"Livräddarna är så säkra man kan vara"

En räddningsdykare från den thailändska marinen.Bild: AFP / Lehtikuva/Handout

Räddningsgruppen vid Tham Luang-grottorna i Thailand är så säker man kan vara på att det kommer att lyckas.– Om de inte trodde på det, så skulle de inte börjat med den här operationen för att ta ut pojkarna, säger grottdykaren Jonas Westerberg.

Westerberg är erfaren grottdykare och leder ett EU-projekt om räddningsarbete under vatten i trånga miljöer. Han har varit i telefonkontakt med gruppen i Thailand.

– De som är där är verkligen top-notch. Om jag själv skulle råka ut för något, så är det dem jag skulle vilja få hjälp av, säger han.

Vad är svårast?

– Att pojkarna måste vara lugna och sansade. Det är ju en lång väg, fyra-fem timmar för att ta sig hem. Du kan ju tänka dig själv: det är mörkt, det är noll sikt i vattnet. Många passager är så tajta att du måste tränga dig igenom. En skrämmande miljö.

– Men de är ju barn och har nog inte samma risktänkande som en vuxen. Jag tror att de bara gör det, medan en vanlig vuxen kanske skulle få panik ganska omgående. Om någon får panik så kan det bli problem både för räddaren och för den som ska undsättas.

– Eller om någon vägrar. Det är otroligt viktigt att det börjar bra, för att minska stressnivån i gruppen.

Vad gör man för att minimera riskerna?

– Det ena är syret. De har placerat ut reserver längs vägen som de kan fylla på av.

– Sedan har de ju tränat med dem inne i grottan, så de lär sig andas under vatten. Att de inte kan simma spelar egentligen ingen roll, de kommer att sitta hopkopplade med räddaren, som kommer att dra dem genom de vattenfyllda områdena. En guidelina är dragen hela vägen, följer man den så kommer man hem.

– Och när man kommer på torra ställen kan man ju prata med dem: hur kändes det? Det gäller som räddare att se till att ha en bra relation. De är fotbollsspelare och nu är det VM, så då kan de vara intresserade av det… Det är ju många timmar man ska vara med dem.

Är det höga krav på pojkarna?

– Nej egentligen inte. De ska bara andas och hålla sig lugna, det är det viktiga.

– Man har ju pumpat ut så mycket vatten att de bara behöver dyka korta sträckor – 20–30 meter eller högst 50 – och då är det ju ganska lugnt.

– Vattnet är inte så kallt, och som jag förstått det kommer de att ha våtdräkt, en hjälm för inte slå huvudet i klippan, och helmask som täcker ansiktet, så att de inte kan råka spotta ut munstycket som när man dyker med cyklop.

Vad skiljer grottdykning från vanlig dykning?

– Att du inte har någon möjlighet att gå upp till ytan om det skulle bli problem, du har berg över huvudet. Oftast är det också väldigt trånga passager.

– Man drar alltid en lina så att man hittar tillbaka. Och man planerar luften så att man har en tredjedel luft i reserv. Och det finns många regler och man tränar för om det händer något därinne – då är det ju nästan som att vara på månen, du kan inte få någon hjälp.

Har det gjorts någon liknande operation tidigare?

– Inte i den här omfattningen. Hur jag än försöker tänka efter så har jag aldrig hört talas om något liknande. Det är klart att folk har räddats ur grottor, men då har det mest varit torrlagda grottor.

– Men till och med den där gruvräddningen i Chile bleknar ju i jämförelse med det här.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00