"Ljusa utsikter" för krympt utvecklingsbistånd

NÖJD. Minister Lenita Toivakka (Saml) ser ljusa tider i utvecklingspolitiken trots att regeringen minskar anslagen med en tredjedel.Bild: Lehtikuva / Antti Aimo-Koivisto

Företagen får en större roll när regeringen förnyar Finlands utvecklingspolitik. De goda avsikterna omintetgörs av att pengarna inte räcker till, säger oppositionen.

FN:s hållbarhetsmål till 2030, klimatavtalet i Paris och den pågående flyktingsituationen – allt har beaktats i Finlands förnyade utvecklingspolitik. Det är en nöjd utvecklingsminister Lenita Toivakka (Saml) som presenterar riktlinjerna för riksdagen.

– Tyngdpunkterna betonas tydligare, u-politiken är inte längre lika splittrad som förut, säger hon.

Det är ett sätt att betona det positiva i att regeringens nedskärningar slår extra hårt mot biståndet. En tredjedel har skurits bort med följden att redan planerade projekt har lagts ned, att Finland ger miljoner utsatta människor kalla handen och att våra biståndsorganisationer, som förlorade 43 procent av sin statsfinansiering, har sagt upp folk både hemma och i partnerländerna.

– Det är klart att man inte kan vara nöjd med nedskärningarna, men de beror på de offentliga finanserna. Jag vill rikta blicken framåt, det ser ljust ut, säger Toivakka.

Oppositionen ser inte riktigt det ljuset. Stefan Wallin (SFP) uppfattar att den utvecklingspolitiska redogörelsen menar väl, men saknar en solid bas.

– Pengarna för att nå alla de goda ändamålen saknas, säger han och påminner om att SFP:s skuggbudget från november hade gett biståndet 250 miljoner euro mer utan att öka statsbudgetens underskott.

Tänjer vi vårt politiska minne ännu längre, ett år tillbaka, minns vi valrörelsen och Sannfinländarna som lovade att skära i biståndet. Det var ett vallöfte som höll över förväntan, vilket Kari Kulmala (Sannf) noterar i remissdebatten.

– Med mindre pengar kan man uppnå ett effektivare och vettigare bistånd, säger han.

"Tyvärr inte trovärdigt"

Oppositionen påpekar ändå det kontroversiella i att redogörelsens mål är ädla och att den säger att vi ska bära ansvar för världens fattiga samtidigt som anslagen minskar abrupt.

– Det är särskilt klandervärt att man skär av folkrörelserna utan att ge dem tid att anpassa sig, säger Antero Laukkanen (KD).

Stefan Wallin noterar att Finland skär mest i stödet till FN-organisationerna. Det minskar med 60 procent och koncentreras till fyra organisationer.

– Ändå skryter redogörelsen med Finlands samarbete med FN-organisationerna och stödet till dem. Detta är tyvärr inte trovärdigt, värderade utvecklingsminister. Det är klart att vårt rykte som en ansvarsfull nordisk stat har fått en törn, säger Wallin.

Den nya utvecklingspolitiken siktar på att förbättra jämställdheten i u-länderna, deras ekonomi, sysselsättning och välfärd, deras demokratisering och förmåga till skatteindrivning samt ett hållbart nyttjande av naturresurser i kombination med tryggad tillgång till mat, vatten och energi.

– Vi vill hjälpa dem att stå på egna ben, säger Toivakka, vilket i och för sig varit en ledstjärna i u-politiken i årtionden.

Ner till 0,38 procent

Nytt är däremot att regeringen ger företagen ett större och folkrörelserna ett mindre ansvar för att förbättra situationen. Finnfund får mer pengar än man bett om för att finansiera hållbara investeringar i u-länderna.

– Vi har legat efter i nordisk jämförelse i fråga om att integrera näringslivet i utvecklingspolitiken. Vi måste ta igen försprånget, säger Toivakka.

Pekka Haavisto (Gröna) påpekar att Finland också legat efter övriga Norden i fråga om biståndets nivå i relation till bnp. Då han var utvecklingsminister i den förra regeringen nådde biståndet 0,6 procent av bnp 2014 (evighetsmålet är 0,7), men i år väntas andelen sjunka till 0,38 procent.

För att locka med företagen satsar staten över en halv miljard euro (under hela regeringsperioden) på att öka investeringarna i u-länderna. Den vägen ska de få fart på sin egen ekonomi. Vi ska bidra med kunskap om hur man driver in skatter för att partnerländerna ska få systemen att rulla.

Finländska företag som är duktiga på exempelvis förnybar energiteknik kan få hjälp via Finnfund, men bara på strikta villkor om hållbarhet och transparens. Det kan hjälpa de länder som redan klarar sig någorlunda.

I några av de allra fattigaste och politiskt sköraste länderna, där ingen gör affärer, ska finska staten och folkrörelserna fortsätta att hjälpa på mer traditionellt vis, men med mindre pengar. Utvecklingsplattformen Kepa har påpekat att finansieringen av frivilligorganisationerna betonas ytterligare då de allra fattigaste länderna håller på att trilla av kälken för gott.

Ett av utvecklingspolitikens främsta mål är att förebygga kriser, men eftersom flyktingsituationen är svår viker Finland en ansenlig del av biståndet för humanitär hjälp.

Så hjälper vi

Finlands egentliga utvecklingsbistånd uppgår till 485 miljoner euro i år. Utöver det kommer övriga biståndskostnader på 325 miljoner (hit räknas utgifter för flyktingförläggningar, civil krishantering och Finnfunds placeringar). Den totala summan på 809 miljoner (cirka 0,38 procent av bnp) ska successivt öka till 930 miljoner 2019.

Finland ökar biståndet till Somalia och Etiopien. Samarbetet fortsätter med Kenya, Moçambique och Tanzania medan stödet till Zambia avvecklas och övergår till handel och mångsidigare samarbete. Eritrea kommer in på ett hörn. Mellanösternområdet får mer humanitärt bistånd.

I Asien ligger fokus på Afghanistan, Nepal och Burma. Ukraina, Tadzjikistan och Kirgizistan får ett visst stöd medan utvecklingssamarbetet med Vietnam förbyts till handel.

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33