Svenska Loui Sand avbryter handbollskarriären – "Jag är född i fel kropp"

Loui Sand avslutar karriären. – Jag har mått otroligt dåligt och alltid vetat vad det beror på. Bild: Adam Ihse/TT

För den svenska landslagsspelaren Loui Sand har det varit ett lidande att vara född i fel kropp. Idrotten bygger ofta på en tydlig könsindelning och att våga berätta om sina erfarenheter är jätteviktigt, enligt flera förbund. Nu har Sand beslutat avbryta karriären.

– I en perfekt värld hade vi inte ens behövt diskutera det här. Men när samhället ser ut som det gör så är varje berättelse viktig, säger Sofia B Karlsson, utbildningsansvarig för jämställdhet och inkludering vid det svenska Riksidrottsförbundet (RF).

Fakta:

Loui Sand

Namnet: Döpt till Louise, men använder Loui som förnamn.

Född: 27 december 1992.

Familj: Flickvännen Emma Berglund, landslagsmeriterat fotbollsproffs i franska Paris Saint-Germain.

Position: Vänstersexa.

Klubb: Fleury Loiret (2018–).

Moderklubb: Kärra (–2005).

Övriga klubbar: Önnered (2005–2009), Sävehof (2009–2017), Brest (2017–2018).

A-landskamper/mål: 105/221.

På måndagen meddelade Loui Sand, som spelat 105 landskamper för Sverige, att handbollskarriären kommer att avslutas, och att den nu före detta landslagspelaren ställt sig i kö för att få diagnosen könsdysfori.

– Jag har mått otroligt dåligt och alltid vetat vad det beror på – jag är född i fel kropp, säger Sand.

– Hade en helt anonym 26-åring ställt sig i kö för könsdysfori, som det så fint heter, hade det med största sannolikhet gått de flesta obemärkt förbi. Men detta kommer jag aldrig komma undan med, hur jag än vrider och vänder på det. Folk kommer få redan på det. Därför väljer jag att gå ut med det på mitt eget sätt, med mina egna ord, säger hon och fortsätter:

– Jag gör det för min egen skull, jag tycker det känns så himla befriande att äntligen kunna lägga alla korten på bordet och säga som det är. Men jag gör det också för mina nära och kära, för att de ska slippa ljuga om den egentliga anledningen till varför jag valt att lägga handbollskarriären på hyllan.

Tacksam

Hon säger att hon är beredd på en tuff och lång process. Men hon är övertygad om att hon kommer må bättre av det liv hon nu väljer att leva.

– För jag har alltid känt mig som Loui Sand och inte som Louise Sand och jag är så otroligt tacksam för att jag alltid fått vara den jag är och aldrig blivit ifrågasatt. Jag har alltid haft killkläder och alltid klippt mig kort som en kille. Folk har gillat mig och accepterat mig som jag är. Jag vill inte längre gå runt med mitt ständiga självhat på grund det obehag jag känner över mitt kön och över min kropp.

Ber om respekt

– Livet är för kort för att inte ta tag i de problem som går att lösa i dagens Sverige. Det har funnits dagar då jag ställt mig frågan: "Varför har jag blivit så här? Adopterad, mörkhyad, lesbisk och nu transsexuell".

Podden avslutas med att Loui Sand ber folk att respektera att det är det hon säger nu är det som hon väljer att dela med sig av, även om det lämnar en del frågor.

– Jag är också medveten om att jag kommer få utstå glåpord eller hat. Men vet ni, jag bryr mig inte om ni inte gillar mig eller inte. Huvudsaken är att jag – äntligen – gillar mig själv.

Hjälper andra

Enligt Sofia B Karlsson är det viktigt att vi får höra historierna likt Loui Sands, som kan stärka andra och öppna upp för viktiga samtal om transpersoners villkor i idrotten.

– Att Loui väljer att berätta kan göra det lättare för andra som är i liknande situationer.

Dock poängterar hon att ansvaret inte ligger på en enskild individ utan på föreningar, tränare och ledare att skapa inkluderande idrottsmiljöer.

Annelie Salminen, ordförande i förbundet Transammans, instämmer:

– Varje person som syns och tar plats är viktig för helheten.

– Men det är också viktigt att man själv får bestämma hur mycket man vill berätta. Även om könsidentiteten är en stor del av livet vill man bli sedd för fler saker, som att man är handbollspelare till exempel, säger Salminen.

Går åt rätt håll

Rapporten "Hbtq och idrott" som gjordes av RFSL och RF 2013 visar att transpersoner känt sig ovälkomna inom idrotten som ofta bygger på en tydlig könsindelning. I rapporten framkommer det att ledare och tränare inte har tillräcklig kompetens inom området och att tävlingsregler och omklädningsrum inte alltid är inkluderande för transpersoner.

– Men trots att det finns mycket kvar att göra så går vi åt rätt håll. Fler pratar om det och fler vågar vara sig själva, säger Annelie Salminen.

– Flera föreningar och förbund har börjat utmana traditionella föreställningar om kön och vi hoppas att ännu fler gör det i framtiden. Idrotten kan göra stor skillnad, om vi hjälps åt, säger Karlsson.

Byggnadsarv kräver vård och goda produkter

På Illby gård i Borgå värnar man om det gamla genom att ta väl hand om sina byggnader. Målningen av karaktärshuset var ett stort projekt, men något man räknar med att ha glädje av länge. 13.6.2019 - 09.39