Lösningen på världens plastproblem är inte att dumpa plast i Afrika

Kemikalie- och oljeindustrins lobbyister försöker få Kenya att lätta på sina strikta lagar mot plasten och importera plastavfall från USA. Kommer USA nu med ett lockande handelsavtal som tvingar Kenya att häva sina lagar är risken stor att landet går med på det.

För några år sedan delades det årligen ut tiotals miljoner tunna plastpåsar i affärer i Kenya. De kunde ofta bara användas en gång, och hamnade sedan i vattendrag, i nationalparker och till och med i magarna på kor.

När Kenya för drygt tre år sedan förbjöd tillverkningen, försäljningen och utdelningen av plastpåsar beskrevs lagen som en av de striktaste i hela världen. Stränga böter eller till och med fängelsestraff hotade den som blev fast. Regeringen säger att 80 procent av befolkningen i Kenya nu har slutat använda plastpåsar. Det sagt så är inte heller alternativen alltid miljövänliga, men Kenya har tagit ett stort steg bort från plasten.

Det steget framåt kan ändå snart bli två steg bakåt.

I februari var Kenyas president Uhuru Kenyatta inbjuden till Vita huset, en ovanlig ära för afrikanska statsöverhuvud under Trumpadministrationen. Då inleddes förhandlingar om ett frihandelsavtal mellan Kenya och USA. Om ett avtal träffas skulle det bli det första i sitt slag mellan USA och ett land i Afrika söder om Sahara.

Kenya hoppas att ett avtal skulle locka amerikanska industrier till landet. De afrikanska ekonomierna är i regel beroende av vissa specifika produkter, till exempel turism, jordbruksprodukter eller mineraler. Förädling av råvaror sker i regel utanför kontinenten. President Kenyatta hoppas att ett frihandelsavtal med USA skulle innebära en seger för hela Afrika, men alla är inte lika övertygade. Kenya är redan starkt bundet till Östafrikanska samarbetsorganet EAC och det kontinentomspännande Afrikanska frihandelsavtalet som snart ska träda i kraft. Hur Kenyas möjliga avtal med USA påverkar dem är inte helt klart.

Men det här är nödvändigtvis inte det största problemet med det planerade avtalet. I dokument som bland annat New York Times fått ta del av kommer det fram att en industrigrupp som representerar världens största kemikalietillverkare och bolag inom fossila bränsleindustrin lobbar hårt i kulisserna för att dra nytta av ett eventuellt handelsavtal. I en värld där oljan är allt mer trängd på grund av klimatkrisen vill bolagen utnyttja fossila bränslen till något annat i stället: plast.

Samtidigt har coronapandemin gjort att priset på både olja och plast har rasat.

Enligt New York Times försöker kemikalie- och oljeindustrins lobbyister få Kenya att lätta på sina strikta lagar mot plasten och importera plastavfall från USA. Kenya hörde i fjol till de länder som undertecknade ett globalt avtal om att sluta importera plastavfall. Lobbyisterna hoppas att Kenya kunde fungera som en knutpunkt och sälja vidare amerikansktillverkade kemikalier och plast till andra marknader i Afrika.

Plastpåsförbudet som trädde i kraft 2017 och förbudet mot all engångsplast och cigarettfimpar i kenyanska nationalparker som trädde i kraft i år är något kenyanerna är stolta över. Man visar att det går att minska drastiskt på plastavfallet genom lagstiftning. När jag talade med mannen bakom plastpåsförbudet, chefen för den lokala miljömyndigheten i Kenya för ett par år sedan, sade han att till och med ett förbud mot plastflaskor kan bli aktuellt om flaskorna inte blir återvunna mer effektivt.

I nuläget är flasksamling något de fattigaste fattiga sysslar med. Man får inte pant, men kan sälja till exempel plastflaskor till återvinnare för knappa 10 cent per kilo.

Avstjälpningsplatsen Dandora i Kenyas huvudstad Nairobi styrs i praktiken av lokala kriminella gäng som bestämmer vem som får samla vad och var, och det är där största delen av sorteringen sker.

Fram till år 2018 exporterade både USA och Europa hundratals miljoner kilogram plastavfall till Kina. Efter att landet slutade ta emot västvärldens plastavfall fyrdubblades importen av plastavfall till Afrika. I fjol exporterade USA nära en halv miljon ton plast till 96 olika länder, bland dem Kenya. I den amerikanska statistiken bokförs det som återvinning, men länderna som tar emot skräpet har sällan kapacitet att återvinna det på rätt sätt. Dessutom är plastens livslängd inte speciellt lång. Plastskräp är knappt värt någonting och svårt att återanvända effektivt.

Enligt lobbyisterna skulle ett avtal hjälpa att bygga behövlig infrastruktur för återvinning i länder som Kenya. Det är förstås inte säkert om de som förhandlar om avtalet godkänner lobbyisternas förslag, men traditionellt har industrin haft en stark röst i förhandlingar om handelsavtal.

Det skulle heller inte vara första gången USA tvingar Kenya till åtgärder genom hot. År 2018 försökte Kenya tillsammans med Uganda, Tanzania och Rwanda förbjuda importen av använda kläder. Men USA kämpade emot. Landet hotade kasta ut länderna ur det för dem viktiga African Growth and Opportunity Act, ett avtal som ger till exempel kaffe och andra för Kenya viktiga exportvaror lägre tullar när de exporteras till USA. Till slut var det bara Rwanda som genomförde planerna på att förbjuda importen.

Samtidigt som importen av använda kläder skapar jobb i Kenya och gör att också fattiga har råd med kläder så hindrar den en lokal textilindustri från att hållas konkurrenskraftig. För USA stod 20 000 jobb på spel, jobb som kunde ha försvunnit om länderna förbjudit importen. Nu har Kenya ändå åtminstone tillfälligt stoppat importen av använda kläder på grund av coronapandemin.

I Kenya är miljöorganisationer väldigt bekymrade över den amerikanska industrins planer. Lobbyisterna skriver att Kenyas växande nätverk av infrastruktur med vägar, järnvägar och hamnar kan utvidga kemikaliehandeln inte bara mellan Kenya och USA, utan i förlängningen via Kenya till hela Östafrika och kontinenten.

Men för att det här skulle vara möjligt skulle Kenya i och med handelsavtalet tvingas häva sina strikta plastförbud och lämna avtalet som förbjuder import av plastskräp.

Kenya måste förstås inte heller gå med på ett sådant handelsavtal. Men African Growth and Opportunity Act går ut om fem år, och då har Kenya betydligt svårare att exportera produkter till USA.

Samtidigt börjar Kenyas ekonomi nu verkligen känna av pandemins effekter. Kommer USA nu med ett lockande avtal som tvingar Kenya att häva sina strikta lagar mot plasten är risken stor att landet går med på det. Det är både själviskt och orättvist att försätta Kenya i en sådan situation.

Det lider inte bara Kenya av, utan det drabbar alla våra världshav och de organismer som lever i dem.

Liselott Lindström är journalist i Afrika.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Axxell tänker som morgondagens jordbrukare – satsar på samarbete

Mer läsning