Livet som en ständigt pågående arbetsintervju

Isabelle Bervenius' romanperson blir emellanåt så självironisk att ironin slår över och blir ett medel inte för att ifrågasätta utan snarare framhäva det egna jaget. Bild: Joel Nilsson

När recensenten kommit över sina initialproblem med romanen kan han uppleva det vackert rörande i att Miranda som är så smart samtidigt är så bortkommen när det verkligen gäller, och le åt att hon har ett växande berg av disk i badkaret.

När den svenska debutanten Isabelle Bervenius inleder varje kapitel i sin roman Ecstasy med en glad emoji kan jag först inte tycka annat än att hennes litterära omdöme svikit. Fast när de glada gubbar...