Lugna växter – mardrömmen simmar under ytan

I skulpturer av silikon försöker svensken Roland Persson fånga den känsla som på tyska kallas unheimlich. Ofta för verken tankarna till filmernas värld, skriver Helen Korpak.

Roland Persson: Flora & Fauna.

Helsinki Contemporary, Bulevarden 10.

Till den 29.

På pressvisningen av svenska Roland Perssons utställning på galleri Helsinki Contemporary beskriver kurator Mika Hannula ett besök i konstnärens ateljé: frågan "vad är det här verket gjort av?" får gång på gång svaret "silikon". En person i publiken lyssnar på Taanilas anekdot och pekar sedan på ett bastant bord med en enorm kaktus växandes ur det. "Men vad är det här verket gjort av då?" lyder frågan. Silikon.

Blommor, kroppsdelar, papplådor, vinglas. Stora grenar, komplicerade rotsystem, blänkande vattenpölar. Alla dessa ting samt mycket annat har Persson skapat av silikon under de snart 20 år som han arbetat med materialet. Samtliga är svindlande realistiska. Hjärnan spjärnar emot: även sedda nära inpå har skulpturerna en förmåga att bedra. När någon detalj som skvallrar om materialet sedan lokaliseras är det nästan chockerande: äckligt och fascinerande på samma gång.

Unheimlich

Äcklet har länge varit en del av Perssons konstnärskap. Engelskans uncanny, på tyska unheimlich, saknar motsvarighet på svenska. Kuslig eller besynnerlig ligger nära, men fångar inte helt ordets innebörd av förundran blandat med förvirring och obehag. I detta limbo svävar många av Perssons skulpturer. Ta till exempel Flower Tattoo från 2010: två bleka och tatuerade avhuggna armar. Äckligt. Realistiskt. Mesmeriserande.

Utställningen Flora & Fauna är dock Perssons försök att skapa en vacker utställning. Inga stympade människor, inga döda djur. Fauna-delen av utställningens namn lyser med sin frånvaro. Däremot är det mycket flora, denna eviga symbol för skönhet. I galleriets främre rum möter betraktaren installationen Mouth of Medusa, bestående av trötta blad av jättenäckros som kryper fram längs med golvet från ett omkullvält badkar. Det är Little Shop of Horrors blandat med ett lite annorlunda memento mori.

Japansk anime

Överlag för Perssons verk ofta tankarna till filmernas värld. Dels för att hans silikonskulpturer är narrativa och teatraliska, dels för att de tack vare sin realism också liknar dramatisk rekvisita. Här finns ett hantverk nära besläktat det som krävs för att göra trovärdiga lik eller sår för film. Ett klart makabert stråk.

Å andra sidan väger Perssons fantasi upp de dystra associationerna. I en drygt fem år gammal essä om Perssons konst nämner Moderna Museets före detta museichef Björn Springfeldt den japanska animationens superkändis, Hayao Miyazaki. I Flora & Fauna går tankarna snarare till Satoshi Kon, regissör av mer science fiction-orienterade men likväl galet fantasisprakande mästerligt animerade långfilmer. Lugna växter, men mardrömmen simmar under ytan.

Intimate Distance är verket i vilket en kaktus växer ur ett bord, med rötter slingrandes ner i glas som står på golvet. Silikon, förstås, och oerhört välbalanserat – en kaktus på ett bord vore inte så mycket, men med rötterna och glasen får Persson till stånd en gåtfull skulptur som ändå är lättillgänglig. Det är inte psykoanalytisk symbolik som i Louise Bourgeois verk, men de lätt freudianska undertonerna finns där.

Persson varierar sina silikonverk med teckningar, utförda med samma envetna perfektionism som skulpturerna. Tusentals och åter tusentals små svarta tuschprickar bygger upp bilder som främst är botaniska. Dessa bleknar förstås intill de dramatiska skulpturerna, men lockar ändå betraktaren till sig. Lite tvådimensionalitet i ett myller av organiska former.

Helen Korpak