Lovar mera än ger

Många roller. James McAvoy utvecklar ett flertal personligheter i Split.Bild: Okänd

THRILLER

Split

Regi och manus: M. Night Shyamalan. Foto: Mike Gioulakis. I rollerna: James McAvoy, Anya Taylor-Joy, Haley Lu Richardson, Jessica Sula.

Efter genombrottet med Sjätte sinnet, The Sixth Sense, har M. Night Shyamalan (Unbreakable, Signs, The Village) haft många matchbollar men utan att riktigt få till det.

Och vad beträffar penningstinna prestigeproduktioner i stil med The Last Airbender och After Earth har slutresultatet varit direkt gräsligt. Vem vet, kanske är det därför som regissören nu återvänder till sina rötter, till skosnöresproduktioner som Shyamalan – i egenskap av manusförfattare, regissör OCH producent - har bättre kontroll över.

Efter The Visit häromåret följer nu Split, en psykologisk thriller med ett minst sagt schizofrent anslag.

I den ruggiga öppningsscenen möter vi tre tonårstjejer som bryter upp från ett födelsedagskalas, bara för erbjudas skjuts av födelsedagbarnet Claires (Haley Lu Richardson) pappa. Det är bara det att en helt annan person sätter sig vid ratten.

Säg hej åt Dennis (James McAvoy), en vilt främmande man som drogar och kidnappar de tre tjejerna som sedan vaknar till liv i ett källarutrymme. Där får Dennis sällskap av Patricia och Hedwig, senare också av Barry och Kevin.

Poängen är att McAvoy gör samtliga roller - karlen lider av en "dissociativ identitetsstörning" som gör att han utvecklat ett flertal personligheter. Därav de frekventa besöken hos Betty Buckleys psykiater som sent omsider anar att allting inte står rätt till.

Däremellan gör Claire och hennes väninnor (Anya Taylor-Joy och Jessica Sula) sitt allt för att rymma, detta för att undgå personlighet nummer 24 - ett odjur som får resten av gänget att framstå som riktigt trevliga prickar.

Som så ofta när det gäller M. Night Shyamalan finns det gott om intressanta element, bland dessa en James McAvoy som spelar ut hela sitt register, inte sällan med en genuint otäck brittisk accent.

Knappast blir det sämre av att Shyamalan är en thrillerhantverkare av den gamla skolan, en som föredrar suspense och krypande spänning framom blodutgjutelse.

Dessvärre lyckas regissören inte heller den här gången knyta ihop påsen. Uppslagen finns där men vad man saknar är det klaustrofobiska och på riktigt nerviga. Det sjuder men kokar aldrig upp.

Krister Uggeldahl

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00