Ljusglimtar och många positiva besked

Bild: Roni Rekomaa

Sannolikheten att Finland tar en medalj i VM i Doha är ungefär lika stor som att en flaskpost i Vanda å når fram till kusten i Brisbane innan den blir gripen av de australiska immigrationsmyndigheterna. Skrällchansen finns väl närmast i herrarnas spjut, bara trion Ruuskanen-Pitkämäki-Helander håller sig kuranta.

Det är inte ens midsommar och friidrottssäsongen har redan fått en flygande start. Inte så flygande som den stundande mygginvasionen som när som helst ödelägger stugsäsongen, men åtminstone mer inspirationsgivande än stadionrenoveringen i Helsingfors som producerat mer damm än resultat än så länge.

Var ska jag börja? Kanske med Ella Junnilas, 20, finska rekord i höjdhopp: 194 cm. En pärla i den ljumma sommarkvällen i Åbo. Lite osäker om det är första gången någonsin, men det hör nog inte till vanligheterna att mor och dotter innehar varsitt finskt rekord. Junnilas mamma Ringa Ropo var 22 då hon första gången satte finskt rekord i längd och var 24 då hon satte det nuvarande finska rekordet 685 cm år 1990. Det är en tidsfråga innan Junnila är över två meter.

Den tidigare innehavaren av det finska rekordet, Hangö IK:s Linda Sandblom stannade vid 184 cm i Åbo och är något av ett mysterium. Hon har inte klarat mer än 184 cm utomhus sedan rekordsommaren 2016.

Finland kan det här med att ha hundradelarna på fel sida, fast Nooralotta Neziri är inte riktigt typen som begraver sina sorger i en flaska sprit efter att ha missat VM-kvalgränsen i 100 m häck med en ynka hundradels sekund. Resultattavlan visade först 12,98, men försöksresultatet korrigerades senare till 12,99. Det är förstås inte fy skam precis och någon kanske minns inomhus-FM i vintras då Reetta Hurske först utlystes till segrare innan målfotot avslöjade att Neziri var först i mål.

Annimari Korte sprängde banken med 12,93 i GP i Lahtis och var tvåa i finalen i Åbo med 13,02. Hennes skadebesvär är förstås ett ständigt orosmoment och förhoppningsvis kan hon lägga upp sommaren förnuftigt efter att redan ha säkrat sin VM-biljett. Reetta Hurske förbättrade sitt egna rekord till 13,04 och är bara sex hundradelar från VM i Doha.

Antti Ruuskanen inleder säsongen i Karis på söndag, medan Tero Pitkämäki ännu håller friidrottspubliken på halster medan han rehabiliterar sitt knä. Det ser ut att uppstå en kamp om VM-biljetterna i herrarnas spjut trots allt. Oliver Helander klarade som väntat VM-gränsen med 84,84 m i Åbo, men säsongens överraskning än så länge är Toni Kuusela som slungade personbästat 83,40 m. Även Lassi Etelätalo har klarat 80 meter i år, 81,95 för en vecka sedan i Virdois är en dryg meter under VM-gränsen. Spännande.

Topi Raitanen är också i praktiken klar för VM i Doha efter att ha sprungit 3 000 m hinder på suveräna 8.21,47 i Åbo. Samtidigt steg han till femma i alla tiders statistik i Finland och sammanträffningsvis ligger han också femma i Europastatistiken för tillfället. Det går säkert för fort i VM, men i EM om ett år kan vad som helst hända.

Finns många andra ljusglimtar. I Åbo sprang skadeförföljda Oskari Mörö till segern på 400 m häck med sin bästa tid på två år. Simo Lipsanen visade livstecken med årsbästat 16,57 i tresteg. Taika Koilahti skrällde till med medvindsresultatet 679 cm i längd i Lahtis. Redan VM-klara Veli-Matti Partanen var nära sitt egna finska rekord på 30 km gång med tiden 2.07.33 i FM i Nyslott förra veckan.

Det lönar sig förstås inte att bygga några luftslott ännu. Finns tillräckligt av dem i Jari Kurris kontor i Böle. Sannolikheten att Finland tar en medalj i VM i Doha är ungefär lika stor som att en flaskpost i Vanda å når fram till kusten i Brisbane innan den blir gripen av de australiska immigrationsmyndigheterna. Skrällchansen finns väl närmast i herrarnas spjut, bara trion Ruuskanen-Pitkämäki-Helander håller sig kuranta. Det är mer med tanke på EM i Paris 2020, OS i Tokyo 2020 och längre fram som stortalanger som Junnila, Raitanen och Helander blir intressanta.

Marcus Lindqvist Reporter