Livet, liksom 


Familjeskildringen mörknar när Annika Sandelins nattboksskrivande Yoko växer upp. Den snälla pappa psykologen flankerad av den kaotiska konstnärsmamman har fullt sjå med ”livspusslet”. Milt sagt skiter det sig oavbrutet, trots de bästa intentioner.

Annika Sandelin & Linda Bondestam,

Yokos nattbok. Nattsvart och underbart

Förlaget M 2018,



Årets mottagare av Vanessa-priset, Annika Sandelin, sekonderad av Vanessa-pristagaren från 2016, Linda Bondestam, är tillbaka med tredje delen av Yokos nattbok som har undertiteln Nattsvart och underbart. Sandelins berättelse om Yoko "elva år, sju månader och tolv timmar" är bergfast förankrad i berättarkonventioner från mellanåldersbok och dagboksroman, förutom att Yoko i stället skriver nattbok. I skrivhäftet, som konventionsenligt tilltalas: "Hej Nattbok! Förlåt att jag inte skrivit tidigare...", anförtror Yoko sina upplevelser, mellan nattsvart och underbart. 

Det är mycket som trängs innanför pärmarna, livet i dess obändiga brokighet, liksom.

Inledningens resumé vittnar dessutom om tidigare intrigvändningar, som då morfar kom ut som homosexuell. Nu sviktar hans minne och livet blir svårare. Ja, allt går mot nattsvart och Yoko undrar drastiskt om föräldrarna ens kommer att få behålla vårdnaden om sina barn, då allt är så rörigt. 


Familj, ditt namn är kaos

Familjeskildringen mörknar alltså. Den snälla pappa psykologen flankerad av den kaotiska konstnärsmamman har fullt sjå med "livspusslet". Milt sagt skiter det sig oavbrutet, trots de bästa intentioner. Yngsta barnet Frida drabbas av vredesutbrott, verkar vara bokstavsbarn och ska få extra tillsyn på dagis, lillebror Salvador är spelberoende medan Yoko börjar växa i otakt med bästisen Anna, som i sin tur kämpar med både svartsjuka och rasistiska påhopp på grund av sin asiatiska härkomst. Tillsammans släpar bästisarna ändå runt på varsin barnvagn, en med en ny lillasyster och en med Yokos astmasjuka gamla hund, hennes största tröst då växtvärken är som värst. Konfrontationerna med grannen fru Karppinen följer sitt utprövade mönster och bidrar med repliker på finska, men att de styltigt översätts är onödigt. 


Kryddat med extra allt

Sandelins bravur är situationskomiken, men frågan är om inte skrattet kommer av sig i den dråpliga räcka episoder som nödtorftigt täcker det samtida föräldraskapets handfallenhet, som gränsar till omsorgssvikt. Samtidigt är det trösterikt att läsa om en högkaotisk vardag, där pappas försök att bygga ihop loftsängen strandar då sängen inte kan baxas in i barnrummet utan måste sågas sönder, eller då mamma tyder kartan fel och sänder familjen med skidlift till svarta puckelpister. För att inte tala om då brandvarnaren stängs med hjälp av yxa. Läsaren får påminna sig om att berättelsen filtreras genom elvaårssinnet, med vurm för det drastiska.


Linda Bondestams fingertoppkänsla för nyanserad karaktärsteckning syns i varje linjedragning och är omistlig. Hennes bilder understryker exempelvis att Yokos killkompis slash kille är kortväxt. Att mellanåldersboken öppnar sig mot funktionsvariationer är fint. Att vara oansenlig och udda, kortväxt eller utåtagerande, allt ryms med.

Prickar av

Eftersom Sandelin är en så begåvad berättare skulle det däremot vara uppfriskande om hon inte fullt så plikttroget prickade av de obligatoriska nedslagen för mellanåldersboken: bästiskapets bristningar, festen en inte bjuds till, snattandet, skolpjäsen. Men å andra sidan är hon rätt ensam om att leverera inom genren och gör det så pass bra att resultatet är maffigt.

Frågan är bara om det skulle gå att levla ännu en nivå eller två för att riktigt pressa möjligheterna ur materialet. 

Yokos nattbok erbjuder eminent sällskap, högläst eller slukad för sig själv. Yoko konkluderar apropå detta med att växa upp att: "Ibland tycker jag att det är så sorgligt att bli stor. Allting blir tråkigare eller så är det bara man själv som blir det." Känslan av att tampas med tillvaron i alla dess daskiga nyanser är en sympatisk ingång till en samtidsskildring med sting.








Mia Österlund

Pippi skuttar omkring på Finns sommarteater

Pippi Långstrump, Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump, är en av Astrid Lindgrens mest kända och populära figurer. Sommaren 2019 skuttar hon omkring på Finns sommarteaters (tidigare Glims sommarteater 1973-2005) scen i Esbo till Georg Riedels välkända musik. Senast spelades Pippi på Finns år 2006 och det var alla tiders publiksuccé på sommarteatern med nästan 6000 åskådare! Då spelades huvudrollen av Josefin Silén, som sedan dess utbildat sig till musikalartist i Sverige och i höst spelar Esmeralda i Ringaren i Notre Dame på Tampereen Teatteri. 29.3.2019 - 07.54