Grannarnas silkespapper blev viral hit

– Jag har alltid beundrat arkitekturen hos vårt hus och att det är beläget på en så synlig plats, säger Aiju Salminen. Bild: Sofia Holmlund

Varför lyser fönstren i huset på Tavastvägen 68 i Helsingfors i olika färger?

Korsningen av Backasgatan och Tavastvägen är vanligtvis en tungt trafikerad led där det passerar många bussar, spårvagnar, bilar, cyklister och en del fotgängare. Solen den har gått ned efter 16.20 den här veckan och det är efter den här tiden som Tavastvägen 68 vaknat till liv sedan i måndags.

Allt efter som invånarna kommer hem och tänder lyset får varje fönster en egen färg. Nu har förbipasserande en orsak att stanna upp och beundra ljushuset. Illustratören Aiju Salminen bor i huset och är förtjust över att de övriga invånarna tände på hennes idé som bara krävde silkespapper, tejp och sax.

– Jag har supertrevliga grannar och vi har en väldigt fin anda i vårt bostadsbolag!

De kom överens sinsemellan på husets egen Facebookgrupp. Man samlade in pengar i ett kuvert och så handlade en person silkespappret.

Normalt lägger man inte märke till huset i korsningen av Tavastvägen och Backasgatan, men nu har man en orsak att stanna upp. Bild: Sofia Holmlund

Piggar upp

Aiju Salminen har inspirerats av konstnärerna Anne Roininen och Anna Turunen turnerande installation Valolinna (på svenska ljusslottet). Det är inte heller första gången som Salminen leker med ljuset i mörkertider.

Aiju Salminen ligger bakom initiativet. Bild: Privat

– Jag hade en utställning på ett litet galleri på Vasagatan. Dagtid var galleriet öppet och folk kunde besöka det, men nattetid var det ju stängt. Kvällstid är Vasagatan en livlig bargata. Så jag hängde upp ett vitt lakan och projicerade en film på det kvällstid för att ge förbipasserande en upplevelse.

Även om hon gillar gallerier och museer så kräver det att folk verkligen söker sig dit.

– Men det är ju fint om man kan ta konsten till ett ställe där människorna redan finns.

Osociala grannar?

Aiju Salminen hoppas nu på att andra bostadshus följer deras exempel med silkespappret. För det ändamålet finns en Facebookgrupp som heter Värivalotalo. Den kan man gå med i och dela bilder.

Är ert bostadsbolag ovanligt socialt? Det finns också många hus där grannarna inte hälsar på varandra ...

– Jag vet inte om det beror på mitt idoga "hejande", men också i tidigare hus jag bott i Helsingfors både hälsar och småpratar grannarna med varandra. Jag skulle säga att människor i Helsingfors trots allt är mer benägna att börja småprata med varandra i trapphuset. Men visst, det finns någon enstaka också i mitt hus som inte hälsar.

Hur ska man gå tillväga för att skapa en starkare samhörighet i sitt eget bostadsbolag?

– En Facebookgrupp är lätt att skapa och sedan kan man hänga upp en lapp i trapphuset så att grannarna kan gå med. Och så kan man göra små gester, som att dela med sig av något litet.

Invånarna samlade in slantar och utsåg sedan en granne som handlade silkespappret. På så vis behövde inte alla köpa var för sig. Bild: Sofia Holmlund

I hennes bostadsbolag har grannarna delat med sig av till exempel magasin som de redan läst och som annars skulle ha åkt i pappersinsamlingen. Eller av äppelskörden från sommarstugan.

– Men det krävs att någon tar första steget. Sedan brukar andra följa efter. I mitt hus brukar också grannar med en fast bastutid berätta om de inte hinner gå den veckan. Då kan någon annan använda den i stället. Och så diskuterar vi saker som är aktuella i området, som en cykelväg och en ny muralmålning.

Hela kvarteret kring hennes hus har också en gemensam Facebook-grupp. Där delar man med sig av allt från överflödiga livsmedel (någon med allergi köpte kanske av misstag mat med nötter i) eller barnkläder som ungarna vuxit ur.

– Det var faktiskt en granne som sa att Vallgård är en drömstadsdel att bo i. Det kan vara så att människor med en önskan om att höra till en gemenskap gärna flyttar hit.

Hon berättar om en konstnär från Australien som bor i kvarteret. Han jobbar med ett konstprojekt som går ut på att spela in tystnad hemma hos folk.

– När han ville göra det på landet i Australien frågade deltagarna ungefär "du vill göra vad ... och varför?!". I Vallgård fick han höra jo, välkommen hem till oss bara.

Aiju Salminen förstår att man vill hålla det privata privat och inte vill veta för mycket om sina grannar.

– Dörrarna i vårt hus är nog stängda även om vi talar med varandra i trappan eller på Facebook-gruppen. Jag upplever inte att granngemenskapen inkräktar på mitt hem.

Invånarna i huset på Tavastvägen plockade i dag ned silkespappret men planerar något liknande nästa år den 1 eller 2 november. Man hoppas också på att andra bostadshus lyser upp sitt hus med silkespapper nu i november.