dagen är tomatsoppa.

– Soppan är krämig och god, den är riktigt gräddig, men lite för salt. Tomatsmaken slår inte igenom, men mot slutet smakar soppan ännu saltare, tycker Weckström.

Vi har båda beställt glutenfritt bröd och blir serverade varsin varm semla med sesamfrön på.

– Brödet är gott för att vara specialbröd, påpekar Leif.

Salladen är fräsch och saftig, men inte speciell på något sätt, den innehåller bara tomat, gurka och ett par olika sorters melonbitar.

Laxen god och populär

Huvudrätterna serveras snabbt, vi hinner knappt avsluta förrätten först. Portionerna är fint komponerade med en klick rödbetor respektive strimlad rödkål som ger färg och ett par kvistar färska örter som får stå för det gröna.

Mamma Rosa bjuder på en utsikt över gatuvimlet i Tölö, som består av allt från gatuförsäljare och trädkramare till fönstertvättare och småbarnsföräldrar med vagn. HBL:s testpatrull åt lax och chili con carne. Bild: Leif Weckström

– Potatismoset smakar äkta, i alla fall innehåller den smör. Och såsen är god, den har en tydlig smak av sparris. Laxen är inte torr och inte är den heller lika salt som tomatsoppan var, säger Leif och verkar väldigt nöjd över sitt lunchval.

Det är han inte ensam om, en snabb blick ut över restaurangsalen avslöjar att över hälften av matgästerna just den här dagen har valt laxen.

Min portion med chili con carne lyckas överraska mig något – det är ingalunda köttfärs som simmar omkring i den rödbruna såsen, utan rejäla köttbitar. Det är inte varje vecka man serveras oxkött till lunchen. Köttet är mört, men ger ändå ett visst tuggmotstånd. Det godast är nog ändå såsen, som har en fyllig smak och chilins hetta som slår till lagom starkt i eftersmaken. Tycker man att det blir för starkt kan man dämpa hettan med den klick crème fraiche som toppar portionen. Den strimlade rödkålen smakar inget speciellt, men jag äter den snällt ändå för att kål lär ska vara nyttigt – och för att den representerar grönsaker, vilket jag gärna äter mera av.

Storstadsliv

Om vi ska vara ärliga hade jag helst valt risotto med rödbeta, men den portionen överskrider vår lunchbudget med över 5 euro och var därför inget alternativ den här dagen.

Serie

Lunchpatrullen: Mamma Rosa

På lunchmenyn finns fem olika rätter till lunchpriset 10,40 euro: lantsallad (med skinka och ägg), 10 bitar sushi, dagens pizza med fyra valfria fyllningar, lax med sparrissås och chili con carne med ris.

Förutom dessa rätter serveras också en handfull dyrare lunchalternativ och en trerätters meny för 29 euro.

Kaffe eller te kostar 2,50 euro och efterrätterna 3 euro.

Restaurangen ligger på Runebergsgatan 55, lunchen serveras vardagar mellan klockan 11 och 14.

– Det bästa med att äta här är att servicen är mycket bättre än på restauranger i centrum, här känner man att man äter ute tack vare bordsserveringen. Jag känner mig väl bemött, säger Leif.

Under lunchens gång har vi med intresse följ med livet kring Tölötorg och speciellt då fotgängarna. En fönstertvättare stör utsikten till en början, men han jobbar snabbt och effektivt och snart får vi blicka ut genom rena fönsterrutor. Förvånansvärt många barnfamiljer strosar förbi, gissningsvis på väg hem från lekparken. En tidningsförsäljare i orange väst försöker skaffa sig sitt levebröd och sneglar intresserat på fönstertvättaren. Ett medelålders par, antagligen lokala Tölöbor, snubblar förbi och damen måste ta stöd av krukväxten för att inte tappa balansen. Det är en brokig skara människor som rör sig i dessa kvarter.

Kaffe eller te ingår inte i lunchpriset, så det hoppar vi över. Om det hade funnits tid i kalendern hade en kopp kaffe i solskenet på torget passat bra, men det får vänta till nästa besök i Tölö.

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33