Lönnmord i USA:s krig mot terrorism

Bild: Simon&Schuster

Krigföring, Drönarattacker

Jeremy Scahill och redaktionen på The Intercept: The assassination complex: inside the government's secret drone warfare program. Simon & Schuster (2016)

"The assassination complex" innehåller en serie artiklar om hemligt material som har läckts till nättidningen The Intercept (theintercept.com). Författare är prisbelönte journalisten Jeremy Scahill. Boken ger en uppfattning om USA:s användning av drönare, det vill säga fjärrstyrda flyg, och ett program vars laglighet kan ifrågasättas, men som skyddas av retorisk akrobatik och mörkläggande.

USA utkämpar ett krig mot terrorism både i krigszoner och utanför dem. Den första kända drönarattacken utanför en krigszon gjordes redan år 2002 (BBCNews).

Det är olagligt att döda personer utanför en krigszon utan rättegång. Men USA kallar drönaranfallen för "targeted killings" (målinriktat dödande). Den här retoriska manövern verkar vara den enda orsaken till att de inte klassats som olagliga i USA. Det läckta materialet visar att det i sista hand är USA:s president som ger godkännandet för målen. I medierna vill USA:s administration ge en bild av att det råder säkerhet och precision kring drönaranfall. Det läckta materialet stöder inte de påståendena.

År 2012 dödades 155 människor i Afghanistan under en tidsperiod på fyra och en halv månad i en operation kallad "Haymaker". Endast 19 av de dödade hörde till de egentliga målen för anfallen, vilket betyder att knappa 9 av 10 offer inte hörde till de avsedda målen.

Ytterligare tvivel kring påståenden om precision uppstår då man läser om hur målets position fastställs. Det verkar basera sig nästan uteslutande på elektronisk intelligens, närmast på var målets telefon befinner sig. Videobilden piloterna får från drönarna är inte tillräckligt bra för att klart kunna identifiera mål. Missiler skjuts mot en identifierad telefon i hopp om att målet inte bytt simkort, lånat sin telefon till någon annan eller glömt telefonen hos en vän. Piloterna kan få veta om telefonen har träffats men inte om telefonen just då hölls av den person man siktat på eller om personen dött.

Boken tar även upp USA:s förskönande av dödsstatistiken, något som The New York Times har rapporterat om (NYTimes). De personer som dödats i drönaranfall verkar automatiskt klassificeras som "fiende dödad i strid" (enemy killed in action) åtminstone om de är män i vad som kan anses vara "militär ålder", men klassificeringen har även gjorts om kvinnor och barn. Offren, både avsedda och oavsedda, anses skyldiga tills de bevisas vara oskyldiga. Om någon alls tar sig an att försöka bevisa det.

Europas medverkan

År 2013 gjorde tidningen Süddeutsche Zeitung och tv-kanalen ADR utredningar kring den roll USA:s militärbas i staden Ramstein spelar i USA:s drönarprogram (SZ_engelska). Slutresultatet visar brist på entydiga svar från både USA:s och Tysklands regeringar. Tysklands regering sade sig sakna kunskap om drönarattacker var planerade i eller utförda från Tyskland. President Barack Obama kom senare med ett uttalande om att USA inte använder Ramstein som startbana för obemannade drönare i kriget mot terrorism. Det läckta materialet visar det som länderna, eller åtminstone USA, försökt dölja.

Informationen som går mellan drönarna och dem som styr dem – videobild från drönaren till piloten och styrkommandon från piloten till drönaren – skickas via en transatlantisk kabel till basen i Ramstein. Där skickas den via en satellit till själva drönaren. Det möjliggör en klart snabbare kommunikation mellan pilot och drönare än om signalen skulle skickas till en satellit direkt från USA, därifrån merparten av drönarna verkar styras.

Tysklands regering har gett USA rätt att använda basen, men endast på villkor att den militära verksamheten inte bryter mot tysk lag. Inom den tyska regeringen och det tyska rättsväsendet finns det personer som inte alls anser det vara en självklarhet att USA:s retoriska dans runt ordet lönnmord gör drönaranfallen lagliga. Det återstår att se hur Tyskland kommer att reagera på det läckta materialet. Den linje som de båda parterna verkar ha nöjt sig med hittills, ett slags "fråga inte, berätta inte", kommer knappast att hålla i längden.

Tiden visar

I mars i år meddelade Obamas administration att den kommer att ge ut siffror på hur många som dödats efter att drönaranfallen inleddes. Det är oklart om det kommer att betyda någon ändring i praktiken och hur mycket som i så fall kommer att förändras, också om de verkliga siffrorna kommer fram. "Kriget mot terrorism" verkar vara något som få vågar eller vill ifrågasätta, inte ens då det gäller sådant som kan definieras som lönnmord. Frågorna är speciellt relevanta i och med de stundande valen. Under sin presidentkampanj motsatte sig Obama både fånglägren i Guantánamo och fängslandet utan rättegång. Men sedan han blev invald har han fört användningen av drönare mycket längre än president Bush någonsin gjorde. "Lönnmord" eller "krig mot terrorism" – hur kommer nästa president att förhålla sig till saken?

"The assassination complex" finns till salu på Amazon. Mycket av innehållet i boken samt det läckta materialet hittas på: https://theintercept.com/drone-papers/.

Skribenten är doktor i ekonomi och forskare på Hanken.

Linus Nyman

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33