Lösningen på allt

Intressant nog är de flesta utbildningssystem väldigt konservativa vad gäller medborgarfostran.

Mycket av mitt jobb går ut på att tala för utbildning i olika sammanhang, oftast i hopp om att beslutsfattare sedan skall prioritera och investera i utbildning. Och då talar jag om att utbildning vidgar vyer och räddar liv, förebygger fördomar och fattigdom, och öppnar dörrar, ökar jämlikheten och stärker demokratin. Kort sagt, vad problemet än må vara så är lösningen allt som oftast utbildning – mer och bättre utbildning.

Och det är sant och oändligt viktigt. Utan utbildning kommer man ingenvart, och utan utbildning klarar samhället inte av de utmaningar som vi står inför – klimatförändring, populism, och antibiotikaresistens till exempel – men lätt blir det enfaldigt och förenklat. Veckans värsta var någon tönt på Twitter som utropade att varje år av skolgång minskar risken för konflikt i samhället med 20 procent.

Och lätt skjuter man sig i foten. För allt detta är sådant som utbildning kan bidra till, men endast och bara om den är av god kvalitet och jämlik nog för hela befolkningen att tillgodogöra sig. Det goda som utbildning för med sig är alltså beroende av huruvida samhället investerar tillräckligt i sitt utbildningssystem, men också av vad samhället vill få ut av sitt system.

Häromdagen nåddes vi av nyheten att de nationella proven i Bahrain innehöll frågor om de protester som utbröt och slogs ned under den så kallade arabiska våren 2011. Eleverna ombads besvara följande uppgift, i ungefärliga ordalag: De som deltog i våldet och kravallerna i kungadömet Bahrain 2011 utförde flera kriminella handlingar. Mot bakgrund av detta, besvara följande frågor:

1. Nämn tre av de omstörtande och kriminella handlingar som utfördes av dem som deltog i händelserna 2011.

2. Redogör för dina tankar och känslor kring dessa kriminella handlingar.

Det är ett bra exempel på hur utbildningssystem kan politiseras och användas av en regim för att utöva makt, förtrycka kritiskt tänkande och uttryckligen fostra undersåtar. Det är oklart hur provsvaren kommer att användas, men det är ett chockerande effektivt sätt att avskräcka unga människor och slå ner alla ambitioner om förändring.

Intressant nog är de flesta utbildningssystem väldigt konservativa vad gäller medborgarfostran. Den amerikanska akademikern Joel Westheimer menar att det finns system som fostrar goda medborgare i bemärkelsen att de följer regler, återvinner och donerar blod, och sådana som fostrar deltagande medborgare som tar ansvar i sitt lokalsamhälle och är föreningsaktiva, men inget system där eleverna lär sig att se och kritiskt granska orättvisor och strukturell ojämlikhet, och kräva samt själva verka för mer långtgående förändring.

Den här modellen kan också tillämpas på miljömedvetenhet och klimatförändring, och visar i så fall på ett trängande behov av just mer och framför allt bättre utbildning.

Antonia Wulff arbetar med internationell utbildningspolitik i Bryssel